Topbild meny


Kammarens protokoll

Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Riksdagens protokoll 1976/77:113

Torsdagen den 21 april

Kl.  12.00

Förhandlingarna leddes till en börian av herr förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 13 innevarande månad.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om rökförbud på arbetsplatser där asbestarbeten förekommer


§ 2 Om rökförbud på arbetsplatser där asbestarbeten förekom­mer

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för all besvara herr Johanssons i Hållsla (c) den 10 mars anmälda fråga, 1976/77:310, och anförde:

Herr lalman! Herr Johansson i Hållsla har frågai mig om jag avser att överväga införande av rökförbud på arbetsplatser där asbestarbeten förekommer.

Rökning i kombination med vissa luftföroreningar kan innebära sär­skilda hälsorisker för rökaren. Asbest är ett sådani ämne. Del finns forsk­ningsresultat som lyder på atl rökning i förening med att man utsätts för asbest kraftigt ökar hälsoriskerna.

Den rätta vägen all undanröja hälsoriskerna till följd av asbest är enligt min mening att arbelarskyddsmyndigheterna fortsätter sin pågående karl­läggning av alla arbetsplatser där asbest förekommer och ser lill att de stränga säkerhetsföreskrifter som finns iakttas. Den viktigaste förebyg­gande åtgärden är givetvis all så långl del över huvud lägel är möjligl ersätta asbesten med icke hälsofarligt malerial. Här pågår elt inlensivi utvecklingsarbete som böriat ge goda resullal.

Jag vill gärna undersiryka vikten av all det skapas så många tobaks-rökfria miljöer som möjligt. Samhället måsle också informera männi­skorna om tobakens skadeverkningar och särskilt om de speciella risker som finns med hänsyn lill arbetsförhållandena. Lagstiftningen om ar­betsmiljön bör däremot inte syfta till att man skall kunna förbjuda en anställd att röka i sådana fall. Del bör emellertid klart framgå av ar-betarskyddssiyrelsens föreskrifter att de anställda skall informeras om all rökning i förening med atl man utsätts för asbeslhalligi damm -och självfallel också andra skadliga luftföroreningar- ökar hälsoriskerna. Sådan information ges redan. Jag vill också framhålla all del hör till företagshälsovårdens uppgifter atl upplysa de anställda härom.

Herr JOHANSSON i Hållsla (c):

Herr lalman! Jag vill försl lacka arbelsmarknadsminislern för svaret

Själv är jag i princip emot förbud i olika avseenden men vill deklarera


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om rökförbud på arbetsplatser där asbestarbeten förekommer


alt jag inte är någon försvarare av asbestprodukterna. Jag önskar verka för en god arbetsmiljö. I det industrialiserade välfärdssamhället är del tyvärr så, all vi får en mängd negativa effekter på miljösidan. Många av industriföroreningarna är ju av den arten atl de skilda från varandra inle lär vara så farliga, men då två eller fiera sådana ämnen kommer i kontakt med oss människor blir de del. Asbest och tobaksrökning lär ju vara en sådan kombination.

Tobaksrökningen böriar ju alltmer ifrågasättas, och om del visar sig all den får sådana konsekvenser all det kan leda till indragning av till­verkningen av vissa produkter med onödiga sysselsätlningssvårigheler som följd, anser jag alt åtgärder bör vidtas för att hindra rökning i sam­band med sådant arbete. Det är ju ändå så, all icke-rökarna, som i ell sådani här fall är en helt oskyldig grupp, drabbas, därför all den rökande arbetskamraten inte tar den rälta hänsynen. Det är en betydligt billigare och mera snabbverkande åtgärd att förbjuda rökning i samband med asbeslarbetena än all förbjuda asbesten.

Ett skyddsombud lär kunna ingripa vid praktiskt tagel varie risk som en anställd kan utsättas för i arbelel, men när det gäller skyddsombudets möjligheter alt ingripa mot luftföroreningar på arbetsplatsen har det i föreskrifterna gjorts undantag för luft som är förorenad av tobaksrök. Endasl om rökningen innebär fara för brand kan ell ingripande göras. Om de angivna takvärdena, t ex. belräffande koloxid, överskrids i en arbetslokal och delta beror på tobaksrökning, saknar skyddsombudet f n. lagliga möjligheter att göra någol. Jag kan inle komma ifrån all någonting måste göras åt den här situationen, särskilt då med lanke på icke-rökarna.


Herr arbelsmarknadsminislern AHLMARK:

Herr lalman! Jag har naturligtvis samma grundläggande värdering som herr Johansson i Hållsla, nämligen all man på alla säll måsle försöka komma lill rätta med farorna med asbesten. Men herr Johansson böriade med atl som elt slags illustralion lill frågan asbesl och rökning säga, all del finns ämnen som skilda ål inte är så farliga men som tillsammans blir myckel farliga.

Jag kan försäkra herr Johansson att asbest i sig själv är ell farligt ämne vare sig man röker eller inte i dess närhet Det är också skälet lill att man nu har mycket stränga beslämmelser när det gäller asbest. Man måste fortfarande använda asbest för vissa produkter, såsom broms­band, kopplingslameller och vissa ugnar vid järnverk för atl undvika risker med smält järn. Men där gäller särskilt stränga säkerhetsbestäm­melser.

På andra områden går man nu steg för steg över lill ersättningsmaterial, t ex. mineralull och glasull för isolering och annal sådani. Del gör vi för att skydda både dem som röker och dem som inte röker. Herr Jo­hansson undrar i sin fråga om man inle i stället för alt förbjuda asbesl skulle kunna förbjuda rökning. Men därmed har man inle alls gjorl något för att förbällra förhållandena för dem som inle röker.


 


Jag lycker au del vikliga är all vi går vidare med arbetet all så snabbt som möjligt få borl asbesten, att där den finris kvar ha så stränga sä­kerhetsbestämmelser som möjligl och all hjälpa både rökare och icke rökare. Sedan är jag anhängare av att skapa så många rökfria miljöer som möjligl. Jag är ganska övertygad om atl dessa frågor kommer alt tas upp förhandlingsvägen mycket mer i framliden än vad som hittills har skett, t. ex. genom medbeslämmandelagen.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om företagens användning av statligt lagerstöd


Herr JOHANSSON i Hållsla (c):

Herr lalman! Jag vidhåller forlfarande atl jag inle är någon vän av förbud. Men enligl vad jag har underrällal mig om i en del skrifter lär det vara så att asbesl blir särskilt farlig just i samband med rök. Eftersom vi f. n. inle har någol likvärdigl ersättningsmaterial för asbesten, ansluter jag mig helt till arbetsmarknadsministerns synpunkt alt man på sikt bör eftersträva nya material. Men jag lycker all vi kunde införa elt rökförbud fram lill dess all vi fått fram fullt likvärdiga ersättningsmaterial. Det skulle skona både rökare och icke rökare.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Om företagens användning av statligt lagerstöd

Herr arbelsmarknadsminislern AHLMARK erhöll ordet för all besvara herr Forslunds (s) den 16 mars anmälda fråga, 1976/77:322, och anförde:

Herr lalman! Herr Forslund har frågai mig om jag har uppmärksammat de överföringar av lagerslödspengar som görs från svenska dotterbolag lill företag utomlands och vilka åtgärder jag tänker vidla för atl stoppa del.

Statsbidrag lill kostnader för lagerhållning kan utgå lill förelag som här i landel driver induslriell eller induslriliknande verksamhet Bidraget utgår för hel- och halvfabrikat som har tillverkats i Sverige. Elt hu­vudvillkor är att lagerhållningen i varie enskill fall är av väsentligt iniresse från sysselsättningssynpunkt För atl kunna få lagerstöd skall förelagen hålla sin sysselsättning uppe trots alt försäljningen av produkterna mins­kar.

En del induslriförelag i Sverige har ulländska ägare. Vissa av de fö­retagen har stor betydelse för sysselsättningen i resp. orter. Jag anser det uleslutel all införa sådana regler all bara svenskägda förelag kan få lagerslöd. Då skulle sysselsällningen ävenlyras på många orter.

Herr FORSLUND (s):

Herr talman! Jag får försl tacka statsrådet för svaret på min fråga. Min avsikt är givelvis icke alt angripa lagerstödel i sig ulan kanske främsi konstruktionen. 1 den region jag representerar är lagerstödel ell uiom-ordentligt värdefullt instrument för all tillförsäkra de anställda syssel-


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om företagens användning av statligt lagerstöd


sättning när lågkonjunkturerna drabbar oss. Det förhållandet kan också bli ännu mer markerat när del gäller konjunkturkänsliga industrier som pappers- och massainduslrin.

Vad som föranlett min fråga till slalsrådel är en ansökan om lagerslöd från Obbola Linerboard, som ägs lill hälften av Svenska Cellulosa AB och lill hälften av ett nordamerikanskt företag.

Såvill jag kan förslå har del här varil en besvärlig ansökan för regeringen all bedöma. Förelaget är också nystartat De båda företag som står bakom Obbola Linerboard har enligl uppgifl ett avtal om alt ta hand om halva produktionen var och sedan sälja den vidare.

Uppenbart är all den del av försäljningen av craflliner som del svenska förelagel ansvarar för har utfallit bättre, medan del multinationella fö­relaget lyckats betydligt sämre. Det innebär då all del nordamerikanska förelagel erhåller ell belydligl högre lagerslöd än det svenska.

Man kan givelvis ha anledning atl fråga sig: Har det multinationella företagel en lika god försäljningsorganisation som det svenska? Eller be­traktar man lagerstödel som frikostigt och gör därför icke ansträngningar för försäljning, i avvaktan på högre priser? Den effekten kan lagerstödel få, även om delta givetvis icke är meningen med dess konstruktion. Lagerstödel bör väl vara så konstruerat all del lillfaller bolagel och inle delägarna som i della fall - med risk för överföring av lagerslödspengar.

1 min fråga har jag inte ställt konkret krav på all lagerstödel skall bort, men jag tycker all del skall tillfalla bolaget och inte delägarna.

Enligt vad jag kan utläsa av svarel finns del inte någon större för­hoppning om en översyn av konslruklionen av lagerslöd till företag som ägs av multinationella och svenska bolag gemensamt och som bedriver sin verksamhet i Sverige. Därför kan jag självfallet inle anse all svarel är lillfredsslällande, varför jag på annal sätt får komma tillbaka till denna fråga.


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Bidragsreglerna för lagerhållningen föreslogs av den fö­regående regeringen och beslutades av riksdagen under slor enighet Reg­lerna innebar atl lagerstöd skulle ulgå när del var av väsentligt iniresse från sysselsäliningssynpunkt Något villkor om företagens ägandeförhål­landen förordades inte av riksdagen. Något sådani villkor infördes inle heller. Del ankommer alltså på regeringen atl tillämpa beslämmelserna med ledning av riksdagens beslut

Nu lar herr Forslund upp ell enskilt ärende. Jag antar atl han gör del för att illustrera en tes. Del gäller Obbola Linerboard i Västerbottens län. Obbola Linerboard sysselsätter över 500 personer i ett län med inle små problem på arbetsmarknaden. Förelaget ägs lill hälften av ell ul-ländskl bolag och lill hälften av Svenska Cellulosa AB.

Del förelaget skulle alliså enligl herr Forslunds synsäll, ålminsione delvis, inle kunna beviljas slöd för all genom ökad lagerhållning - med alla de kostnader den för med sig - irygga sysselsällningen för sina an-


 


slällda under lågkonjunkturen. Men jag måsle säga all oavsett om man är anställd i elt förelag som är svenskägl eller i ett företag som ägs delvis av svenska intressenter och delvis av utländska intressenter - eller om man är anställd här i Sverige i ett förelag som är utlandsägt - skall man kunna räkna med alt vi försöker skydda sysselsällningen för dem. Vi skall inte ha mindre trygghet i sysselsättningen för dem som jobbar i företag som ägs av utländska intressenter.

Det är därför som lagerhållningsslödel har fåll den utformning som del har. Del var därför den föregående regeringen föreslog del här slödel. Det är därför som vi på denna punkt fortsätter den politiken - även om herr Forslund nu har en annan mening.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om förslag till riksdagen beträf­fande huvudman­naskapet för den skyddade verksam­heten


Herr FORSLUND (s):

Herr lalman! Jag tyckte all jag gjorde klart att jag inte är motståndare lill lagerstödel ulan tvärtom. Lagerstödel fyller sin funklion väl. Jag kän­ner också till förhållandena när del gäller Obbola Linerboard.

Vad jag har pekat på är att lagerstödel bör helt tillföras bolaget Obbola Linerboard och inte delägarna, som i del här fallet är Svenska Cellulosa AB och del nordamerikanska S:t Regis Paper Board.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Det är möjligt att om man fullföljde en sådan princip skulle konsekvenserna för sysselsättningen på vissa orter bli allvarliga. Om vi som exempel lar Siemens Elema i Örnsköldsvik, som sysselsätter ungefär 1 500 människor, har del förelagel fåll elt lagerhållningsslöd på 6,1 milj. kr. Och om vi går till herr Forslunds eget län har vi där Här­nösands Grafik - lill 50 % väsllyskl - med 300 anslällda, som har fåll ell lagerhållningsslöd på mellan 300 000 och 400 000 kr. Vidare har vi Firestone, ägt av USA och med I 300 anställda i Viskafors,. Borås och Tvååker, som har fåll ell sådani bidrag med  1  milj. kr.

Jag vel inle alls vad herr Forslund egenlligen är ute efler, men jag har en känsla av all hans princip skulle kunna ävenlyra sysselsällningen på flera av de här orlerna.

Herr FORSLUND (s):

Herr lalman! 1 så fall - om slalsrådel har den uppfaliningen - vill jag hänvisa lill protokollel som jag har läsl upp från lalarsiolen.-

Överläggningen var härmed slulad.

§ 4 Om förslag till riksdagen beträffande huvudmannaskapet för den skvddade verksamheten

Herr arbetsmarknadsministern AHLM.ARK erhöll ordet för all besvara fru Nilssons i Sunne (s) den 25 mars anmälda fråga. 1976/77:347, och anförde:


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om förslag till riksdagen beträf­fande huvudman­naskapet för den skyddade verksam­heten

10


Herr talman! Fru Nilsson i Sunne har frågai mig om arbetet på en proposition om huvudmannaskap för skyddad verksamhet är så långl framskridel au man kan förvänla en proposilion i maj som lidigare har aviserals.

Jag ber all få hänvisa lill del svar på en fråga i samma ämne som jag den 17 mars gav herr Nilsson i Järfälla. Jag konstaterade där atl arbelel med en proposilion i ämnet har påbörials och au regeringen pla­nerar all förelägga riksdagen förslag i frågan under maj månad i år.

Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr talman! Först får jag tacka arbetsmarknadsminister Per Ahlmark för del korta och koncisa svaret på min fråga, samtidigt som jag ber om tillgift för atl jag återkommer angående huvudmannaskapet för skyd­dad verksamhet trots atl jag fick svar på samma fråga så sent som den 16 december förra årel. I del svaret motiverade arbelsmarknadsminislern dröjsmålet med en proposilion i frågan med all han ville invänta ul­redningen om den yrkesinriktade rehabiliteringens organisation, som då skulle samordnas med den skyddade verksamheten. Denna ulredning var vid den tidpunkten under remissbehandling, men så snarl som möjligl skulle en proposilion komma.

Den 17 mars i år fick, som arbetsmarknadsministern antydde här, sedan Gunnar Nilsson i Järfälla på samma fråga svaret, att en proposition i ärendet skulle komma under maj månad i år.

Att jag trots dessa besked ändå dristat mig all återkomma i den här frågan beror på att arbelsmarknadsminislern i den slora riksdagsdebalien om arbelsmarknadspoliliken en vecka senare - alliså den 24 mars - inte med ett enda ord nämnde problemet skyddad verksamhet Arbelsmark­nadsulskollels lalesman Bengl Fageriund slällde frågan om den propo­silion var all vänla som ullovals vid ell flertal tillfällen, dock ulan att få något svar från herr Ahlmark.

Detta medförde atl jag och många med mig blev oroliga för vad denna tystnad kunde betyda. Har del månne hänl något i kanslihusel och inom regeringen som gjort atl arbetsmarknadsministern inte får möjlighet att fullfölja sin avsikt alt framlägga propositionen ens i maj månad om den skyddade verksamhelen som beräknal var?

Nu skall del alltså komma en proposilion - vi vågar väl tro på del i den här omgången - men även om nu arbetsmarknadsministern för­säkrar alt en proposition kommer i maj, innebär della inle all riksdagen kan la slällning lill förslagei förrän lill hösten. Delta innebär i sin lur en försening av hela frågan med ett år. Och vilka är del då som blir lidande? Jo, del är de sämst slällda i samhället, de som är utslagna från den vanliga arbetsmarknaden. Har inte den borgerliga regeringen någon känsla för dessa människor när ni fördröjl reformen på delta säll?

Dessulom är del så att när det föreligger elt förslag till omorganisation sker ju ingen utbyggnad och icke heller några nyinvesteringar i lokaler och maskiner. Delta i sin tur medför ökade underskott i verksamhelen.


 


vilkel drabbar de nuvarande huvudmännen, som alltså får tillskjuta ökade medel. Del är i milt hemlän de kommuner som har den sämsta ekonomin och den högsta kommunalskatten, men del passar in i mönstret Re­gimskiftet i kanslihuset får även i detta fall bäras av de sämst ställda i samhället

Jag skulle vilja slälla en följdfråga: När del trots allt kommer en pro­posilion, vad kommer den då atl innehålla? Kommer den att innehålla de förslag som finns i den s. k. OSA-utredningen?

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte redovisa innehållet i en pro­position som inle är lagd än, ulan jag vill hänvisa lill del meningsutbyte som Gunnar Nilsson i Järfälla och jag hade här i kammaren den 17 mars, alltså för någon månad sedan. Jag sade då:

"Jag delar Gunnar Nilssons värdering all den skyddade sysselsätt­ningen i första hand är ett viktigt arbetsmarknadspoliliskl instrument Den är en del av samhällels omsorg för all värna alla människors räll lill arbete. Den är inte och får inle belraklas som en sämre sorls arbele. Verksamhelen bör utformas och bedrivas så all skyddat arbete ger de arbetshandikappade möjligheter atl ta stegel över till del som ibland kallas 'den ordinarie produktionen'. Därför är del vikligi all skyddad verk­samhet drivs på sådant sätt och i sådana former att den så långt som möjligl kan likna del övriga arbelslivet"

Della sade jag alliså i kammaren för en månad sedan, och Gunnar Nilsson svarade: "Jag är lacksam för de fiesta förtydligandena och un-derstrykandena som arbetsmarknadsministern gjort."

Milt svar lill fru Nilsson blir i dag detsamma som tidigare till herr Nilsson.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om förslag till riksdagen beträf­fande huvudman­naskapet för den skyddade verksam­heten


 


Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr lalman! Jag tackar arbetsmarknadsministern. 1 svarel säger ar­belsmarknadsminislern all man pianerar alt lägga fram proposilionen under maj månad. Jag får väl lolka del som ell definilivi löfte om all proposilionen kommer då. Kanske kan jag få ell mera exakt besked om dalum?

Jag hade trois alll hoppals - eftersom proposilionen, om den nu skall komma i maj månad, väl måsle vara i del närmaste klar och föreligga i korrektur - att man skulle ha kunnat få något litet besked om vad den kommer atl innehålla, men det är tydligen en väl förborgad hem­lighet.

Ett och annal har sipprat ul i olika versioner i tidningarna, och del är del som gör all man ute i kommunerna är orolig: Kommer del en proposition? Vad kommer den att innehålla? Kommer den i stort sett att följa de intentioner som har dragits upp av OSA-utredningen och


11


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

som remissinstanserna, inkl. lönlagarorganisationerna, har ställt sig bak­om? Det är de frågorna man ställer sig ule i kommunerna.

Överläggningen var härmed slulad.

Om erfarenheterna av datateknik inom arbetsförmedlingen    § 5 Om erfarenheterna av datateknik inom arbetsförmedlingen


12


Herr arbelsmarknadsminislern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr Westerbergs (m) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:360, och an­förde:

Herr lalman! Herr Westerberg har frågat om jag är beredd att redogöra för erfarenheterna av försöken med ADB i arbetsförmedlingen. Han har också frågat hur jag kommer all öka resurserna för den direkta personliga arbetsförmedlingen.

Försöken med ADB i förmedlingsarbetel har redovisats för riksdagen senasi i årets budgetproposition. Det har hittills huvudsakligen gällt fram­slällning av plalslislor. På regeringens förslag beslöl riksdagen nyligen atl sådana plalslislor vid slutel av näsla budgetår skall framställas i hela landet. Jag vill än en gång slå fasl alt dessa plalslislor ger en effektivare arbetsförmedling som kan ge bällre service än lidigare. Del är inle me­ningen atl plalslislorna skall ersätta den personliga servicen till de ar­betssökande. Tvärtom fortsätter vi alt bygga ul förmedlingen med mera personal just för det individuellt inriktade arbetet

Försök med sökning och sammankoppling av arbetssökande och lediga platser i ADB-regisier har pågåll i ell halvår. Erfarenheterna är ännu små, men som jag framhöll i budgetpropositionen skall AMS fortlöpande rapportera hur försöken utfaller. AMS har tillsatt särskilda partssamman-satia grupper för uppföljning och utvärdering av försöken. Hösten 1978 skall AMS ge en samlad redovisning av erfarenheterna, som sedan också kommer att anmälas för riksdagen.

Herr SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Jag ber att i herr Westerbergs ställe få tacka herr ar­belsmarknadsminislern för svarel.

Herr Westerberg har i sin fråga framhållit all ulnylriandei av data­tekniken kan ha inneburit atl den personliga kontakten mellan arbets­förmedlare och arbetssökande äventyrals. Hans avsikl var därför att be­lysa della med principiella synpunkler på erfarenheter från det egna länet

För egen del anser jag all grundprincipen för den fortsalla utbyggnaden av arbetsmarknadsverket skall vara atl arbetsförmedlingen steg för steg skall ges möjlighel alt öka akliviielen i de direkta förmedlingsinsaiserna.

Del är värdefulll alt arbelsmarknadsminislern nu påminner om all de 240 nya riänslerna för näsla budgetår i huvudsak skall komma den egentliga platsförmedlingen lill godo, varvid särskild vikl, som slalsrådel också anförde i budgelproposilionen, bör läggas vid förmedlingsinsalser


 


for ungdom och nylilllrädande kvinnor Det är elt mycket värdefulll uttalande.

De successivt tillförda resurserna kan sålunda inriktas på alt göra själva förmedlingsverksamheten effektivare, vilket i sin lur skall resultera i att utrymmet för personliga kontakter med de arbetssökande ökar. Jag får därför uttrycka den förhoppningen att uinyUjandei av dalatekniken kommer att bidra till detta. Därigenom kan arbetsförrnedlingarna ut­vecklas lill sådana serviceorgan som del framstår som naluriigl för alla arbetssökande och arbetsgivare all spontant vända sig till. Detta kommer säkert atl ge arbetsförmedlingen en ännu mer betydelsefull roll på ar­betsmarknaden.

Jag finner, herr lalman, att arbetsmarknadsministern i sitt svar har gett en klar markering till förmån för en sådan utveckling, varför jag än en gång vill lacka för svaret.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om erfarenheterna av datateknik inom arbetsförmedlingen


 


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Herr Svensson i Skara gjorde ett oerhört väsentligt på­pekande, nämligen att ADB-utnyUjande i arbetsförmedlingen inte alls står i strid med den personliga servicen, ulan alt man kan bygga ut båda sakerna parallellt. Jag tyckte det var värdefullt all del sades.

Nu har ju försök med framslällning av platslistor med hjälp av ADB pågåll sedan budgelårel 1973/74, och riksdagen har beslulal all sådana listor skall göras i hela landel vid ulgången av näsla budgelår. Dessa lislor framslälls dagligen. Listornas innehåll finns lagrat i ell dalasyslem, som varie dag malas med de uppgifier om lediga platser som kommer in under dagen. När en plats blir tillsatt rapporteras det, så all uppgiften om platsen tas borl från listan. Listorna trycks och distribueras under natten, så all det varie morgon finns dagsaktuella lislor på alla förmed-lingskontor, Plalslislorna framslälls i de flesta fall för varie län, 1 de större länen görs flera listor, som täcker var sin del av arbetsmarknaden i länet.

Men del är ju inle alls meningen atl della skall ersätta den personliga servicen, som herr Svensson i Skara så rikligt påpekade. Tvärtom har vi byggt ut den personliga servicen genom många nya riänster under 1970-talet och också under näsla budgelår. Om en arbetssökande behöver hjälp med att kontakta en arbetsgivare för atl söka ett ledigt arbele, skall ju arbelsförmedlaren göra det Arbelsförmedlare skall också, när det behövs, söka få fram platser, dvs, själv ringa lill arbetsgivare och fråga om det finns ett ledigt jobb åt en viss person eller ål en grupp av personer.

Nu skall vi alltså forisälta, för alt göra arbetsförmedlingarna ännu mer effekliva, att utnyUja datatekniken i människornas riänst - men samiidigl bygga ul den personliga servicen. Här bör icke finnas någon molsälining.


13


 


Nr 113                                                         Herr SVENSSON i Skara (m):

Torsdagen den ''' talman! Jag konslaierar alt vi är överens om denna markering

21 aoril 1977      ''" '°'"'" f"" " annan inriklning, som innebär all man i högre grad

_____________ än hillills uppmärksammar individens behov av personlig service. Jag

Om åtgärder för att lycker del är eu myckel värdefulll ullalande, och jag ber ännu en gång
motverka en
                                                         au få lacka för svarel.
växande bostads­
brist
                                                   Överläggningen var härmed slulad.

§ 6 Om åtgärder för att motverka en växande bostadsbrist

Fru slalsrådel FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara fru Lantz (vpk) den 14 april anmälda fråga, 1976/77:381, till fru bosladsministern, och anförde:

Herr lalman! Fru Lantz har frågai bosladsminisiern vilka ålgärder hon ämnar vidla för all molverka en växande bosladsbrist Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har all besvara frågan.

Enligl den ansvarsfördelning som gäller för slal och kommun har kom­munerna ansvarel för bl. a. bosladsbyggandels omfallning och fördelning på hus- och lägenhelslyper. Stalsmaklernas uppgifl är all inom ramen för totalt tillgängliga resurser avdela resurser som svarar mol det er­forderliga bostadsbyggandet

Resursutrymmel för del slalsbelånade bosladsbyggandei överstiger f n. de faktiska igångsällningsplanerna i kommunerna. Mol bakgrund av atl antalet outhyrda lägenheter forlfarande är belydande i många kommuner är del förslåeligl att kommuneroch byggherrar är försiktiga i sin planering av igångsättningen. Bostadsbyggandet kan emellertid enligl min mening komma alt behöva ökas i förhållande till nuvarande igångsättning.

Det finns självfallel anledning all med uppmärksamhel följa ulveck­lingen av bosladseflerfrågan och möjlighelerna alt tillgodose denna efter­frågan. Det sker också både i bostadsdepartementet och hos bosiadsmyn-digheterna.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Försl skall jag be all få lacka för svaret.

Jag har frågai bosladsministern vad hon tänker göra för alt hejda en bosladsbrist som redan finns på vissa håll och som på andra håll kommer atl uppslå. Del verkar av svarel som om fru Friggebo vore ovetande om del här förhållandet. Inte heller kan man spåra någon ansats att vilja hejda en kommande bostadsbrist

1 Stockholm köar 120 000 människor för bostad, och det finns ungefär 2 500 lägenheter all förmedla. I 200 personer besöker varie dag bostads­förmedlingen i Stockholm. Inte sedan börian av 1960-lalet har man i Stockholm haft så få lägenheter.

I Göteborg avskaffade man bostadskön för två år sedan, men då köade


 


90 000 människor för bostad. I Göteborg räknar man med en uttalad bostadsbrist inom två år. 1 Malmö köar 22 000 människor. Men det är inle bara i storstäderna som situationen på bostadsmarknaden är svår. I minsl elt 30-tal medelstora kommuner är bostadsköerna redan långa.

Under de senasie fem åren har bostadsbyggandet minskat med 60 000 lägenheter. Minskningen har gått ut över lägenheterna i flerfamiljshusen. Villabyggandet har ökat och är nu uppe i över 70 % av nyproduktionen, Förra årel byggdes bara 55 000 nya bostäder och av dessa var 40 000 villor.

Del finns, herr lalman, ett klarl samband mellan bostadsbristen och del ökade småhusbyggandet Bristen på lägenheter i flerfamiljshus har blivit större i och med att antalet småhuslägenheter fått öka.

De som drabbas av bostadsbristen är människor som också i andra avseenden har en svår ekonomisk och social situation. Del är med andra ord de människor som har det sämst ställt som drabbas hårdast av bostadsbristen. Dessa människor har givelvis inle heller råd all köpa en villa, när bosläder i flerfamiljshus saknas.

För de människor som har pengar fattas varken bostäder i småhus eller i flerfamiljshus. Spekulationen och den svarta handeln med lägen­heter är Slor. Kan man bara belala 70 000 kr. för en ivåa under bordel så finns del elt mycket stort urval av fina och centralt belägna lägenheter all välja mellan.

Och regeringens saisning att stimulera hyresgästerna till att ta över sina lägenheter via privata bostadsrättsföreningar kommer också atl blåsa under spekulationen i boendet

Jag vill ånyo fråga fru Friggebo: Vilka ålgärder tänker regeringen vidla för alt hejda en kommande bostadsbrist?


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om åtgärder för att motverka en växande bostads­brist


Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr lalman! Fru Lantz beskriver hur utvecklingen har varil: en viss ökad småhusproduklion och en kraftigt minskad produktion av fierfa­miljshus. Det är ju resultatet av en anpassning av bostadsbyggandet lill efterfrågan, och del är viktigt att vi har den anpassningen så all vi inle producerar någonting som sedan inte kommer alt användas.

Det är kommunerna som har ansvaret för alt följa upp vilken efter-frågeulveckling som finns i kommunerna. Jag lycker att det är rimligt atl kommunerna har kvar del ansvarel, därför all de har bällre möjligheier att bedöma dessa saker än vad man skulle ha om man övergick till en Slallig reglering.


Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag har ändå inle fåll något svar från fru Friggebo. Jag lycker au slalsrådel skjuler över ansvarel för bosladsbyggandei på kom­munerna på ell sätt som är förvånande. Del är givelvis rikligl au kom­munerna har ansvaret för fördelningen på hus och lägenhelslyper, men stalsmaklernas uppgift måste ju vara att se till att inte sådana förhållanden


15


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om åtgärder för att motverka en växande bostads­brist


uppstår att vi får en ny bosladsbrist. Därför är del viktigt atl jag får ett riktigt svar.

Jag vill alltså ånyo fråga: Vad tänker man göra från departementets sida för aU hejda en kommande bostadsbrist, som redan nu är uttalad i storstäderna och som förvänlas öka?

I del svar som jag fått säger statsrådet atl vissa kommuner är rädda för atl bygga mer bostäder därför att de har en hög kvot av outhyrda lägenheter. Men den kvoten har minskat och är nere på ungefär 3,5 % - alltså en mycket låg kvot.

Men skall man inle ta hänsyn till den verklighet som råder och vidla sådana åtgärder all man får fier lägenheter i flerfamiljshus? Här har vi den gamla debatien om småhus eller inte, om samhällel har råd att salsa så myckel på småhus. Nu ser vi en konsekvens lill av småhussatsningen, nämligen en ökad brist på lägenheter i flerfamiljshus.

När det gäller det förhållandet alt många kommuner varit rädda för atl salsa på alt bygga mer lägenheter har vi från vpk:s sida sagt all vi måsle satsa på bällre bostadsmiljöer. Vi har också föreslagit all man skall öka slödel lill förbällring av bostadsmiljöer.


Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr lalman! Låt oss tänka tillbaka pä den debatt vi hade under hela 1960-lalel när vi hade en omfaltande bostadsbrist Då handlade reso­nemanget om hur slora resurser man skulle slälla till kommunernas för­fogande för atl de skulle klara av att bygga bort bostadsbristen. I dag lägger slatens ramar i vad gäller resursutrymmel inga hinder i vägen för ett ökat bostadsbyggande ute i kommunerna. Dessutom ställs finan­siering till förfogande - en finansiering som successivt följer med när det gäller kostnadsutvecklingen.

Låt mig sedan gå in litet på fru Lantz beskrivning av läget - om vilket också har förls en debatt ulanför den här kammaren. När man talar om en bostadskö i Stockholm på 120 000 människor vill jag definiera den efterfrågan inle som en bosladsbrisl ulan som en efterfrågan på bo­städer i attraktiva områden. Den kan man avskaffa exempelvis genom alt tillåta en total frihet när det gäller marknadsprissällning på hyror, men del är en ulveckling som ingen önskar.


16


Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Del måste väl ligga inom stalsmaklernas ansvarsområde att la initiativ för atl bryta den ulveckling vi har på bostadsmarknaden - den utveckling som visar all 70 % av nyproduktionen utgörs av småhus och som kommer att förvärra bosladsbrisien när del gäller lägenheler i flerfamiljshus. Del måsle väl ligga inom fru Friggebos ansvarsområde all stimulera och vidta ålgärder, så att man hejdar den här utvecklingen. Den ambitionen måsle man ha både från deparlemenleis och riksdagens sida.

Överläggningen var härmed slulad.


 


§ 7 Föredrogs och hänvisades Motioner

1976/77:1584-1586 till trafikutskottet 1976/77:1587 lill finansutskottet 1976/77:1588-1593 lill socialförsäkringsutskotlet 1976/77:1594-1597 lill lagulskoltel 1976/77:1598 lill justitieutskoltet 1976/77:1599 lill jordbruksuiskoiiei 1976/77:1600 och 1601 till finansulskollel 1976/77:1602 och 1603 lill civilutskollel 1976/77:1604-1606 till finansutskottet 1976/77:1607 och 1608 rill socialutskottet 1976/77:1609 och 1610 lill arbetsmarknadsutskottet 1976/77:1611 till näringsulskottet


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


§ 8 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1976/77:135 och 136.

§ 9 Föredrogs

Justitieutskollels belänkande

1976/77:26 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller an­slag lill polishus, m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i detta belänkande hemställt

§ 10 Anslag till polisväsendet

Föredrogs jusiilieutskottets betänkande 1976/77:27 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvill gäller anslag till polisväsendet jämte molioner.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden fram­ställas beträffande samlliga punkter i betänkandet.

1 del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överlägg­ningen framställts särskilda yrkanden.


Punkten 4 (Polisverkel: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.)

Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 5 (justitiedepar­tementet) under punkten B 4 (s. 25 och 26) föreslagil riksdagen atl till Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mol rikels säkerhet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ell för-

2 Riksdagens prolokoll 1976/77:113-116


17


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


slagsanslag av 70 350 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionen 1976/77:645 av herr Werner m. fi. (vpk), vari yrkats dels atl riksdagen hos regeringen hem­ställde atl den del av säkerhetspolisens organisation som innebar regi­strering och rapportering av politisk verksamhet upplöstes, dels alt riks­dagen beslulade att anslagel lill Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. re­ducerades i enlighet med vad som anförts i motionen.


Utskottet hemställde

1.     att riksdagen beträffande registrering av politisk verksamhet m. m. skulle avslå motionen  1976/77:645 i denna del (yrkande 1),

2.     alt riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till rege­ringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:645 i denna del (yrkande 2) till Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgelårel 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 70 350 000 kr.

Punkten 6 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader) Regeringen hade under punkten B 6 (s. 26-33) föreslagil riksdagen all lill   Lokala  polisorganisationen:   Förvaltningskostnader för  budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 2 242 782 000 kr., varav 515 840 000 kr. atl avräknas mol automobilskallemedlen.

I della sammanhang hade behandlats molionerna

1976/77:332 av herr Winberg m. fi. (m) såvill nu var i fråga (yrkande 5),

1976/77:456 av herr Nygren m. fl. (s). vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att frågan om polisens arbelsmiljöproblem och andra frågor som kunde vara anledning lill vakanssituationen inom po­lisen skyndsamt blev föremål för studium,

1976/77:639 av herr Petersson i Röslånga (fp), vari hemslällts atl riks­dagen skulle dels ultala all polisen i Stockholm borde erhålla en avsevärt ökad tilldelning av de poliser som gick ut polisskolan (yrkande I), dels som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om polisens arbetsförhållanden (yrkande 2), och

1976/77:646 av herr Winberg m. fl. (m). vari såvitt nu var i fråga (yr­kande 2) hemställts alt riksdagen under punkten B 6 Lokala polisorga­nisationen: Förvaltningskostnader, bilaga 5 lill propositionen 1976/77:100, anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 214 000 kt sänkt förslagsanslag av 2 242 568 000 kr.


18


Ulskollel hemsiällde

1. att riksdagen belräffande medelsberäkningen i anledning av rege­ringens förslag och med bifall lill moiionen 1976/77:646 i denna del


 


(yrkande 2) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 2 242 568 000 kr., varav 515 790 000 kr. all avräknas mol automobilskallemedlen,

2.     att riksdagen beträffande kvarterspolisorganisalionen gav regering­en lill känna vad utskottet anföri beträffande rekryleringsbefrämjande åtgärder,

3.     atl riksdagen beträffande ansvarsområden för polismän på lands­bygden skulle avslå motionen 1976/77:332 i denna del (yrkande 5),

4.     all riksdagen belräffande polisens personalsituation med anledning av motionerna 1976/77:456 och 1976/77:639 gav regeringen lill känna vad utskottet anföri angående översyn i syfte att förbällra silualionen.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


 


Herr NYGREN (s):

Herr talman! Enligl regeringens budgetförslag kommer vårl lands po­lisväsende näsla budgetår all kosta drygt 2,6 miljarder kronor. Det innebär en ökning med drygt 10 96 om man jämför med kostnaderna för po­lisväsendet under innevarande budgelår. Särskilt kraftig är ökningen av antalet riänster - totalt 525, varav 375 är nya polismansriänsler. Elt 40-tal av dessa nya polisriänsler föreslås avdelade för kvarterspolisorganisalio­nen.

Årets betänkande från juslilieutskollel med anledning av regeringens förslag när del gäller polisväsendel är enhälligt I molsvarande belänkande i fjol fanns lio reservaiioner och ell särskill yttrande. Vad är del då som har hänl på ett år och som kan ha orsakat denna förändring i ut­skottet? Jag anser all del finns Ire skäl lill denna förändring.

För det förslå har tydligen den borgerliga regeringen nu prioriterat nya polistjänster så ordenlligl, att t. o. m. moderata samlingspartiet varit till freds och inte funnit anledning att motionera eller reservera sig i den här frågan. Från det hållet har man under de senasie åren haft ständigt återkommande reservaiioner med krav på fler poliser.

För del andra har vi socialdemokrater med två tillkännagivanden lill regeringen lyckals få ulskollel med på vad vi har bedömt som angelägna ageranden.

För det tredje saknas numera vänsterpartiet kommunisterna i ulskollel, och därmed också deras lidigare årligen åierkommande reservaiioner med krav på bl. a. nedskärningar av antalel polisriänsler.

Från socialdemokraliski håll har vi i år i en motion tagit upp ett myckel angeläget problem inom polisväsendel, nämligen den oroande vakans-situationen. I motionen 456 har vi begärt all frågan om polisens arbets­miljöproblem och andra frågor som kan vara anledning till vakanssi­tuationen inom polisen skyndsamt skall ses över.

Vid årsskiftet 1976/77 hade vi 1 732 polisriänsler vakania, varav 522 i Stockholm, 184 i Göteborg och 150 i Malmö. Detta innebär att antalet vakanser ökat med drygt 700 under en fyraårsperiod. Den kraftiga ökning av antalet polisriänsler som föreslås i årets budgetproposition löser tyvärr inle denna svåra vakanssiluation.'Polismästaren i Stockholms polisdis-


19


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

20


trikt Hans Holmér har framfört åsikten att regeringens kraftiga ökning av antalet polisriänsler faktiskt kan verka i motsatt riktning, dvs. locka ytterligare grupper av poliser i distrikt med svåra vakanssituaiioner all flytta till nyinrättade tjänster i distrikt där man av olika anledningar lyckals få en sådan arbetsmiljö atl man fåll alla riänster besatta. Inte heller kan den föreslagna ökningen av aspiranter vid polisskolan innebära någon lösning på vakanssitualionen - åtminstone inte på kort sikl.

Om man skall vidla åtgärder som bringar ned antalel vakanser anser vi att man måste angripa arbelsmiljöproblemen och se över polisens ar-betslrivsel. Man bör undersöka hur man kan göra polisjobben mera lock­ande.

I en tidning som polisföreningen Kamraterna i Stockholm utger har man i nr 2 i år i en ledare tagit upp de problem som vi har aktualiserat i vår motion, och man har föreslagit en rad åtgärder. Många av de krav som där förs fram borde gå atl åtgärda snabbt och med enkla medel. För andra behövs mera långsiktiga insatser. En del åtgärder går alt klara inom polisen, andra kan kräva medverkan av t ex. kommuner.

Vi motionärer är väl medvetna om atl det inte finns någon mirakelkur all tillgå när del gäller att avhjälpa vakanssitualionen i många polis­distrikt. Det kommer all krävas kraftfulla insatser på skilda områden som kan komplettera varandra.

Del är de insatserna som vi har begärl i vår motion, och bakom våra krav har elt enhälligt utskott slutit upp. Därmed har vi nått del som ytterst få motionärer här i riksdagen kan glädjas åt - en fullständig fram­gång med ell framfört krav. Vi hoppas nu all regeringen snabbi skall la itu med översynen.

Vid ulskotlels behandling av vakansproblemen har vi också ägnat sär­skild uppmärksamhel ål situationen inom kvarterspolisorganisalionen, där f n. var tredje riänst är vakant Del är en myckel allvariig situation, och ulskollel, som sedan många år lillbaka har uttalat slora förhoppningar på kvarterspolisverksamheten, har funnit dagens situation kräva ett lill­kännagivande lill regeringen med krav på åtgärder.

I fjolårels belänkande om polisväsendel påpekade ulskollel au vi utgick från atl spörsmålet om all göra kvarterspolisriänsterna mer attraktiva skulle komma alt ägnas uppmärksamhel vid den fortsatta utbyggnaden av denna verksamhet.

I årets budgetproposition finns inga tecken på någon aktivitet och da­gens situation inom kvarterspolisen, med var tredje riänst vakant, visar all problemen bara har ökal sedan fjolårets påpekande.

Av den anledningen gör ulskollel nu enhälligt ett lillkännagivande där vi uttalar hur angelägel vi anser del vara att man - utöver de för­bättringar som kan åstadkommas genom avtal - prövar olika system med insatser för att främja en önskvärd ökad rekrytering lill kvarters­polisen.

Herr lalman! Med dessa kommentarer yrkar jag bifall lill ulskotlels hemställan.


 


Herr POLSTAM (c):

Herr talman! Brotlsutvecklingen i vårl land steg våldsamt under 1960-lalel. Den mer än fördubblades. Brollskommissionen lillsalies 1973 och kom snabbi med ell förslag till lösningar på korl sikl. Bl. a. beslöl riks­dagen om inrällandel av I 200 nya polismansriänsler under en treårs­period. Samtidigt inrättades det brottsförebyggande rådet med uppgift alt på längre sikt försöka finna orsakerna till brottsligheten och lägga fram förslag lill åtgärder för atl hejda den här utvecklingen.

Under 1972 och 1973 sjönk brottsstatistiken något, särskilt antalet an­mälda inbrott, annan stöld o. d. tillgrepp. Även våldsbrotten visade en viss stagnation, medan antalet rån fortsatte all stiga. Det här framgår av brottsförebyggande rådets - BRÅ - rapport 1976:3 om brotlsutveck­lingen. Det är emellertid inle säkert att viss brottslighet sjönk under de här båda åren, eftersom ändrade försäkringsvillkor kan ha medfört atl man inle i samma omfallning som lidigare har gjorl anmälan till polisen. Brottsförebyggande rådels prognosgrupp frågar sig också, om man egentligen kan lita på upp- och nedgångar under kortare perioder. 1 stället tyder myckel på att den långsiktiga ökningstrenden håller i sig och att stagnationen i 1970-ialets börian var endasl tillfällig eller rent av obe­fintlig. I varie fall har efter de här åren i börian av 1970-lalel ökningen av brollsligheien dokumenlerals, trots de satsningar som gjorts, och det är högst allvarligt

Det är också en mycket utbredd oro bland allmänheten över att vi har denna höga brottslighet i ell så välordnal land i övrigt och all trenden är på väg i fel riktning. Jag träffar många människor i den poliliska verksamhelen. Tar jag själv inte upp de här frågorna, så görs del ofta av någon annan, i föredrag eller debatter. Man är speciellt oroad för den tilltagande ungdomsbrottsligheten, för alt inte tala om barnpro­stitutionen. Här har många av samhällels olika funktioner en viklig uppgift att gemensamt arbeta för en bättre utveckling. Familjen har stor betydelse, liksom föräldraansvaret, vilket emellertid samhällel många gånger måste överta när inle föräldrarna klarar av det. Men samhällel är vi alla, och därför måste vi alla hjälpas ål på olika sätt atl ta ansvar för de unga.

Jag såg i tidningen Svensk Polis i veckan att av de i fjol anmälda broltsbalksbroilen - drygt 650 000 - så var inte mindre än 490 000 olika tillgreppsbrotl. Ca 145 000 var inbrott, en ökning med 11,9 %\ förhållande till året närmast före. Det förekom 30 000 biltillgrepp, en ökning med 20,7 %. Antalet tillgrepp ur bilar var 90 000, en ökning med 21 %. Det förekom 2 500 rån, en ökning med  15,3 %.

Den här slatisliken lalar sitt lydliga språk, och del är inte alls egen­domligt att alla kategorier i samhällel är rädda för utvecklingen. De är rädda för atl gå ul. De är rädda för att drabbas av våld. De är rädda för atl de skall drabbas av inbrott i sina bostäder och förlora för dem värdefulla tillhörigheter, som sedan i huvudsak omsätts i knark och al­kohol. Rikspolischefen har lämnat uppgifier om all 40 ä 50 % av alla lillgreppsbrotlen begås för all få pengar lill narkotika.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

21


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag lill polisvä­sendet

22


Vi måste alla hjälpas åt för att ändra på den trenden och försöka återge ärliga och rättskaffens människor tron på medmänniskorna. Så långl del är möjligl måste vi samtidigt försöka hjälpa socialt utslagna all finna sig själva och komma ifrån olika gifter och bli människor på nytt Möter vi de utslagna ulan förståelse och hjälp på räll säll, så kan vi få ell hell omänskligt samhälle atl leva i. Det gäller också, som rikspolischefen har sagt, att alla samhällsåtgärder måsle komma i balans och vidare att del verkligt effekliva stöldskyddet i dag vore att få bort narkotikamiss­bruket

Satsningarna nu för all avslöja de stora narkolikalangarna, som ligger bakom en stor del av brottsligheten och som är gisslet för knarkarna, är bra. Organiserandet av särskilda narkoiikarotlar i länen är också bra. En första ålgärd för atl minska den här brotlsutvecklingen är all kunna hålla langarna stången.

Polisbristen - särskilt i Stockholm - är oroande. De många vakanserna måsle i slor utsträckning fyllas av ännu icke färdigutbildade polismän, som på grund av den hårda verkligheten tröttnar på riänslen i storstaden och söker sig till lugnare distrikt, när utbildningstiden är slut. Efter hand som utbildningskapaciteten höjs bör vakanserna förhoppningsvis också kunna fyllas - även om det lar lid. Men kvar finns ändå den hårda vardagen, som skrämmer många lämpliga ungdomar från att söka sig till polisyrket även om rekryteringen - glädjande nog - är förvånande god.

Arbetsmiljön för polisen måste bli bällre. Del är ett krav som är läll all föra fram. Del gör också utskottet och ställer sig helt på polismännens sida. Men hur del skall gå lill i verkligheten är värre alt säga. Utskottet pekar på vissa åtgärder och hänvisar i övrigt till regeringen och pågående ulredning. Arbetsmiljön på Sergels Torg är alltid densamma för en po­lisman. Han kan inte i någon större utsträckning påverka den ensam. Det måste lill samverkande ålgärder från fiera myndigheter - inte minsl från de sociala myndigheterna. Den sociala miljön måsle försl ändras till det bättre och utslagna människor få den hjälp som är helt nödvändig. Rikspolischefens ord att alla samhällsåtgärder i det här avseendet måste komma i balans kan inte nog ofta upprepas.

Utskottet ser mycket allvarligt på polisens besvärliga samhällsarbete och är berett att fortsätta verka för atl polisens arbetsförhållanden skall kunna förbättras.

Ell 40-lal av de nya polismansriänsterna kommer atl tillföras kvar­terspolisorganisalionen, som därefier kommer atl disponera ca 350 sådana riänster i landet. Den här verksamheten har av allmänheten mötts med mycket slor tacksamhet Även om verksamhelen som sådan inle har minskat brottsligheten totalt sett, ökar den allmänna ordningen och inle minst känslan av trygghet hos allmänheten. Vakanserna är naturligtvis ett problem, som emellertid bör kunna lösas. Jag har tidigare i debatter påtalal kvarterspolisens arbetsförhållanden och hur viktigt samarbetet med polisledning och alla personalkategorier är. En ömsesidig service


 


ger elt gott arbetsresultat och goda arbetsförhållanden. En attraktiv lö-nesätlning är också en förutsättning för atl rekrytera kvarterspoliser och nalurliglvis lämpliga sådana.

Små arbetsgrupper eller posteringar, som är belägna nära centralorter eller större arbetsgrupper, kan möjligen besättas eller ersättas med kvar­terspoliser, som på delta sätt kan uinyujas effektivare. Frågan om sär­skilda ansvarsområden för polismän anser jag vara en fråga för polis­distrikten all klara på egen hand.

I moiionen 174 slutligen är vi några centerpartister, som återigen mo­tionerat om anskaffande av polisbåt till Norrköpings polisdistrikt. Efter­som kustövervakningsutredningen inte är färdig med sitt betänkande och det har gått ganska lång tid sedan den tillsattes, så ville vi återigen aktualisera den här frågan, allra helst som man under liden ifrågasatt indragning av kustbevakningen i Gryt. Visserligen har just den frågan lösts t. v., men kvar finns forlfarande kravet på polisövervakning i de aktuella områdena med ett stigande antal fritidsbåtar och ell ökat fri-lidsbyggande. Vårt krav på utbyggnad av sjöpolisverksamheten är därför väl underbyggt och har allvarligt framförts inte enbarl av Norrköpings polisstyrelse utan också av LRF och länsstyrelsen i Östergötlands län.

Även utskottet har sett allvarligt på den här frågan och säger, atl ell avvaktande av kuslövervakningsutredningens förslag inte hindrar alt man såsom en temporär lösning söker tillgodose tillfälliga lokala behov av förstärkning av sjöpolisverksamhelen genom omdisponering av po­lisbåtar. Men utskottet understryker samtidigt - och det vill också jag göra - atl möjlighelerna lill omdisponering av bålar inle får undanskym­ma viklen av all frågan om en lillfredsslällande reglering av den polisiära övervakningen lill sjöss bringas lill ett snabbi avgörande. Skulle utred­ningen dra ut på tiden, måste frågan om särskilda förstärkningar av sjö­polisverksamhelen tas upp på nytt.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till jusiilieutskottets hemställan på alla punkter.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


 


Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! I detta belänkande behandlas en vpk-motion, vari yrkas "dels atl riksdagen hos regeringen hemställer att den del av säkerhets­polisens organisation som innebär registrering och rapportering av politisk verksamhet upplöses, dels att riksdagen beslutar atl anslaget lill Polis­verkel: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mol rikels säkerhei m. m. reduceras i enlighei med vad som anförls i moiionen". Jag vill, herr lalman, yrka bifall lill moiionen 645.

Ulskollel slår sig som vanligl för bröslel och ullalar hur pass enigi ulskollel har varil under en massa år när denna fråga behandlals i utskott och riksdag.

Utskottet åberopar dessulom sitt besök hos rikspolisstyrelsen i februari 1977, när ulskollel informerades om säkerhetspolisens organisation och verksamhet Utskottet har efter detta besök blivit än mer stärkt i tron


23


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

24


på Säpos förträffiighet Jag har faktiskt, herr talman, inte något större förtroende för jusiilieutskottets okritiska accepterande av säpo. Jag har heller inget större förtroende för de parlamentariker som sitter i riks­polisslyrelsen. Jag har inte det, därför alt dessa vid alla de fiagranla övergrepp som gjorts av säpo inte uttalat sig kritiskt på något sätt.

Jag skall inle i den här frågan hålla någon längre plädering ulan kan i likhet med utskottet hänvisa lill tidigare starka motiveringar för våra yrkanden i dag. Jag hänvisar alltså lill prolokoll från åren 1971, 1972, 1973,  1974 och  1975/76.

Dessa tidigare anförda motiveringar har dessutom förstärkts under den senaste tiden. Dokumenten över säpos ensidiga iniresse för registrering av den politiska vänstern i det här landet blir med åren alll fler. Hän­delserna inom sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, där säpo uppenbarligen initierade lill skenanställningar i syfte atl bevaka radikala arbetare inom förvaltningen, är avskräckande exempel på vilken verksamhet som kan bedrivas under rubriken Särskild polisverksamhet för hindrande och upp­dagande av brott mot rikets säkerhei.

Försiamajdemonstrationen för arbetarpolitik-socialism i Stockholm för­ra årel ägnades också stort intresse från säpos sida. Del finns ytteriigare exempel som jag vill åberopa.

Vid Arendalsvarvet i Göteborg har exempel givits på säpos aktivitet Den gången gällde det att irritation uppstod vid införandet av elt nytt lönesystem som för vissa grupper innebar lönereduceringar. Denna för landels arbetsplatser mycket vanliga händelseutveckling ansågs av säpo vara motiv för arbetsplalsspioneri.

Säpos förmåga att finna säkerhetsrisker bland människor eller förelag med kontakter i de socialistiska staterna ger mer intryck av all vara resultat av fördomar och försök atl blåsa liv i det kalla krigets vindar än en allsidig uppmärksamhet på främmande länders iniresse för vårl land.

Som elt exempel på avskräckande säpoverksamhel kan Moriärvsaffären få riäna. En man häktades på grundval av, som det heter, sannolika skäl. De sannolika skälen levererades naluriiglvis som vanligl av säpo. De beslod i alt den häktade företagit några utlandsresor, bl. a. till So­vjetunionen. Han har vidare gjort utflykter inom militärt skyddsområde, där f. ö. mannen har sin bostad, tillsammans med tiotusentals andra per­soner. Han har vid någol tillfälle viftat med en 10 000-kronorssedel. Enligt säpos bedömningar har den aktuella personen också uppträtt "mystiskt", vad nu säpo menar med detta. På vilket sätt skall man enligt säpo uppträda för all inte framstå som mystisk?

Ja, det var allt som lades mannen från Moriärv lill last. Trots att säpo rotade igenom mannens bostad från golv till tak hittades ingenting av värde för de absurda anklagelser som riktades mot honom. Däremot är säpo ansvarig för att en enskild person och hans familj skandaliserades, att personen utställdes som landsförrädare och hölls fängslad i över 30 dagar utan grund.


 


Della relaterade fall är åter ett exempel på säpos grova kränkning av enskilda människors rättssäkerhet och bidrager till att undergräva för­troendet för myndighelerna. Och, som jag har sagt tidigare, någon kritik har mig veterligt inte uttalats bland pariamentarikerna i rikspolisstyrelsen mot exempelvis delta grova övertramp från säpos sida.

Förklaringen till detta måste väl vara att representanterna i rikspo­lisslyrelsen är behäftade med fördomar och konspirationsteorier om vän­stern i del här landet och om de socialistiska staterna.

Herr lalman! Jag vill undersiryka all vpk inle är molslåndare till en säkerhetspolis. Vi behöver tyvärr en sådan. Vi är vad jag kan förslå utsatta för närgånget intresse från många länders sida, och det är därför nöd­vändigl alt sådant kontrolleras och förhindras.

Vi i vpk är däremot starkt kritiska till alt behöva dras med en politisk säkerhetspolis som ensidigt och systematiskt trakasserar och inriktar sin verksamhet på radikala människor i del här landel.

Vpk menar alltså atl denna del av säpos verksamhet, registrering och rapportering av politisk verksamhet, skall upphöra. Det måste utarbetas ordentliga lagar som reglerar säkerhetspolisens verksamhet. Politiska be­slut skall självklart fattas av regering och riksdag och inle av säpo. Dess­ulom måsle en verklig parlamentarisk kontroll utövas, där samtliga i riksdagen representerade partier har insyn. Den kontrollen finns som bekant inte i dag.

Herr lalman! Jag vill nu övergå till en annan fråga i ulskottsbelän­kandet Del gäller förslaget om 375 nya polisriänsler. Genom ett för­biseende har vpk här inte någon motion. Jag kommer därför all framställa ell yrkande här i kammaren, som jag om en stund kommer att läsa upp.

Vpk har alltid hävdat att skärpta straff och fier poliser inte på något sätt löser brottslighetens problem. Del är en grundregel. Utskottet har tidigare varit överens med oss om delta resonemang. I det betänkande som nu behandlas finns detta inle längre med, vad jag kan se. Det kan möjligen bero på atl utskottets ledamöter och de partier dessa repre­senterar inte kan leva upp till det vi i så många år talat om, nämligen förebyggande insatser.

Vpk har under lång lid eflerlysl en genomlänkl analys av orsakerna till brottslighet, en analys som måste bli en grund för brottsbekämp­ningen. Vid förra årets debatt angående anslag lill kriminalvården citerade vi en undersökning genomförd av kriminologen Leif Persson, och jag vill även denna gång cilera en del av denna undersökning.

Leif Persson säger att en grupp utslagna ligger bakom de fiesia inbrotien i Stockholm under 1975. Han redovisar alt 1 500, som han säger, riuvar svarar för 70 % av alla inbrott som klarades upp i Stockholm detta år. Leif Persson konstaterar vidare att det inom denna kategori finns en myckel hårt belastad grupp av 144 personer som svarar för hälften av alla inbrott som de I 500 tillsammans begått.

Leif Persson fortsätter och säger följande: "Jag anser all vi har dom


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

25


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

26


riuvar vi förriänar, de speglar vårl samhälles ojämlikhet där livet är ell helvete för elt ständigt ökande antal ungdomar." Leif Perssons slutsats blir atl dessa människor måsle få en rimlig tillvaro.

Vpk har den bestämda uppfattningen all man måsle skapa ell samhälle som är mänskligare, där de sociala insatserna ökas, så all människor får en chans all växa upp i känslan av värme och gemenskap i slällel för kommersialisering och profiriakt Vi har i dag ell samhälle som i ac­celererande takt präglas av hets, stress, jäkt och ulslagning.

Orsakerna lill della diskuleras inle i någon högre grad av dem som med jämna mellanrum kräver ökning av antalet poliser. Låt mig nämna några exempel: Del finns ett skriande behov av daghemsplalser, men då säger man alt det inte finns pengar. Del finns enorma behov inom frivården; då säger man också atl del inle finns några pengar. Del finns ell enormt behov av vårdplatser för människor som blivit slavar under narkotika. Vad ger man? Jo, 40 vårdplatser i hela landet. Jag skulle kunna fortsätta all rada upp exempel.

Däremot ökar man antalel nya polisriänsler med 375. Man motiverar delta med bl. a. ökad brottslighet och polisens arbetssituation.

Vi inom vänsterpartiet kommunislerna har full förståelse för polis­männens svåra arbetssituation. Vi är också angelägna om all den skall förbättras, och den måste förbäliras. Men den kan inle förbätiras enbart genom atl man ständigt ökar antalet polismän. Vi anser från vårt partis sida att det i första hand måsle till en omorganisering av polisens arbete. Alltså: Vilka arbetsuppgifter skall prioriteras?

Låt mig nämna några exempel på meningslösa arbetsuppgifter för po­lisen.

Häromdagen demonstrerade sju k vård personal här i Stockholm för bätt­re arbetsmöjligheter och därmed bällre vårdmöjligheier för palienlerna. Dessa fredliga sjukvårdsarbetare var omringade av ett stort antal po­lismän.

När Milton Friedman mottog det famösa nobelpriset i ekonomi an­ordnades en demonstration mot della - jag dellog själv i den demon-slralionen. Vi var omgivna av poliser, kravallslängsel och en hel del hundar.

Jag kan räkna upp otaliga exempel på vilka meningslösa uppgifter man engagerar poliserna i. Sådana här arbetsuppgifter är meningslösa därför atl vid varie demonstration som anordnas finns del ordningsvakter och demonslralionsledning. Det är dessa människor som upprätthåller ord­ningen och inte polisen. Polisens massiva närvaro utgör i slället ett stän­digt hot om konfrontation. De argument som Carl Persson och honom närslående framför för att polismobiliseringen vid demonstrationer skulle ha en lugnande inverkan, i den meningen atl den avskräcker demon­stranterna från våldshandlingar, är oriktiga och samtidigt en fräckhet mot de demonstrerande.

Låt mig gå vidare i min argumenlalion mot ett ökal antal poliser. Om brottsligheten är så katastrofal, måsle man fråga sig hur man i all


 


världens dar har lid och krafter alt mobilisera 189 poliser till Ålidhem Ulanför Umeå, poliser som man plockal från prakliskt lägel hela Norrland. I Ålidhem handlade del ju inte om någon brottslighet Vad del rörde sig om var all människor i vanlig demokralisk ordning ville slå vakl om elt visst område, som de ansåg borde sparas som friiidsmiljö för de barn som skall växa upp i del akluella området Del var de sisla träden det handlade om i della belonggetto. Politikerna säger ju all folk­meningen skall gälla i en demokrati. Folkel i Ålidshem sade vad de önskade. Politikerna - vissa av dem - svarade med atl skicka poliserna på dessa människor. Man använde bl. a. LTO-lagen som instrument. En 12-åring. exempelvis, var omhändertagen fyra timmar, utan atl hans vård-nadshavare kontaktades. De fyra andra riksdagspartierna är ju anhängare av LTO. Vi vill ju som bekant ha bort den. Men när den nu finns borde ju i rimlighetens namn polismästaren i Umeå och de politiker som trot­sade folkets enträgna krav bli föremål för omhändertagande enligt LTO.

Herr talman! En skrämmande utveckling är faktiskt i gång. Del är de makthavandes oförmåga all komma till rätta med problemen som tvingade fram de nu nämnda ålgärderna i Ålidshem. I boken Svarta affärer, en karlläggning av den organiserade brottsligheten i Malmö, visas vilka de stora bovarna egentligen är Det är bl. a. mot dessa som man i första hand måste inrikla polisens arbete. Nu kan del sägas all detta görs. Del är riktigt, men det är ändå bara en liten del av krafterna som ägnas åt jusl den brollsligheien.

I börian av della år visades en ulslällning i Kulturhuset med rubriken Våld föder våld. Det var en skakande dokumentation över vilket våld, genom filmaffischer, krigsmateriel, krigsfilmer osv., som öses över barn och ungdom i delta land. Jag har faktiskt inle hört någon av dem som ständigt skriker efter poliser säga någol eller föreslå några åtgärder mot denna form av kommersialism. Kan del möjligen bero på atl det sam­hällssystem vi lever i ger alla frihet all riäna pengar med nära nog vilka medel som helst? Om man skulle göra något åt våldsfilmerna och re­klamen för dem, finge man ta en dust med de stora biograf- och film­kedjorna. Där sitter som bekant mäktiga, penningstarka och allmänt ak-lade samhällsmedborgare. Är fru Krislensson beredd all medverka till begränsningar av eller förbud mot visning av våldsfilmer och reklamen för dem? Är fru Kristensson och hennes kolleger i ulskollel beredda alt medverka till förbud mot försäljning av och reklam för krigsleksaker? Är fru Krislensson och övriga ulskollsledamöler beredda au la ilu med alla de fastighetsägare som riänar förmögenheter på att upplåta utrymmen - avsedda för bostadsändamål - till bordellverksamhet, porrklubbsak-tiviieler och spelklubbar?

Della är kärnfrågor, och del är arbelsuppgifter både för lagsliftare och för polisen. Tar man iiu med dem på allvar, så är också mycket vunnet i kampen mot brottsligheten.

Herr lalman! Jag har alliså sagt att det i forsla hand inle gäller au skaffa fler poliser. Problemel är vilka arbelsuppgifter polisen skall ha.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

27


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


Man har gjorl en viss fördelning av de föreslagna 375 nya polisriänsterna. 70 skall användas för spaning och ulredning av narkotikabrott och till­greppsbrotl, 10 för bekämpning av grövre ekonomisk brottslighet och 45 för kvarterspolisorganisalionen. Vänsterpartiet kommunisterna god­känner dessa 125 riänster, som enligt vår bedömning har inriklning på angelägna områden. Däremol avvisar vi de övriga 250 riänslerna.

Vårt yrkande blir således, herr lalman, följande:

vid punkten 6 mom. 1

a)    att riksdagen uttalar atl antalet nya polismansriänsler för budgetåret 1977/78 begränsas lill 125, varav 45 för kvarterspolisorganisationen, 70 för spaning och ulredning av narkotikabrott och tillgreppsbrotl saml 10 för bekämpande av den organiserade, grövre ekonomiska brottsligheten;

b)    att riksdagen med anledning av regeringens förslag och vad som anförts under a) saml med bifall till motionen 1976/77:646 i denna del (yrkande 2) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgelårel 1977/78 anvisar ett i förhållande lill ulskotlels förslag med 15 768 000 kr. minskat förslagsanslag av 2 226 800 000 kr., varav 512 160 000 kr. all avräknas mol automobilskallemedlen.

vid punkten 7

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och vad som yrkats under punkten 6 mom. 1 till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgelårel 1977/78 anvisar ell i förhållande lill utskottets förslag med 417 000 kr. minskat reservationsanslag av 9 400 000 kr., varav 1 880 000 kr. au avräknas mol automobilskallemedlen.


 


28


Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara kommenlera en del av herr Måbrinks inlägg. Jag sade i mitt anförande alt vi från socialdemokratiskt håll hade velat försöka lösa vakanssitualionen inom polisen också på annat sätt än alt bara öka på antalet polisriänsler. Om vi kunde klara av huvudparten av de 1 700 vakanserna, tror jag all vi inle skulle ha ell sådani akut behov av ytterligare riänster som vi i dag har. Jag tycker all del på den punkten fanns anledning atl komplettera herr Måbrinks uttalande till utskottet.

Vidare bara en kort kommentar till herr Måbrinks påpekande om hän­delserna i Ålidhem - inte Ålidshem - i Umeå, alliså inle ulanför Umeå. Jag lycker all kritiken med anledning av händelserna där är felriklad. Om man anser del nödvändigl atl anlita polis för all möjliggöra full­följandet av ett enhetligt fullmäktigebeslul om ett skolbygge, tror jag del är felaktigt atl rikta kritiken för den handlingen mot dem som kallas att utföra uppdraget.

Själva agerandet i detta avseende kommer att prövas av annan instans. Del finns ingen anledning all kommenlera det här. Men bara för att någorlunda rätta till beskrivningen av den hantering av grönområdet som det här är fråga om vill jag informera herr Måbrink om atl avverkningen rörde sig om en tredjedel av skogsdungen. Två tredjedelar av skogen


 


står fortfarande orörd intill den nya skolan - den skola som Ålidhems-borna under många år har ansell vara mycket nödvändig all bygga. Att kommunen sedan inte har haft orken att klara av det skolbygget under årens lopp tycker jag atl de som har huvudansvaret, den borgerliga ma­joriteten i Umeå, bör kritiseras för.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Ja, herr Nygren, vi tar borl s:el i "Ålidshem", så är den saken tillrättalagd.

Vidare menade jag inte atl ifrågavarande bosladsområde i bokstavlig mening låg ulanför Umeå. Men det är väl heller inle belägel i centrum.

Herr Nygren försöker nu att som ursäkt för all socialdemokraterna har gått med på de här nya polisriänsterna skylla på vakanserna. Jag är medveten om all del finns ell slorl antal vakanser. Jag sade ju i mitt anförande, herr Nygren, atl vi från vårt partis sida är medvetna om polisens arbetssituation. Men det går inle att använda den situationen och vakanserna för all urskulda att man har gått med på de här 375 nya polisriänsterna.

Vad jag mycket utföriigt redogjorde för i mitt anförande var all orsaken till tillståndet inom polisen ligger i organiseringen av polisarbetet Del är della man skall lilla på. Vilka arbelsuppgifter är det polisen skall ha i första hand? Man skall lösa den frågan och inte kommendera ul polisen lill hell meningslösa arbetsuppgifter, som jag nämnde exempel på, bevakning av demonstrationer osv. Därmed tror jag atl man väsent­ligen kan förbällra polisens arbetssituation.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


 


Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror alt herr Måbrink gör del en aning för läll för sig om han säger alt vakanssitualionen inle skulle inverka på polisens arbetsmöjligheter. Jag är hell övertygad om alt om vi hade huvudparten av de 1 700 vakanserna besatta med ordinarie innehavare, skulle polisen i dag ha en helt annan arbetskapacitet och all antalet ytterligare riänster därmed kunnat reduceras.

När det sedan gäller frågan om ulnyujandel av polisen så har vi genom tillkomsten av lekmannastyrelserna i polisdistrikten fått möjlighet all från politikernas, från lekmännens sida påverka dispositionen av till­gängliga polisresurser i distrikten. Jag tycker all det finns anledning att påpeka all man därmed har fiyttat ned påverkansmöjlighelen till den nivå där man kanske bäst kan avgöra hur resurserna skall användas.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig förringat betydelsen av vakanserna hos polisen, herr Nygren, men jag har sagt att lösningen på hela problemel inte är att skapa fram flera nya polisriänsler utan alt organisera polisens arbele. Det finns även många polismän som finner sina arbetsuppgifter ganska meningslösa, och della är väl också en orsak till all det har uppstått


29


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


vakanser.

Herr Nygren fortsätter emellertid atl vägra diskutera kärnfrågan. Han är precis som fru Kristensson nu - det ar nästan ett eko av fru Krislenssons försvarande av uppfattningen att vi måste ha fler poliser - och han an­vänder arbetssituationen som argument. Är detta också socialdemokra­ternas nya linje nu?


Herr förste vice talmannen anmälde atl herr Nygren anhållit all till protokollet få antecknat att han inte ägde räll lill yllerligare replik.


30


Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag lycker alt del är värt att lill en börian notera alt del belänkande som vi här behandlar är hell enhälligt. Delta har herr Nygren tidigare varit inne på. Del är första gången i justitieutskoltets historia som vi har blivit helt eniga när vi har behandlat polisbudgeten. När jag gått tillbaka några år i tiden har i varie fall inte jag kunnat finna någon tidpunkt i förgången tid då vi varil eniga. Jag tycker, herr talman, att det är synnerligen glädjande alt vi i utskottet nu har kunnat ena oss om dessa viktiga frågor.

Del behöver emellertid inte innebära atl vi slår oss lill ro och tycker att allting är bra; tvärtom är vi samtidigt inom utskottet oroade över den brottsutveckling som vi har upplevt.

Man kan jämföra brollsslatistiken år för år och konstatera att brotts­ligheten har ökal med så och så många procent sedan årel dessförinnan, men vad jag tycker är viktigast all notera är all brotlsutvecklingen sedd i ett längre perspektiv visar en tydlig tendens till en ökning som inte är acceptabel.

Vi är i utskottet som sagt eniga om alt ställa oss bakom justitiede-pariementels förslag om 375 nya polismansriänsler. Herr Nygren sade all den nya regeringen tydligen har prioriterat polisen så ordentligt alt t. o. m. moderala samlingspariiel kan ansluta sig lill förslaget Ja, del är faktiskt så alt juslitiedeparlemenlel det här året helt och hållet har biträtt rikspolisstyrelsens förslag, och del har därför inle varil svårt för oss att ansluta oss till del förslaget. Del är glädjande atl också soci­aldemokraterna har funnit del motiverat atl sluta upp omkring delta.

Någol som jag också lycker bör understrykas är förslaget om all man skall öka intagningen till utbildningen till del maximala, nämligen 760 polisaspiranter. Vi konstaterar att intagningen under lidigare år har varil väsentligt lägre. För att få god effekt av satsningarna på polisområdel måste man, såsom departementschefen har föreslagit, försöka få högsta möjliga antal aspiranter in i utbildningen, och del tycker vi är bra.

Herr Polslam var lidigare inne på brottsstatistiken. Jag skall inle tynga debatten med alltför mycket siffror, men när herr Polstam nämnde ök­ningen av antalet rån lycker jag att man även bör nämna några konkreta siffror: rån med skjutvapen har ökat med inle mindre än 57,5 %, bank-och postrån med 70,2 % och buliksrån med 39,4 96. Jag vill med de


 


här siffrorna bara antyda alt man, samtidigt som man konstaterar den betydande ökning som brottsligheten uppvisar, också måsle konstatera att den har blivit grövre. Det är därför verkligen angeläget atl salsa vad man kan på en effektivisering av ålgärder för atl hejda den negativa utvecklingen.

Man får som politiker många brev från oroade personer som undrar om det här skall få fortsätta ulan att samhällel reagerar. Jag tog med mig ett brev från ett par gamla människor, som skriver:

Vi äldre får inle gå i fred. Vi blir ofredade av ungdomar, och när vi försöker få dem att förklara varför de plågar oss så säger de: Vi struntar väl i ifall ni är äldre.

De jagas, skriver de vidare, på gågator av bilar som tränger dem in i portarna, och de känner sig inte fredade någonslans.

De orkar inte längre bo i villor eller egnahem ulan måsle fiylta in i lägenheler, eftersom det är bekvämare. Men då får de ibland finna sig i alt som grannar ha s. k. utslagna personer, som slår sönder både sina egna och andras lägenheler och som ideligen hämtas av polisen. Men några andra ålgärder vidtas inte. Grannarna är snart tillbaka i sin miljö, och det blir samma stressituation för de här äldre människorna.

De frågar i brevet, om det verkligen skall vara så i samhällel atl äldre och svaga och unga barnfamiljer skall få lida för atl myndighelerna pla­cerar utslagna, vildsinta slagskämpar, alkoholister och f d. fängelsekun­der med upprepade brottsfall bland vanligl hyggligt folk. Inte kan vi påverka de här utslagna, skriver de, men däremot får vi sömnrubbningar och blir ledsna och rädda. Och nog är det bedrövligt all man inle tänker på de människor som utsätts för hot, våld och smuts.

De slutar brevet med all säga: En lidningsman sade mig en gång all ingen skulle våga ta oss i försvar. Det passar sig inle.

Jag skulle vilja fråga kammarens ledamöler: Är det verkligen så, att vi inte vågar ta de här människorna i försvar? Jag har inte upplevt atl lägel är sådant. Jag lycker tvärtom alt vi skall la dem i försvar, men samtidigt har vi den målsättningen att vi skall försöka placera personer som har sociala problem ute i samhället för att visa dem tilltro och försöka få dem att anpassa sig till ell vanligl liv. Men vi måsle därtill säga oss, atl del är lid alt ställa krav också på de utslagna. Vi får inle bara acceplera att de bär sig ål hur som helst och plågar sina medmänniskor, som får finna sig i detta. Vi måsle böria slälla krav också på dem, och jag tror personligen att det kommer att uppfattas som ganska sunt

Jag vill betona - och här riktar jag mig särskilt till herr Måbrink -att ingen i justitieutskoltet menar att man löser frågor om kriminaliteten enbart med fier polisriänsler. Det borde herr Måbrink verkligen känna lill som ärad lidigare ledamot av juslilieutskollel. Men del förhåller sig så all juslilieutskoltel i det här sammanhanget enbart har atl behandla polisbudgelen. Vi skall i senare sammanhang diskutera kriminalvården, speciellt frivården. Andra utskott diskuterar daghemmen och andra frågor som herr Måbrink var inne på. Vi har emellertid i juslilieutskollel verk-


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

31


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

32


ligen strukit under alt det krävs ålgärder på bred front och all det inle enbart är polisresurser som behövs. Jag skulle personligen vilja säga, alt om man hade en bättre fungerande socialvård och kriminalvård är jag inle alls säker på att man för framtiden behöver tänka sig fortsatta ökade satsningar på polisen.

F. n. får polisen i sitt dagliga arbete ta hand om ständigt samma män­niskor i en enda kretsgång, och det händer inget ytteriigare med dem. Socialvården ställer inte upp, och man kan väl sätta några frågetecken i kanten när det gäller hur kriminalvården fungerar. Faktum är alltså att polisen tvingas ta hand om samma personer gång på gång, och det blir ingen vidare effekt av dess arbete och inte heller av det brottsfö­rebyggande arbelel.

Ell särskill problem som vi har understrukit i utskottet gäller åtgärderna mol narkotikabrottsligheten. Det är ganska uppenbart att om man kunde vidta effekliva åtgärder mot narkotika, skulle man i och med det kunna få en betydande minskning av kriminaliteten. Vi vet i dag att 40-50 % av förmögenhetsbrotlen hänger samman med människors narkolikabe-gär. Därför välkomnar vi från utskottels sida de initiativ som, på riks­polisstyrelsens förslag, regeringen har tagit Det är vår förhoppning att ledningsgruppen, som efler vad jag förstår nu har böriat arbeta, verkligen skall bedriva sitt arbete med hög grad av effektivitet och skyndsamhet, så att del kommer fram förslag till åtgärder som man tror kan bli effekliva och leda till snabba resultat.

Herr Nygren och även herr Måbrink var inne på kvarterspolisorga­nisationen. Jag måste säga, herr talman, att jag faktiskt tycker att det är glädjande att ell gammall förslag från dåvarande högerpartiet om in­förande av kvarterspolisriänster nu har blivit högsta visdom även i väns­terpartiet kommunisterna. Del är roligt, lycker jag, atl vi är överens i riksdagen om en satsning på kvarterspoliser. Jag vill nämna för riks­dagens ledamöler atl när juslitieutskollel nyligen var i Malmö polis­distrikt -det var ju i Malmö som man böriade med försöksverksamheten med kvarterspoliser - tyckte jag att man fick del intrycket alt det faktiskt går att rekrytera poliser till den här typen av verksamhet. Där prövar man ett system som innebär atl man rekryterar unga poliser till en för-söksriänstgöring som kvarterspoliser för all se om de har håg och fallenhet för den här speciella lypen av verksamhet. Man har där stora förhopp­ningar att genom en sådan metodik kunna få en stab av kvarterspoliser som stannar kvar i sitt jobb, som trivs med jobbet och som blir kända och uppskattade inom sill ansvarsområde.

Vi har, som herr Nygren sade, när det gäller kvarterspolisverksamhelen gjort ett tillkännagivande för regeringen, för vi menar all man måste vidta aktiva åtgärder för att försöka öka användningen av kvarterspo­lisriänster. Vi biträder regeringens förslag när det gäller antalet nya kvar­terspolisriänster,

Belräffande frågan om speciella ansvarsområden för polismän har ut­skottet nu för första gången, tror jag, blivit enigt i en skrivning om


 


detta. Del innebär att ulskollel anser all en fortsatt ulveckling av en verksamhet med ansvarsområden för polismän är önskvärd.

Det är naturligtvis rätt, som herr Polslam tidigare sade. atl man försl och främsi måste repliera på resp. polisdistrikt och på den organisation som de anser lämplig. Men del kan också betyda något att politiker menar att den här ulvecklingen är bra och att den bör fortsätta. Särskilda an­svarsområden för polismän ule i landsbygdsdistrikten innebär ju någon form av kvarlerspolisorganisalion. Del betyder alt poliser får närmare kännedom om befolkningen i en viss trakt och därmed får större möj­ligheter all hjälpa och slälla till rätta.

När del gäller frågan om storsladspolisens arbetsförhållanden har ut­skottet verkligen försökt sälla sig in i de problem som storsladspolisen har. Som jag nämnde har vi besökt Malmö polisdistrikt Vi har också besökt Stockholmspolisen och dess första vakldisirikt

Det är självfallet myckel svårt för oss politiker att försöka bedöma i vilka dislrikl och på vilka områden som polisen har del värst Polisen har säkerl över hela landel en bekymmersam arbetssituation. Man kan exempelvis med statistik visa atl polisen i Trollhättan har betydligt fler överiidstimmar än vad polisen i Stockholm har. Men den fråga som jag tycker är väsenilig atl försöka komma underfund med är vilken am­bitionsnivå polisen kan upprätthålla i olika dislrikl. Enligt min personliga bedömning har exempelvis polisen i Stockholm nog en ganska myckel lägre ambitionsgrad än vad polisen i ett landsortsdislrikl har. Det är inle så all poliserna i Stockholm skulle vara ointresserade. Men del kom­mer så oändligt mycket ärenden över dem atl de helt enkelt inle orkar klara av sina arbetsuppgifter på samma sätt som kanske polisen kan i ett landsortsdislrikl, Ambilionsnivån är således lägre - det är min be­dömning i varie fall - i sådana distrikt som i Stockholm, Del gör all polisen naturligtvis känner sig otillfredsställd och stressad. Till delta kom­mer det som utskottet särskill har framhållit: de svåra arbetsmiljöpro­blemen och svårigheterna all lösa bostadsfrågan på ell tillfredsställande sätt. Detta har tydligt klargjorts för oss när del gäller Stockholmsområdet

Vi tycker också att man bör pröva möjligheten att uppdela de nu myckel stora vaktdislriklen i Stockholm på mindre enheter. Vi tror atl del kan betyda någonting positivt för arbetsmiljön och att det kan göra atl man lär känna sina kolleger och kan få ett bättre grepp om arbetsuppgifterna. Det är angelägel all man snarl kommer till rätta med storstadspolisens arbetsförhållanden, och vi har som slutsats menat att man måste tänka sig en översyn av de här frågorna, en översyn som måsle bedrivas skynd­saml, I del avseendet har vi gjort ett lillkännagivande till regeringen.

Jag har sparat lill sist den fråga som herr Måbrink ägnade stort intresse, nämligen anslaget lill säkerhetspolisen. Herr Måbrink talade ju mycket entusiastiskt om varför man inte skulle öka anslaget till nya polismans­riänsler så myckel som föreslås i propositionen. Herr Måbrink hade glömt atl motionera om det, men nu har han framfört ell yrkande. När det gäller säkerhetspolisen uppfattade jag inte alt herr Måbrink hade någol


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

33


3 Riksdagens protokoll 1976/77:113-116


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


yrkande, Däremol hade ni i deballen synpunkler på att anslaget till sä­kerhetspolisen inle skulle vara så stort som man föreslår i proposilionen. Jag kanske har missuppfattat detta. Kritiken mol säkerhetspolisen innebär i så fall mera verbala synpunkter och inte någonling som har med an­slagsfrågan att göra, måhända.

Det är bara atl konstatera att någon tilltro lill ledamöterna i jusli-tieulskotlel och till våra möjligheter all bedöma säkerhetspolisens verk­samhet hade herr Måbrink inte. Det är tur att ni numera har lämnat justitieutskoltel, för nu drabbar ju kritiken inte er själv i varie fall. Någon tilltro har ni inte heller till de parlamentariker som sitter i rikspolis­slyrelsen - det är också bara atl konstatera.

När det gäller kontrollen över säkerhetspolisens verksamhet lycker jag personligen all den inte lämnar någol övrigt att önska. Del är en garanli alt juslitieutskotlet har möjligheter lill insyn. Jag lycker också all det är en garanti all det ingår pariamentariker i rikspolisstyrelsen. Därtill bör man väl nämna all både justitieombudsmannen och jusiiliekanslern utövar insyn. Jag vet inte hur mycket insyn herr Måbrink egenlligen vill ha för all det skall vara hell tillfredsställande.

De konkreta frågor som herr Måbrink tog upp i delta sammanhang skall jag bara kommentera helt korl. När del gäller Moriärvsfallet är del egendomligt all herr Måbrink inle nämnde att justitieombudsmannen prövat del ärendet och kommit lill den slutsatsen att ålgärderna har varil fullt motiverade och alt omständigheterna, som justitieombuds­mannen säger, lillsammantagna berättigar till de åtgärder som vidtagits. Men det kanske inte spelar någon roll för herr Måbrinks värdering av hur del ärendet har handlagts.

1 övrigt, herr lalman, har herr Måbrink hänvisat till sina lidigare inlägg under åren, och jag vill bara säga att de synpunkler som han framfört tidigare inte har påverkat juslilieulskottets bedömning, ulan vi har i ul­skollel varil eniga om att tillstyrka del förslag lill anslag lill säkerhels-polisen som finns i regeringens proposilion.

Jag ber med della, herr lalman, all få yrka bifall lill ulskolieis hem­slällan.


Under della anförande överlog herr iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


34


Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag yrkade fakliskl bifall lill motionen 645 om särskild polisverksamhet, fru Kristensson. I den kräver vi all man skall reducera anslagel lill säpo med den summa som går ål just för den politiska verk­samhet som säpo bedriver.

Sedan var fru Krislensson glad över all även vi hade accepterat ett gammalt högerförslag om kvarterspoliser. Del är väl inle så märkvärdigt Jag har aldrig sagl all alll i moderala samlingspartiet är skräp. Det finns också där små bra korn som man kan la till vara. Ett sådani är förslaget


 


om kvarterspoliser. Del är en bra och vettig form för bedrivande av polisens arbete. Man lär känna människor i ett visst område och får bällre kontakt. Jag tycker atl del är en oerhörl sympatisk och fin verk­samhet. Det är därför vi har accepterat förslaget. Anledningen lill atl vi inte gjorde del från börian var alt vi var litet okunniga. Men om man sätter sig in i frågorna får man ändra sina felaktiga ställningsla­ganden! Det är inle nier med det.

Sedan sade fru Krislensson en del bra saker, t. ex.: Om vi hade en bättre fungerande social- och kriminalvård - vad jag förstod av fru Kris­tensson skulle det vara nödvändigl och viktigt - skulle vi inle behöva fier poliser. Jag håller med om del. Men hur är det i praktiken? Hur agerar fru Krislenssons parti där? Jag anser att t. ex. barnomsorgsverk-samhelen är oerhört betydelsefull i förebyggande syfte, men hur agerar moderata samlingspartiet när de frågorna behandlas i den här kammaren?

- Del är elt exempel. Jag kan plocka fram många.

Vidare sade fru Krislensson atl vi måste ställa krav på de utslagna

- om jag inte missuppfattade henne. Jag skulle vilja be fru Kristensson
att konkretisera sig. Vad är det för krav vi skall ställa? Del skulle vara
intressant att få höra vad fru Kristensson menade.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


 


Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Till att böria med får jag tacka för de ovanligt positiva synpunkterna från herr Måbrink visavi de små bra kornen från moderata samlingspartiet Jag står fast vid vad jag har sagl så många gånger förut att socialvården och kriminalvården inle fungerar som de skall f. n. Kan vi komma överens på den punkten skulle ingen vara gladare än jag. Vi får väl diskutera det i andra sammanhang, men när det exempelvis gäller socialvården kan jag inte acceptera atl unga människor skall få böria missbruka narkotika och fortsätta med det till dess de blir så kri­minellt belastade att fängelse är det enda alternativet för dem. Det har jag vänt mig mot. Det är en inhuman utveckling vi upplever, och jag tycker alltså att en effektivare socialvård när det gäller narkotika är högst angelägen.

När del gäller att ställa krav på folk menar jag självfallet inte att man skall slälla samma krav på en människa som är utslagen som på en människa som är frisk och kan ta vara på sig själv, men det är inle bra för en person alt känna aU han eller hon inte ens duger så långt att någon kan slälla några som helst krav på vederbörande. Som jag har sagl tidigare anser jag atl man, exempelvis när det gäller narkomaner, bör ha en målsättning från samhällets sida och begära att de skall försöka bli kvitt sitt narkotikamissbruk. Man kan begära en avgiftning för att man skall kunna vidta effektiva ålgärder för deras rehabilitering. Jag undrar om herr Måbrink tycker att det är en bra tingens ordning att man bara låter dem vara, bli alltmer kriminellt belastade och till slut hamna i fängelse.


35


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Vissl skall man slälla krav, fru Krislensson, men innan man släller krav måsle man väl först kunna klara upp problemaliken. Fru Krislensson lalar om narkomanvård, men vad är del man gör nu från regeringens och utskottets sida? Man säger alt 40 platser är tillräckligt för rehabilitering av dem som blivit skadade och är beroende av narkotika. 40 platser per år! Men behovel är vad jag kan förslå oändligt myckel slörre, fru Krislensson. Måste inte samhällel lösa hela den här proble­matiken innan man ställer krav på de människor som hamnal i de här situationerna?

1 milt anförande slällde jag en del frågor. Jag talade om våldsfilmerna och reklamen kring dem, jag talade om fastighetsägarna eller, rättare sagt, om den grövre ekonomiska brottsligheten över huvud laget. Be­träffande den senare frågan säger utskottet på s. 7: "Hänsyn måste också las lill all även andra former av grov brottslighet, bl. a. den ekonomiska brottsligheten, utvecklats på elt yllerst oroande sätt." Vad är det för slapphet att tala om just den viktiga och avgörande frågan så här löst och lilel undanglidande!

Min fråga är: Vilka ålgärder är fru Kristensson och de övriga utskolis-ledamöterna beredda alt vidta mol underhållningsvåldei, fastighetsägarna som hyr ut lokaler för bordellverksamhel, spelklubbar osv.? Vilka kon­kreta åtgärder tänker ni vidla när del gäller dessa frågor, och vad anser fru Krislensson all man måste göra på det här området?


 


36


Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår all den här deballen frestar herr talmannens tålamod åtskilligt, eftersom vi kommer in på vårdpolitik och alla möjliga saker som inle hör hemma under delta belänkande.

Jag skulle emellertid vilja fråga herr Måbrink: Vilken motion har herr Måbrink väckl som syftar till åtgärder för all komma lill rätta med den ekonomiska brottsligheten? Jag har inte något minne av alt jusiitieui-skotiel har någon sådan motion anhängig från vänsterpartiet kommu­nislerna. Däremot vill jag meddela atl juslitieutskollel inför sitt besök i Malmö dels satte sig in i skriften "Svarta affärer", dels diskuterade med polisen de ålgärder man där hade vidtagit för all söka komma till rätta med den ekonomiska brollsligheien. Jag trodde också, herr lalman, atl herr Måbrink som har lärt sig en del under sina år i juslilieutskoltel skulle veta atl våra formuleringar ser ul så som de herr Måbrink citerade när vi menar all något är verkligt oroande och allvarligt Man brukar i riksdagsspråk inte använda överord, ulan man anstränger sig atl for­mulera sig sakligt och balanserat, och jag tror all herr Måbrink kan vara övertygad om att vi verkligen menar allvar när vi säger atl effekliva åtgärder måsle vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. Vi biträder departementschefens förslag om del antal nya polisriänsler som skall sältas in jusl på denna verksamhet

När del gäller frågan om våldsfilmerna och liknande frågor som herr


 


Måbrink berörde vill jag för övrigt framhålla att moderala samlingspartiet var det enda parti som, när vi för en del år sedan diskuterade pornografi och sådana saker, ansåg au del borde finnas en yttersta gräns för vad som skulle vara tillåtet - låt vara alt den gränsen salles ganska långl borl. Vi var del enda parti som talade för en sådan gräns, och nu böriar också vänsterpartiet kommunislerna alt även i det hänseendet stödja oss i vår uppfattning.

Herr tredje vice talmannen anmälde att herr Måbrink anhållit atl till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytteriigare replik.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


 


Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Det är lätt att dela de uppskattningens ord som framförts dels av regeringen, dels här i kammaren för den utomordentliga insats polisen gjorde vid lerroristligans sprängning. Det är ell tungt och ofta kritiserat arbete som denna del av vår poliskår ägnar sig åt, ett nödvändigt arbele för all värna om vår demokrati i en lid då våldet trappas upp och terror ofta blir elt kampmedel. Vårt öppna samhälle ger olika ter­rororganisationer enorma möjligheter alt använda vårl land som lum-melplats. Lyckligtvis har del hillills endasl sketl i begränsad omfallning. Vår möjlighet atl stoppa terrorister vid gränsen är knappt mer än skenbar. 1 ell utsatt läge känns del skönt alt vela att poliskåren är effektiv.

Del ar naturiigtvis läll all i rådande läge söka förhäriiga poliskåren. Även denna skall kritiseras, men då skall del vara en konstruktiv kritik som inte upplevs som en förföljelse av en hel kår. Enskilda övertramp skall påtalas. Men del skall ske utan svepande generaliseringar som dömer alla landels polismän. Inom polisen är det likadant som inom alla andra yrkesgrupper i vårt land - ingen är fullkomlig och alla har definitivt inle kommit på räll plats i livet. Jag noterar med tillfredsställelse atl rikspolischefen i personliga brev till oskyldiga har beklagat del onödiga lidande som de har utsatts för i samband med gripandet av terroristerna. Än bättre hade varil om inga oskyldiga hade dragits in. Men verkligheten, dramaliken, spänningen och även rädslan från enskilda polisers sida bi­drar ibland tyvärr till att oskyldiga blir inblandade. Viktigt är emellertid alt de inte utsätts för kränkande behandling.

Med grova generaliseringar har man rätt ofta framfört beskyllningar om riänstefel som enskilda poliser sägs ha begått I sak skall dessa an­klagelser rikta sig mot del enskilda fallel, men hela poliskåren får bära kriiiken. Krilik mol enskilda förhörsledare blir någol av en krilik mol alla förhörsledare. Beskyllningar från prostiluerade mol några okända po­lismän blir genom vinklingar beskyllningar mot en hel kår. När sedan upplösningen kommer tycks den inte slå i några som helst rimliga pro­portioner lill de fakta som var grunden lill nyheten.

Från folkpartiets sida hävdar vi att en utökad insyn i polisverksamheten kan bidra lill all grundlösa rykten inte växer till sensalionsnyheter. Vi har t, ex, under elt decennium i riksdagen hävdat atl lekmän skall med-


37


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet

38


verka som vittnen vid förundersökning. Med dessa förhörsvillnen uppnår man det dubbla syftet alt dels ökas den enskildes integritet, dels löper polisen mindre risk för att bli utsatt för beskyllningar. Förslaget ligger nu hos polisutredningen, och jag förväntar mig atl vi där skall kunna dra upp riktlinjer för medverkan av förhörsvillnen till nylta såväl för den enskilde som för polisen,

Brotlsslalisliken används ofla för alt motivera krav på ålgärder mol viss kriminalitet, och del är naturligt. Del är emellertid välkänt - och del har många gånger konstaterats från denna talarstol - all brotlssla­lisliken har uppenbara brister. Främst är del då fråga om broll som aldrig blir anmälda och således inte hamnar inom statistikens ram. Men fel­aktigheterna till trots så är naturiigtvis statistiken en skrämmande läs­ning. Under lång tid har vi haft en nästan oavbruten ökning av antalet lill polisens kännedom komna brott mot brottsbalken. Brottsligheten lig­ger på en nivå som ingen kan eller vill acceptera, och i våra storsläder är ordningslägel synnerligen bekymmersamt. Det är självklart att vi från folkpartiets sida hälsar det beslut som riksdagen om en stund kommer att fatta om personalförslärkning inom polisen med tillfredsställelse -det är i dagsläget helt enkelt elt nödvändigt beslut.

Men - och del är viktigt att än en gång framhålla det - en ökning av anialet poliser löser ingalunda alla problem. Del behövs internationella krafttag för att hejda narkotikabrottsligheten, det behövs en utökad vård för att hjälpa missbrukare till samhällsanpassning, det behövs bättre och kanske annorlunda frivårdsmöjligheter för all minska ålerfallsbroltslig-helen osv.

Polisen måste ålminsione på sikt få slörre möjligheter atl prioritera den kanske viktigaste bilen i sill arbele, nämligen den brottsförebyggande insatsen.

Inom brottsförebyggande rådet har man gjort en analys av brottssta­tistiken. Denna analys har här korrimenterals av herr Polslam och av fru Kristensson - därför endasl några få ord,

Alla brottsbalksbrolt visar en stegring, men framför alll har antalet inbrott och rån ökal. Del är sådana brott som skrämmer allmänhelen.

Undersökningen påvisar också vad vi tidigare varit medvetna om, näm­ligen sambandet mellan denna brottslighet och bruket av alkohol och narkotika; för att kunna finansiera narkotikainköp ivingas missbrukare lill kriminaliiet

Del är kanske inte de stora, uppseendeväckande brotten som är av­görande för kriminalitetens utbredning, ulan snarare det starka samban­det mellan narkotika och brottslighet

Rikspolisstyrelsens och regeringens inilialiv kommer, som framgår av ulskottsbelänkandet, att medföra atl åtgärder vidtas mol narkotikabrotts­ligheten. Det är nalurliglvis initiativ som alla måsle hälsa med tillfreds­ställelse, I detta förslag ingår bl, a, ökade vårdinsatser, och del noterar jag särskilt. Det är tragiskt atl missbrukare, som vill bli behandlade och som vill bli av med beroendet av narkotika, inte har möjlighet att få


 


den behandling de vill ha.

Under en rad år har många i denna kammare talat för kvarterspoliserna och om deras belydelse. Jag är en av dem som gjorl del, Samlliga fö­regående talare i denna debatt har betonat vikten av att det finns kvar­terspoliser,

Beklagligtvis har lägel föga förbättrats sedan vi förra året diskuterade ulskottsbelänkandet om anslag till polisväsendel. Tjänsterna har inle bli­vit tillräckligt attraktiva. Det finns fortfarande vakanser i mycket stor ulslräckning.

Utskottet har vid fiera tillfällen uttalat sig för en utbyggd kvarters-polisorganisation, och så gör utskottet också i år. Man pekar bl, a, på viklen av alt använda olika system för att främja rekryteringen lill denna viktiga verksamhet inom polisen. Del är helt enkelt nödvändigt atl vi får fier kvarterspoliser. Deras belydelse i den brottsförebyggande verk­samheten har väl klarlagts,

1 moiionen 639 har jag tagit upp storsladspolisens arbetsförhållanden. Ett liknande yrkande som i min motion finns i motionen 456 av herr Nygren m, fl. Det är klart att jag med tillfredsställelse noterar den väl­villiga behandling som molionerna fått

Del polisiära lägel i storstadsområdena är synnerligen allvarligt, och del är viktigt all rekryteringen ökas. Men det är lika viktigt alt poliserna slannar kvar i slällel för alt ställa sig i kö och söka lediga befattningar i landsorten, där riänslerna inte upplevs som så tunga, stressande och nedslitande,

1 senasie numret av TCO-tidningen finns elt uttalande av ordföranden i Kamraterna, föreningen för Stockholms polismän. Av det uttalandet framgår att sedan 1972 har I 152 poliser flyttat från Stockholm, Under 1970-ialei har hela ordningspolisen byus ut, och ny, oerfaren personal har kommit i slället.

Delta ullalande visar i all sin korthet silualionen för Stockholm, och för övriga storstäder torde silualionen vara liknande. Del är allvarligt och skrämmande, en uppmaning lill beslutsfattare på alla nivåer all om­gående och med all energi söka lösa miljö- och rekryteringsproblemen för vår storsladspolis.

I belänkandet ger utskottet regeringen till känna atl man vill ha en allmän översyn av förhållandena. Denna översyn måsle nalurliglvis ske snabbi och effektivt,och framförallt skall man låta personalen medverka. Personalen om någon har ju den direkta bakgrundserfarenheten.

Med detta, herr talman, yrkar också jag bifall till utskottets hemställan i del enhälliga betänkande som här föreligger.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


 


Överläggningen var härmed slulad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.


39


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anslag till polisvä­sendet


Punkten 4

Mom.   I

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels mo­tionen nr 645 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl volering upplästes och godkändes följande voleringspro­position:


 


40


Den som vill alt kammaren bifaller justitieulskollets hemslällan i be­länkandel nr 27 punkten 4 mom.  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 645 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst­räkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej -    10 Mom.   2 Utskoliels hemslällan bifölls.

Punkten 5

Ulskolieis hemställan bifölls.

Punkten 6

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Måbrink under överläggningen framställda yrkandet, och för­klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan herr Måbrink begärt volering upplästes och godkändes följande vo­leringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justilieutskoltets hemställan i be­tänkandet nr 27 punkten 6 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Måbrink under överlägg­ningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resullal:

Ja - 283 Nej -    10


 


Mom,    2-4

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momeni hemställt.

Punkterna 7-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 11 Föredrogs Justitieutskoltets betänkande

1976/77:28 med anledning av proposilionen 1976/77:100 såviit gäller an­slag lill åklagarväsendet

Utskottets hemställan bifölls.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


§ 12 Planering och byggande m. m.

Föredrogs civilutskoltels betänkande 1976/77:26 med anledning av molioner om planering och byggande m, m.

1 detta betänkande behandlades molionerna

1976/77:166 av herr Håkansson i Trelleborg m, fl, (s), vari hemställts atl regeringen skulle låla faslslälla sådana anvisningar lill byggnadsstad­gan, att högertrafik gällde även för gångtrafik,

1976/77:414 av herr Andersson i Gamleby m, fl, (s),

1976/77:415 av herr Claeson m, fl, (vpk), vari såviti nu var i fråga föreslagits

1,    att riksdagen uttalade alt de förändringar i byggnadsstadgan som gällde vid ny- och ombyggnad även skulle gälla del övriga byggnads­beståndet

2,    all riksdagen hos regeringen hemsiällde om förslag lill lagändring i enlighet med uttalandet under punkt 1,

1976/77:417 av herr Hägelmark (fp), 1976/77:420 av ftu Johansson i Uddevalla m. fl. (s), 1976/77:550 av herr Danell (m) såvitt nu var i fråga, 1976/77:551 av herr Danell m. fl. (m) såviii nu var i fråga (yrkandet 2),

1976/77:553 av herr Palme m. fl. (s), vari såviii nu var i fråga (yrkandel 3) yrkats att riksdagen skulle anla av moiionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i byggnadsstadgan - BS - (1959:612). innebärande dels en allmän markering av att de kommunala intentionerna i fråga om bo-sladsförsöriningen skulle beaktas vid planläggning enligl byggnadslagen (9 >; BS). dels en precisering av all stadsplan skulle tillgodose också kravet på en god social miljö (12 >j) och dels ett klarläggande av atl byggandets överensstämmelse med kommunernas bostadspoliliska intentioner skulle kunna prövas också i byggnadslovsärendel (56 S I mom.), 1976/77:913 av fru Andrén (fp).


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


1976/77:918 av fru Eliasson (c) och fru Odelsparr (c),

1976/77:926 av herr Schött (m),

1976/77:933 av herr Åkeriind (m),

1976/77:957 av fru Lantz m. fl. (vpk), vari föreslagits all riksdagen hos regeringen hemställde om förslag lill effekliva beslämmelser och kontroll belräffande barnsäker utrustning i alla nyproducerade och re­noverade lägenheter,

1976/77:1284 av fru Bernslröm (fp) och fru Andrén (fp),

1976/77:1285 av herrar Böriesson i Falköping (c) och Polslam (c) saml

1976/77:1313 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemslällts att riksdagen uttalade all, i samband med sladsplaneläggning för nybyggnation, stads­planen ej borde godkännas om denna ej upptog utrymme för barnom­sorgens behov, varvid 10 m inomhusyta per lägenhet borde anges som minimum.


 


42


Utskottet hemställde

1.     beträffande planläggning från bostadsförsöriningssynpunkt all riks­dagen skulle avslå motionen 1976/77:553, yrkandel 3,

2.     belräffande planeringsnormer för förskolor och frilidshem, m. m. all riksdagen skulle avslå molionerna 1976/77:1284 och  1313,

3.     belräffande enskilda inilialiv till planläggning m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:551, yrkandet 2,

4.     beträffande ändrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende att riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:414,

5.     beträffande ersättning vid vägrat tillstånd lill nybyggnad i vissa fall alt riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:926, yrkandel  1,

6.     beträffande övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse all riksdagen skulle avslå moiionen  1976/77:926, yrkandet 2,

7.     belräffande byggnadslovels omfallning all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:933,

8.     beträffande enklare byggnormer att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:550 i motsvarande del,

9.     belräffande högertrafik för gångirafikanter att riksdagen med an­ledning av motionen 1976/77:166 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anföri,

10.   belräffande allergikers miljöproblem alt riksdagen skulle avslå mo­
tionerna  1976/77:420 och 913,

11.   belräffande handikappanpassning av den yttre miljön all riksdagen
skulle avslå moiionen 1976/77:918,

12.    beträffande handikapporganisationernas inflytande i planeringspro­cessen att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:1285,

13.    belräffande ålgärder mol barnolycksfall i bostäder atl riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:957,

14.    beträffande beslämmelser om soprum all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:415, yrkandena 1  och 2,


 


15. beträffande uppsättande av radioanienn alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:417.

Reservalion hade avgivils belräffande planläggning från bosladsför-söriningssynpunkt, m. m. av herrar Bergman, Lindkvist och Jadestig, fru Landberg och fru Dahl samt herrar Persson i Karlslad och Håkansson i Trelleborg (samtliga s) som ansett

dels atl viss del av'utskottets yttrande borl ha i reservalionen angiven lydelse,

dels - under förutsättning av bifall till den vid utskottets betänkande CU 1976/77:18 fogade reservationen nr 2 - att utskottet under 1 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1976/77:553, yrkandet 3, skulle anta det av motionärerna framlagda förslaget till lag om ändring i bygg­nadsstadgan (1959:612),

dels - under förutsättning av bifall lill utskottets hemställan under 5 i betänkandet CU 1976/77:18 - atl ulskollel under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:553, yrkandet 3, skulle anla del av reservanlerna framlagda förslagei lill lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) med den lydelse av 56 ij 1 mom. första stycket som av reservanterna angells som alternativt förslag.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


 


Till betänkandet hade fogals särskilda yttranden

1.    beträffande bestämmelser om soprum av herrar Bergman, Lindkvist och Jadestig, fru Landberg och fru Dahl saml herrar Persson i Karlslad och Håkansson i Trelleborg (samtliga s),

2.    belräffande uppsällande av radioanienn av herr Hägelmark (fp).

Fru DAHL (s):

Herr lalman! För några veckor sedan diskuterade riksdagen huvud­parten av yrkandena i en socialdemokratisk parlimolion om boendemil­jön. Del skedde när vi behandlade civilutskoltels betänkande nr 18 om bostadsbyggandet. 1 dag skall vi i anslutning till civilutskoltels betän­kande nr 26 angående planering och byggande ta slällning till det åter­stående yrkandet 3 i vår molion 553.

Det yrkandet avser sådana ändringar i byggnadsstadgan varigenom kommunens skyldighet all beakta sociala mål och behov vid bostads­planeringen skulle klarl ullryckas.

Vår parlimolion i sin helhet syftar ju lill all ge kommunerna en lagfäst skyldighet och effektiva instrument all låla en social helhelssyn prägla bosladsplaneringen i syfte all förbällra boendemiljöerna och minska se­gregationen i både nytillkommande och redan befintliga bostadsområden. De vägar som vi anvisar, t ex. upprällande av bosiadsförsöriningspro-


43


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.

44


gram, genomförande av bosladssociala invenieringar, ändringar av bygg-nadssladgan, som jusl nu är akluelll, kommunal anvisningsrätl och vissa slimulansålgärder för kommunerna och bosladsförelagen, bygger på för­slag som lagts fram av bostadsutredningarna och blivit föremål för en bred remiss, som i sin lur resulterade i en myckel stark uppslutning kring förslagen.

Förslagen är alltså väl beredda, och del hade inle varit någon svårighel för regeringen att lägga fram dem i form av en proposition till riksdagen. Nu har vi i slällel fåll lägga fram dem i vår parlimolion.

Alla som upplevt verkligheten ute i våra kommuner vare sig som bo­ende, som kommunalpolitiker eller som verksamma inom bostadssektorn eller inom olika kommunala förvaltningar, vet också att det finns myckel slora behov av en samordnad planering av bosläder, av sociala och kul­turella verksamheter av olika slag saml av'trafik och arbetsplatser på del säll vi föreslår. Alltför många bostadsområden har i dag brister därför all denna samordnande kommunala planering inte fungerat. De behöver förbätiras med de typer av instrument som vi föreslår. Vi vel att del också vid nybyggandel och planeringen i dag finns ett klart behov av en bättre samordning och en starkare betoning av det sociala momentet i planeringen - det som alla lalar så vackert om, men som ju ofta inte får möjlighel att slå igenom i verkligheten. Dessa brister drabbar framför alll de svaga i samhällel.

Vi vel också all en reform av det slag som vi förordat skulle underlätta förverkligandet av många andra angelägna reformer, t ex. SIA-reformen och barnomsorgsreformen, som kräver dels samordning mellan olika för­varningars planering, dels all sociala behov beaktas bättre i boslads­planeringen.

Därför var vi förvånade och besvikna över alt riksdagen inle följde vårt förslag för några veckor sedan. Vi har i dag, herr lalman, möjlighet att ta ett litet men betydelsefullt steg på vägen, som skulle förbättra situationen ule i kommunerna. Della skulle ske om vi ändrar byggnads­stadgan i enlighet med vårt förslag i moiionen 553 yrkande 3.

Vi föreslår där för del första all byggnadssiadgans 9 ;j skulle få en allmän markering av de kommunala inienlionerna i fråga om boslads-försöriningen och alt dessa skall beaktas vid planläggningen enligl bygg­nadslagen.

För del andra gäller del alt man i byggnadssiadgans 12 >; 1 mom. skulle precisera all en sladsplan skall lillgodose också kraven på en god social miljö.

För del iredje är del fråga om all i byggnadssiadgans 56 !; 1 mom. säga alt sådana här frågor skall få prövas också i samband med bygg­nadslovsprövning.

I fråga om de två första punkterna, som alltså gäller byggnadssiadgans 9 och 12 >;S om reglerna för planläggning och uppgörande av sladsplan, finns del markeringar av allmän innebörd. Sedan görs en rad preciseringar, och bland dessa preciseringar återfinns hänsynstagande till trafikens be-


 


hov, till energiförsöriningens behov och till försvarets behov m. m. Men av olika skäl saknas där ett understrykande och en precisering av alt de allmänna kraven på bosladsförsöriningen - de sociala målen - skall tillgodoses. Del är genom preciseringar på den här punkten som man ju ändå skulle kunna undersiryka att planeringen måsle lillgodose del som vi kanske belrakiar som självklart i princip men som så ofla inle fungerar i prakliken, nämligen all man skall tillgodose behovel av mark och planer för atl klara daghemsutbyggnaden, en lämplig fritidsmiljö, kulturlokaler, god service osv. Vi menar all om kammaren nu skulle avvisa våra krav på understrykanden och preciseringar i dessa avseenden kunde del uppfattas som om riksdagen inte ansåg detta lika viktigt som de andra ändamål som blivit preciserade i lagsliflningen.

I fråga om den iredje punkten, om byggnadslovsprövningen, föreligger del två alternativ i den reservation som vi har fogat till utskoilsbeiän-kandet Det första alternativet gäller för det fall att riksdagen skulle ha bifallit vårl förslag i reservationen 2 till civilutskoltels belänkande nr 18. Nu har ju del förslaget avslagits av kammaren, och akluelll i dag är därför del andra allernalivel, där man i mer allmänna ordalag säger all man vid byggnadslovsprövningen skall la hänsyn lill kommunala beslui om rikllinjer för bosladsförsöriningen.

De här förändringarna, herr talman, kan genomföras nu och omedelbart komma lill nytta ute i kommunerna. De kan sedan föras över vid den kommande revideringen av lagsliflningen om markanvändning och byg­gande.

Majoriteten har ju lika litet som lidigare anföri några sakinvändningar mol våra förslag. Och jag vill säga alt del skulle bara fallas annat. Det skulle vara uppseendeväckande om inte de allmänna principer som vi för fram fick i allt högre grad prägla lagsliftningen på det här området. Men majoriteten vill vänta lill dess att del läggs fram ell förslag lill ny lagstifining om markanvändning och byggande. Jag lycker del är svårl all förslå varför vi skall behöva vänla på della, för som jag nyss har sagt är det här principer som vi utgår från atl det råder enighet om och som måste komma att i hög grad prägla den blivande lagslift­ningen. Det kan inte råda något ivivel på den punkten.

Del rör sig, som jag också har påpekat, om väl utredda och remiss-behandlade förslag som skulle kunna vara färdigberedda i kanslihusel, om viljan funnes, och som alltså utan vidare kan föras över vid en kom­mande revidering. Vi vet nu också att det förslag belräffande en allmän revision av byggnadslagstiftningen, som vi väntar och som har aviserats till försommaren i form av en promemoria från departementet vilken skulle remissbehandlas, troligen blir starkt försenat Delta gör det så mycket nödvändigare alt redan nu ta ilu med de här angelägna frågorna.

Del saknas ju inte exempel på atl man har gjort detaljändringar och elappändringar i byggnadsstadgan, när man har haft goda skäl för det, t ex. i anslutning till olika beslut här i kammaren. Jag tänker bl. a. på alt vi, när 1975 års energibeslut fållades, förde in kraven på hänsyns-


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


45


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


tagande lill energiförsöriningens behov.

Del är också intressant atl jämföra med ett annat förslag som regeringen fört fram, som till skillnad från det här varken är utrett eller remiss-behandlat och om vars förenlighet med kommande lagstiftning vi ing­enting vel. Jag syftar då på propositionen 122 om tätbebyggelse i glesbygd som vi jiisl nu behandlar i utskottet. Det är uppriktigt sagl ganska egen­domligt att man anser sig kunna göra detta samtidigt som man motsätter sig de mycket angelägna och väl beredda ålgärder som vi föreslår.

Herr lalman! Jag ber att mot bakgrund av vad jag här har anfört få yrka bifall lill den socialdemokratiska reservationen. Efiersom kamma­ren, som jag nyss sade, tidigare har avslagit vår reservalion 2 vid ci­vilulskoiiels belänkande nr 18, har vårt förstahandsyrkande i den nu akluella reservalionen fallit. Vi har därför i dag alt ta ställning till andrahandsyrkandet med den lydelse av byggnadsstadgans 56 § 1 mom. första stycket som anges som alternativt förslag.


 


46


Herr HÄGELMARK (fp):

Herr lalman! Med anledning av min motion 1976/77:417 om förslag lill lagstiftning, så att radioamatörer inte kan vägras sälta upp antenn på flerfamiljshus, vill jag anföra några skäl till varför jag anser del viktigt att lösa detta problem.

Eftersom jag tror att man i denna kammare inle lidigare behandlat något ärende belräffande radioamatörer, skall jag i korthet redogöra för verksamhelen.

Ordet amatör har i svenskt språkbruk ibland fåll en nedvärderande betydelse genom association till mindre skickliga utövare. Så är inte fallet här. ulan "med amatörradio förstås trafik för övning, kommunikation och tekniska undersökningar, bedriven av rent personligt iniresse och ulan vinningssyfte, för icke yrkesmässigt studium av radioiekniska pro­blem". Denna definition på amatörradioverksamhet finns i de bestäm­melser som reglerar amalörradioverksamheien i Sverige. Ungefär samma lydelse ålerfinns också i alla andra länders beslämmelser.

Radioamalörerna utför en mängd vikliga uppgifier för vårl samhälle, för vår moderna telekommunikation och elektronikindustri. De har därför myndighelernas fulla stöd.

Bland radioamatörerna finner man tekniskt högt kvalificerade personer: forskare, ingenjörer, beslutsfattare, studerande, handikappade och per­soner ulan yrkesanknytning till radioverksamhet men med ett i högsta grad levande intresse för amatörradio. Amatörradioverksamhet är också en verkligt demokratisk hobby. Där existerar inga gränser av något slag mellan länder och folk, religioner och raser, man eller kvinna, rik eller fattig, frisk eller handikappad.

Radioamatörerna bildar en världsomfattande rörelse med ca 530 000 utövare, varav drygt 5 000 i Sverige. De har hela väriden som arbetsfält Somliga finner nöje i all siiia vid lelegrafinyckeln eller mikrofonen och lala med vänner och bekanla samiidigl som de prövar olika radioslalioner,


 


antenner, kopplingar osv. Andra försöker vinna erfarenhel på radiotek­nikens och radiovågornas område och får därmed nya vänner. Sådana kan man finna genom radiotrafiken, kanske i del närmaste kvarteret Men i näsla ögonblick kanske man träffar en radioamatör på en liten ö i Stilla havet eller kanske på en radiostation vid Sydpolen - eller en trevlig rysk bonde, en käck pojke i Amerika, kanske rent av en intresserad kung Hussein i Jordanien.

Genom denna verksamhet bidrar radioamalörerna lill ökad förståelse och vänskap mellan folken på vår jord. Vidare är radioamalörernas verk­samhet till stor nytta speciellt vid katastrofer av olika slag, som t. ex. jordbävningar och stormar när andra kommunikationer inte fungerar. Många liv har också räddats genom all någon radioamalör någonstans på vår jord uppfattat ett nödanrop, som på telegrafi är SOS och på telefoni Mayday. En radioamatör vet då vilka åtgärder han skall vidla för att skaffa undsättning till de nödställda.

Det är ur nationell synpunkt värdefulll att sändaramalörerna vida­reutvecklar sina färdigheter som telegrafister, vilkel innebär au landel kommer atl förfoga över en kår av skickliga signalister med goda tekniska kunskaper, vilka kan tas i anspråk i händelse av krisiillstånd.

Faslän de flesta sändaramaiörer är friska människor är det ändå de från vanligl, alldagligt umgänge mer eller mindre utestängda som har den mest påtagliga glädjen av denna hobby. Del finns i Sverige åtskilliga synskadade och rullstolsbundna sändaramaiörer. Det har visat sig atl amalörverksamheten är ett medel, som övervinner bl. a, psykiska spän­ningar. Dessutom är hobbyn ett generöst psykologiskt hjälpmedel för att glömma handikapp och i många fall ell viktigt steg lill rehabilitering. En handikappad som måsle sitta hemma kan bryta sin isolering och skaffa sig vänner genom sin radioverksamhet

Den verksamhet och de insatser jag nu redogjort för är skäl nog för atl vi skall stödja alla dem som önskar ägna sig ål amatörradio, så au de får möjlighet atl utöva denna verksamhet och inle utestängs därför att de bor i ett fierfamiljshus.

För att en sändaramatör skall kunna utöva sin verksamhet är han hell beroende av en utomhusantenn. Om en sändaramatör bor i en villa är del som regel inga problem att få tillstånd för all sälla upp en antenn. Men för dem som bor i ett flerfamiljshus är möjligheterna myckel be­gränsade. All en diskriminering av della slag förekommer i vårl samhälle, där vi alla slrävar efter atl genomföra rällvisa, är beklagligt Många gånger drabbar det handikappade personer med dålig social status.

Avslag på ansökningar om uppsättande av utomhusanienner motiveras vanligtvis endasl med all man. av principiella skäl, avslår framställningen - en intetsägande motivering,

I flerfamiljshus där antenner får sättas upp - det finns faktiskt sådana fasligheter - är uthyrningsgrunder och hyror mycket varierande. Del fö­rekommer t, o, m, all hela takel måste hyras för att en antenn skall få sällas upp.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


47


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


För alt få en bällre tingens ordning i det här sammanhanget hade en lagstiftning varit ett bra allernaliv såväl för sändaramatören som för fastighetsägaren. Del finns länder som haren antennlag, t, ex, Frankrike, och enligl uppgift fungerar den bra.

Ulskollel har inle i sill belänkande moliveral varför man inte var beredd atl förorda den i motionen föreslagna lagsliftningen. Jag lycker, herr talman, att det ligger något av negativism i ulskotlels hantering av denna fråga. Jag anser au kravet i min motion är befogat och från rättvisesynpunkt motiverat

Jag skall inle drista mig till all yrka bifall lill moiionen mol ett enigt ulskoit. Det har dock framförts i utskottet att byggnadslagstiftningen inle utgör någol avgörande hinder för uppsällande av ulomhusanlenn. Jag hoppas all man skall kunna lösa frågan genom överenskommelser mellan berörda parler.


 


48


Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag skall i milt inlägg bara beröra en molion i della belänkande, vpk-molionen 415.

All vänsterpartiet kommunisterna nu återkommit med en molion an­gående förbättring av sophämlningspersonalens arbetsförhållanden, trots all frågan behandlades så sent som i december 1976, beror på att vi då ansåg och fortfarande anser att frågan inle behöver utredas vidare för elt beslut av riksdagen. Del finns tillräckligt med utredningsmaterial - om sådani nu är nödvändigt innan åtgärder kan vidtas - bl. a. den ulredning som gjordes efter sopslrejken i Stockholm, där alla politiska partier slällde sig bakom utredningens förslag.

Vi anser all när del är så klarl faslslagel all sophämlningspersonalens arbelsförhållanden från flera synpunkler är hälsovådliga, borde lid inte offras på onödiga ulredningar. Också den ansvarige, i det här fallet fru bosladsministern Olsson, använde i decemberdeballen så starka ord som "kalaslrofall dålig arbelsmiljö". Alla poliliska partiers representanter var också i princip överens om att om man vill åstadkomma en godtagbar arbetsmiljö för nämnda yrkesgrupp, måste förbättringar ske även i den befintliga bebyggelsen.

Trots detta var man inte beredd all då la slällning, så all konkreta åtgärder kunde komma lill slånd, och del lycks man inle vara i dag heller ulan kryper forlfarande bakom ulredningskravet Alt hänvisa frågor till ulredningar är det mest effekliva sättet atl säga ell och mena ett annal, eller att skjula besväriiga problem framför sig.

Nu sägs i civilulskotlels betänkande all denna ulredning kommer all föreligga under juni månad 1977, och det är naturligtvis bra all den kom­mer så snabbt. Men därefier skall konkreta förslag utarbetas, som riks­dagen sedan skall ta slällning till. Det är därför risk för all den plan för liden fram lill den 1 januari 1978, som den borgerliga majoriteten i utskottet var överens om i december, inte kommer alt hålla. I varie fall finns det ingenting sagl om någon tidsplan i del belänkande som


 


vi nu behandlar.

Utskottets talesman i decemberdeballen, herr Mattsson, bagatelliserade tidsförskjutningen, alltså de sex månader som han räknade med skulle vara skillnaden mellan beslutet och ikraftträdandet. Men det betydde också ell bagatelliserande av sophämtarnas krav på en godtagbar arbets­miljö och av de hälsorisker som de är utsatta för under sin dagliga ar-belsutövning.

Att hänvisa till kostnadskonsekvenser när det gäller liv och hälsa för arbetare i yrkesutövning är inget nytt argument. Det har jobbare hört tidigare, särskill om det berör det privata kapitalet. Men det är argument som vänsterpartiet kommunisterna aldrig kan godta.

Herr talman! Jag skall inte föriänga debatten med ytteriigare doku­mentation om sophämtarnas arbelsförhållanden - även om ytteriigare sådant malerial har kommit fram - utan nöjer mig med atl hänvisa till den omfaltande debatt som fördes i december 1976, eftersom vi då var hell överens. Men det är på en väsentlig punkt som vi skiljer oss åt, och det gäller beslutsfattandet. Vänsterpartiet kommunisterna vill ha ett beslut nu, så att omedelbara åtgärder till förbättringar kommer till slånd.

Vi tror inte atl hela arbetsmiljön för ifrågavarande yrkesgrupp kan saneras över en natt, men vi vet att mycket skulle kunna åstadkommas ganska snabbi och utan stora kostnader. Men om vi innan beslut kan fattas skall vänta på utredning efler utredning, där del sägs atl luckor i redan gjorda ulredningar måsle täppas till, är jag rädd för att del inte finns några sophämtare kvar atl förbättra arbetsmiljön för, när besluten skall fattas.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till vpk-motionen 415, yr­kandena 1 och 2.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


 


Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! I betänkandet 1976/77:26 behandlar civilutskollel eU fler­tal motioner som rör planering och byggande m. m. Jag tänker i detta inlägg behandla de tre punkter som varit uppe till diskussion genom de inlägg som redan har hållits. Jag skall börja med den socialdemo­kratiska reservationen, där man yrkar bifall till moiionen 1976/77:553, yrkandet 3.

Fru Dahl noterade atl vi hade behandlat en stor del av motionen 553 i det betänkandet, nr 18. När del gällde de förslag som kvarstod från boende-och bostadsfinansieringsutredningarna-och som riksdagen ännu inte har tagit slällning till - ville vi avvakta den beredning som pågår inom departementet. Della innebär att utskottsmajoriteten anser att inte heller den återstående frågan skall behandlas isolerad från det reformar­bete som pågår i fråga om byggnadslagstiftningen i dess helhet.

Detta är de motiv som finns för utskottsmajoritelens ställningstagande, men jag vill också någol kommentera uttryckssättet i den socialdemo­kratiska reservationen när del gäller 9 S i byggnadsstadgan.

Jag får ett intryck av alt man på socialdemokratiskt håll med hjälp


49


4 Riksdagens protokoll 1976/77:113-116


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


av litet advokatyr vill framställa del som en katastrof om inle de ord blir införda i lagtexten som föreslås i motionen 553. Reservanterna säger nämligen att "elt avstyrkande av förslaget skulle kunna uppfattas som om dessa krav" - som är uppställda i moiionen 553 - "inle hade samma dignitet som t. ex. del militära försvarels nu i texten åberopade krav". Den beskrivningen innebär naturligtvis en förvrängning av verkligheten, eftersom bestämmelserna i 9 § byggnadsstadgan är tillkomna för att åstad­komma en god planeringsprodukt. Meningen med stadgandet är alt man vid planering för bostadsändamål skall ta hänsyn till alla de inlressen och önskemål som finns för att försöka åstadkomma en god boendemiljö. Atl man sedan inte har lyckats med detta kan bero på alt man inle alllid haft tillräcklig kunskap för alt kunna åstadkomma en bra miljö. Man kan naturligtvis också säga att den kommunala verksamheten i detta avseende har starkt påverkats av de krav på snabbt och koncentrerat byggande som lidigare har varit en socialdemokratisk signatur, vilkel jag också berörde i den bostadspolitiska debatien. Självfallet pågår varie dag i alla kommuner ett arbete med planläggning av hur vi skall bygga ut våra boendeområden.

Herr Hägelmark gav i sitt inlägg en beskrivning av den verksamhet som radioamalörerna bedriver. Att vi i utskottet inte har ansell oss kunna bifalla herr Hägelmarks motionsyrkande om en radioaniennlag bör inle lolkas som någon negalivism till den verksamhet som herr Hägelmark skildrade, ulan del konkreta förhållandel är att utskottet inte gärna kan föreslå riksdagen all lagstifta om vad parterna - dvs. fastighetsägare och hyresgäster - skall sluta avtal om. Men vi delar naluriiglvis uppfatt­ningen, alt om den som söker tillstånd att sätta upp antenn uppfyller de villkor som byggnadsnämnd och fastighetsägare rimligtvis kan slälla, skall han också ha möjlighet att sätta upp antennen, även om del inle genom lagstifining kan bli ett avialsreglerat område.

Avslutningsvis vill jag någol kommenlera fru Nordlanders inlägg, som gällde motionen 415 belräffande renhållningsarbelarnas arbetsvillkor. Jag tycker inte att det finns någon anledning att nu gå in i någon ny sakdebatt om denna fråga. Vi hade en ingående sådan i slutet av förra året, då vi från utskottets sida klargjorde att vi ansåg del vara ell allvarligt problem som behöver få sin lösning. Vi förutsatte också atl del skall komma förslag från regeringen, så alt ett beslut kan fallas under del här årel och träda i kraft den 1 januari 1978. Vi utgår ifrån att detta forlfarande är regeringens handlingslinje.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottels hem­ställan på samtliga punkter.


 


50


Fru DAHL (s) korl genmäle:

Herr lalman! Vi kan ha olika uppfattningar om orsakerna lill alt del finns brister i den sociala miljön i våra bostadsområden, och bakgrunden lill detta har vi belyst i vår parlimolion. Men jag lycker inle alt man, som Kjell Mattsson gör, skall la alltför nonchalant på det kvantilaliva


 


utbyggnadsmål som vi hade på 1960-lalet och i börian av 1970-lalel. Då gällde del ju alt bygga borl bostadsbristen, som verkligen var ett oerhört svårt socialt problem. Ingen förnekar i och för sig att man då inle alltid hann med all tillgodose kraven på en god social miljö på del sätt som skulle ha varit önskvärt. Men elt helt övergripande mål var ju att bygga många bostäder; jag minns att det fanns andra partier som t. o. m. ville gå ännu längre. 1 dagens situation, när vi kanske är på väg in i en ny brist, är det nog viktigt all vi tänker på att kravet på att bygga tillräckligt många bostäder för att lillgodose behoven också är angeläget ur social synpunkt.

När det sedan gäller hur man skall tolka ett avslag på våra förslag i dag är det ändå så, alt sedan byggnadsstadgan kommit till har en rad intressen blivit tillgodosedda genom att det införts preciseringar och till-lägg i framför allt 9 och 12 SS. I fråga om de sociala behoven har däremot inle någon sådan precisering gjorts, och jag tror att herr Mattsson kan hålla med om atl del är angelägel alt så sker, eller hur? De här behoven har vi ju blivit mer och mer uppmärksammade på av samhällsutveck­lingen, och vi har också fått helt andra möjligheter alt tillgodose dem när de grundläggande behoven av en god bostad åt alla har fyllts.

Dessutom släller oss reformbehov på olika samhällsområden, som jag tidigare nämnde - skolan, barnomsorgen, kulluren, frilidsverksamhelen osv. - inför kravet på en mycket mera omfattande och ambitiös planering i kommunerna för vissa speciella samhällssektorer. Det skulle då vara effektivt och förbättra arbetet, om man kunde sammanföra den plane­ringen bosladsområdesvis med bostadsplaneringen, och det är därför vi menar atl det nu är så viktigt atl ta detta steg.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


Herr HÄGELMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inle haft den uppfattningen, herr Mattsson, all man i utskottet skulle ha någonling emot radioamatörernas verksamhet som sådan. Men det är viktigt att radioamalörerna också får möjlighel att utföra den verksamhet som de så gärna vill ägna sig ål, och här hade utskottet kunnat hjälpa till med det.

Radioamatörerna vill nog gärna uppfylla alla de krav som kan ställas på försäkringar för iredje man osv., och de försöker ernå överenskom­melser, men det lyckas tyvärr inle. Därför hade jag tänkt mig alt mitt förslag kunde bli till hjälp för många radioamatörer, inle minsl för de många handikappade som utnylriar den här möjligheten atl bryta sin isolering. Vi får hoppas att de nu kan lösa problemen med avtal. I annat fall får jag väl återkomma vid elt senare tillfälle.


Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Huvudsyftet med bestämmelserna i 9 S byggnadsstadgan är ju, när det gäller planläggning för bostadsändamål, att åstadkomma en så god boendemiljö som det över huvud taget är möjligt med de planeringskunskaper vi har i dag. Sedan finns en uppräkning i bygg-


51


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


nadsstadgan - man skall ta hänsyn lill "den allmänna samfärdselns, ener­gihushållningens, det militära försvarets, civilförsvarets och andra för riket gemensamma behov". Det är ju sådant som man har skyldighet att försöka ge utrymme för i den goda plan som man ändå med dessa bestämmelser skall försöka skapa.

Jag kan naturiigtvis inte lägga ned ett så väldigt stort engagemang i att försvara byggnadsstadgans nuvarande utformning, grundad som den är på mångåriga socialdemokratiska propositioner. Det finns alldeles sä­kert behov av atl se över den på många olika områden. Då får jag be fru Dahl och socialdemokraterna att trösta sig med att vi i alla fall har skrivii i vårt belänkande: "Lagförslaget bör därför inte nu sakbehandlas av riksdagen." Det är ju ett löfte om att man kommer tillbaka med en genomgång, inte enbart av de förslag som ligger kvar från de nämnda utredningarna. Del är alldeles självklart att en ny regering också gärna vill sälta sin prägel på förslagen, och det kan tillkomma ytteriigare förslag innan vi fattar beslut i riksdagen.

Men jag vill understryka alt jag tycker alt fru Dahl överdriver svå­righeterna med all man inte i dag har jusl den föreslagna formuleringen i byggnadsstadgan. All försöka nå en god boendemiljö genom vår plan­läggning är huvuduppgiften för kommunen, alldeles oavsett om del är uttryckt med den text i stadgandet som föreslås eller ej.

Belräffande herr Hägelmarks inlägg vill jag bara säga atl vi inte har funnit oss kunna föreslå atl man skall lagstifta om vad parterna skall avtala om. Herr Hägelmarks motion och inlägg här och all annan PR som kan göras för radioamatörverksamhelen kanske bryter del motstånd som kan finnas hos fastighetsägare mol atl ge tillstånd till en antenn. Jag kan bara önska herr Hägelmark fortsatt framgång i arbelel.


 


52


Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nu är det ju så all det som Kjell Mattsson angav som syfte med 9 ij, att främja en god miljö, inle står uttryckligt där, även om jag är säker på att vi är ense om att del är innebörden. Det slår: "Planläggning skall ske så, all den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling inom det område, som planen skall avse." Sedan räknas del upp en rad olika förhållanden som man skall ta hänsyn till. Vi menar alt del skulle vara elt myckel gott slöd för alla dem som vill arbeta för en bättre social miljö om delta uttryckligen sades ut.

Sedan vill jag bara tillägga att det ju var den socialdemokratiska re­geringen som tillsatte den utredning som vi båda deltog i, herr Mattsson och jag, med uppgift alt lägga fram dessa förslag. Tyvärr blev det arbetet avbrutet den 19 september. Jag är säker på all om vi hade suttit kvar så hade riksdagen redan haft en proposition på sitt bord, i varie fall i del här avseendet - vad gäller boendemiljön.

Sannolikt är arbetet med en mera omfattande revidering av byggnads­lagstiftningen också försenat på grund av den nya regeringens tillträde. Det har ändå inte hindrat den nya regeringen att lägga fram andra förslag


 


till ändringar av byggnadsstadgan, som man alltså uppenbart prioriterar   Nr 113

högre än de sociala behoven.                                           Torsdagen den

Med del konstaterandet, herr talman, som jag tycker är ganska talande, 21 april 1977

vill jag inbjuda t ex. herr Mattsson, som kanske ändå har samma upp- ----- ---

fattning som vi i sak, att se till atl den här ändringen kan ske redan       Planering och

nu.                                                                              byggande m. m.

Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Dahl är naturiigtvis fullt medveten om att det är en politisk realitet all vi byll regering och all del får renl praktiska kon­sekvenser, på grund av vårl budgetsystem och riksdagens arbetsår. En nylilllrädande departementschef kanske inte omedelbart vill ta fram och slälla sig bakom det som eventuellt finns färdigberelt i deparlemenlet. Jag tycker att det är ganska självklart att den nya regeringen skall få möjlighel atl göra sin överarbetning.

Del viktigaste är innehållet i de förändringar av byggnadsstadgan som skall ske. Eftersom vi är ense om att del är angeläget att verkligen åstadkomma en god social miljö hoppas jag att det skall bli resultatet av de ändringar som kommer att föreslås. Det behöver inle innebära att de i sin utformning och till sill totala innehåll helt måste överens­stämma med de förslag som lämnats av de två nämnda utredningarna.

Propositionen 122 får vi möjlighet att diskutera i kammaren om några veckor. Därför skall jag inte gå in på någon debatt om den nu utan bara notera att det förhöll sig så att riksdagen fattade beslut om att av regeringen begära förslag till förändring av byggnadslagen på det här området.

Herr tredje vice lalmannen anmälde att fru Dahl anhållit atl lill pro­tokollet få antecknat att hon inle ägde rätt lill ylleriigare replik.


Herr LINDKVIST (s):

Herr lalman! När riksdagen diskuterade frågan om sophämtarnas ar­belsmiljö i december 1976 blev det en upprörd debatt i kammaren. Från socialdemokratiskt håll reagerade vi mot alt den borgeriiga regeringen visade så stor ovilja alt presentera riksdagen ett förslag om åtgärder i befintliga hus för att förbättra arbetsmiljön för sophämiarna.

Bakgrunden var den att vi under 1970-ialet haft inte mindre än fyra utredningar att begrunda. Den senaste översynen av utredningsmaterialet hade gjorts under sommaren 1976, och man hade avverkat remissrundan inför höstens riksdagsarbete. Men undantag av de sedvanliga nej-sägarna, dvs. fastighetsägarna och deras supporters, var det en mycket slor upp­slutning kring sophämtarnas krav. Men regeringen, de borgerliga i ci­vilutskotlel och samtliga borgerliga riksdagsledamöter log slörre hänsyn ull fastighetsägarintressena än till arbetsmiljön, mera hänsyn lill ägar-intressena än till de inlressen som företräddes av löntagarna. Beklag­ligtvis fanns det inte ens bland de borgeriiga ledamöter som själva varit


53


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


verksamma på arbetsplatser av löntagarmodell något iniresse för all slälla sig solidarisk med sophämiarna.

Efter detta konstaterande vill jag hänvisa till del särskilda yttrande som socialdemokraterna i civilutskottet har gjorl. Hade riksdagen bifallit vår motion 1976 hade ålgärderna i det befintliga fasiighelsbeslåndel salls in den  I juli i år.

En ny ulredning, befolkad med faslighelsägarna som favoriserad pari, är på gång. Oavsell della -jag hävdar alUjämt atl denna nya utredning är onödig - år del inle möjligl alt nu få en lagstiftning som gör praktisk nylta från halvårsskiftet Vi har därför inle motionerat i denna fråga denna gång. Vi menar att det är utsiktslöst Vi inriktar oss nu på att bevaka frågan för den händelse alt regeringen återigen skulle hitta på nya knep atl undvika en lösning. För vår del understryker vi också atl ändringar i byggnadsstadgan rörande avfallshanteringen i befintliga hus bör träda i kraft den 1 januari  1978.


Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte gå in i sakdebatten. Jag vill bara notera atl för herr Lindkvist är årtiondens underlåtenhet lika med solidaritet med sopåkarnas krav på bättre arbetsmiljö medan däremot ell halvt års utredningsarbete - då man skall knäcka alla problem på en gång - är brist på förståelse för behovel av att förbällra arbetsmiljön.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mallsson kommer lillbaka med de argument som vi ändå försökte komma till rätta med i riksdagsdebatten i december. Han talar om att vi under decennier har uraktlåtit atl lösa den här frågan. Del ligger till så, herr Mallsson, att man har försökt lösa frågan på för-handlingsplanei under flera år. När detta inte lyckades log den soci­aldemokratiska regeringen initiativ lill en stallig ulredning. Det materialet blev föremål för ylleriigare översyn under våren och försommaren 1976. I det skedet var det helt klart att det aldrig kunde bli någon lösning på problemen med sophämtarnas arbetsmiljö - beroende på fastighets­ägarnas nejsägeri till de krav som ställts. Därför var del helt klart att lidpunkten var inne för lagstiftning i ärendet Vad som skedde genom decemberbeslulei var att ni sköt fram den här frågan och vad ännu värre är: Ni har ännu inte angetl någon ambitionsnivå vad gäller del eventuella förslaget om ändring i byggnadsstadgan avseende sophämtarnas arbets­miljö. Det finns alltjämt en oklarhet i den deballen.


54


Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Det är ofla brister i miljön, både i utomhusmiljön och i inomhusmiljön, som förorsakar de talrika barnolycksfallen. Del går atl göra samhället mer barnvänligi och också - för alt spetsa lill det litet - göra det barntillålet Det är del inle nu. Genom atl förbällra miljön för barn förbättrar man också miljön för de vuxna. Man skall inte behöva


 


separera områden där vuxna skall vistas från områden där barn förvänlas vistas. Därför måste med nödvändighet hela samhället göras barntillålet

Genom en barnvänlig stadsplanering och genom en aktiv bevakning av miljön kan man åsladkomma betydligt bättre områden för barn. Fram­för allt borde det vara möjligl all göra inomhusmiljöerna i del närmaste barnsäkra - med barnsäkra spisar, säkra bad- och köksutrymmen, säkra fönster och elektriciletsulruslningar. Det är i dag ovanligt att sådan här utrustning finns i lägenheterna. Om man vill ha barnsäker utrustning får man själv bekosta den. Och barnsäker utrustning är nästan alt se som lyxutrustning trots all det borde vara tvärtom-. Det är en hell nöd­vändig utrustning i alla lägenheler, både nyproducerade och andra.

Utskottet avstyrker vpk-kravet med hänvisning till atl det tillsatts en ulredning som skall utreda barnolycksfallen. Men jag säger som jag sade för en vecka sedan: Det behövs ingen ny utredning. Kunskap på del här området finns redan - och det är bara att omsätta kunskaperna i prakliken för all la upp kampen mot barnolycksfallen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill moiionen 955 med följdmolionen 957.

Sedan lill en annan molion som vpk väckt, nämligen moiionen om utbyggd barnomsorg, nr 1313.

Herr lalman! För atl få en sladsplan godkänd måste man reservera mark för bilarna. 1,2 parkeringsplatser per lägenhet måste man avsätta. En parkeringsplats motsvarar 25 m i yta. Det innebär att för varie lä­genhet avsätts ca 35 m för bilens behov av parkeringsutrymme.

För barnens behov av barnomsorg behöver man inte reservera en enda kvadratmeter. Vänsterpartiet kommunislerna har under lång tid krävt att mark skall reserveras för barnomsorgens behov. Att anlägga en enkel markuppställningsplals kostar bortåt 3 000 kr. Då är markkostnaderna inle med, ulan bara anläggningskostnaderna. Del förriänar att nämnas att en plats i det beryktade Kungslorgsgaragel i Göteborg, som nu inte blir av, skulle ha kostat 50 000 kr. att anlägga. 50 000 kr. för en enda parkeringsplats! Atl iordningssiälla en barnslugeplats koslar i dag ca 30 000 kr.

Herr lalman! Vid en jämförelse mellan barnen och bilarna föriorar barnen stort mot bilarna, både när det gäller all prioritera kostnader och au reservera mark. Är del inte märkligt atl samhället och politikerna är beredda att prioritera bilen i så hög grad framför barnen? I andra sammanhang lalas det allmänt om att barnen är vår slörsla lillgång och vår framtid, men ingen ifrågasätter att bilarna skall ha sitt utrymme, irols att man förordat en satsning på kollektivtrafiken. Och än märkligare är att barnen inte ens jämställs med bilen när det gäller all "få plats" i samhällel.

Man kan göra andra ekonomiska jämförelser. Att bygga en meter mo­torväg kostar över 20 000 kr. Man kan alltså nästan få en daghemsplats för varie meter motorväg som byggs. Och varje Viggenplan motsvarar 900 daghemsplalser. Man kan också göra jämförelser mellan den yla.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.

55


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


som bilen får ta i anspråk för parkering, och den yla som barnen får alt röra sig på på ett daghem. Enligt socialstyrelsens planeringsnorm ford­ras det 142 m per avdelning inomhusyta i elt daghem. Del motsvarar en yta på ca 9,4 m per barn, medan bilen, om jag får påminna om den, får 25 m i parkeringsyta.

Det här är elt exempel på hur barnen "prioriteras bort" i förhållande till andra intressefrågor. Bilen har en starkare ställning i samhället än vad barnen har, och bilen har förelrädare som kan se till atl dess intressen tillvaratas.

Herr talman! Jag är inte ute efter att ta bort planeringsnormen för bilen, även om man starkt önskaren begränsning av biltrafiken lill förmån för kollektivtrafiken. Det är ändå bättre atl bilen slår på en parkeringsplats än alt den står på galan. Men jag vill att barnens behov av barnomsorg skall tillgodoses, och jag har försökt påvisa ett orimligt och orättvist förhållande som inte kan få fortsätta. Vid en framtida utbyggnad av barnomsorgen blir det nödvändigt att garantera att man tillgodoser barn­omsorgens behov av mark eller annat utrymme, och för alt kunna ga­rantera detta måste man planera för det, och planera i god tid. Det är på tiden att man nu böriar planera för barnomsorgens behov.

Vpk har i motionen 1313 föreslagit att en planeringsnorm på 10 m per lägenhet skall gälla för barnomsorgens inomhusbruk och att ingen stadsplan skall kunna godkännas ulan att denna norm är uppfylld. Med en sådan planeringsnorm på 10 m per lägenhet skulle förmodligen barn­omsorgens behov av utrymme kunna tillgodoses och alla barn få plats i barnomsorgen - det visar den beräkning som gjorts i Huddinge kom­mun. Betänk, herr talman, att det är fråga om alt ge barnen en tredjedel i utrymme av vad bilen får i parkeringsutrymme. Är det för mycket begärt? Man frågar sig också hur regering och riksdag skall kunna klara av den mycket minimala utbyggnaden på 100 000 daghemsplatser under en femårsperiod om man inte böriar reservera mark för barnomsorgen.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall till motionen 1313 i den här berörda delen.


Under delta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


56


Herr ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! Från socialdemokratiskt håll har vi i motionen 414 tagit upp de problem som ligger i att permanentbosläder börjar användas som fritidshus, och på vissa håll sker det i en omfattning som helt kan rasera den kommunala planeringen. Under förra riksmötet förutsatte civilut­skottet atl de här frågorna skulle las upp i bygglagarbelet - utskottet hänvisade bl. a. till möjligheten atl i en planlagstiftning binda använd­ningssättet Vi skrev i motionen att vi efter regeringsskiftet inte var säkra på att vad utskottet förutsatte under den förra regeringens lid fort­farande gällde. Vi ville genom motionen få elt klarl riksdagsullalande


 


i samma riktning.

Ulskollel avstyrker motionen. Det märkliga är då, herr talman, att vi motionärer inte har någon invändning mol detta och inte tänker yrka bifall lill moiionen. Utskottet redogör nämligen i betänkandet för vad utskottet tyckte i fjol, och sedan fortsätter man: "Vad därefter förekom­mit" - då förulsälier jag all man menar nyval, regeringsskifte och ändrad majorileissilualion - "har inle föranlell ulskollel lill ell ändral slånd­punklslagande." Den föreslagna åtgärden behövs därför inte, säger ut­skottet

När nu utskottet så oreserverat och trots majoriielsförskjulningen visar sig slälla upp bakom Oolårsbeslulei innebär det att fjolårsbeslulet står fast. Då har vi ändå, trots avstyrkandet, fått vad vi önskade. Det här uttalandet i utskottets motivering är som jag ser det lika starkt som elt tillstyrkande, och jag kan inte länka mig alt man inom bostadsde­partementet vill nonchalera utskottets två gånger uttalade uppfattning i sakfrågan.

Jag skall för min del inte lägga mig i den i många stycken motiverade uppståndelse som har väckts av bostadsminislerns uttalanden om fri­tidshusen. Grundtanken i hennes tes - en grundtanke som tidigare har förts fram oemotsagd - är ju egentligen bara vanliga planeringssynpunk­ler, där hon har betonat markhushållningskravel och alldeles självklart prioriterat vår helårsbebyggelse före de enskilda fritidshusen. Bostadsmi­nislerns tidigare engagemang i de frågor som vi har tagit upp i moiionen vill jag också gärna se som en ytterligare garanti för att vi får en belysning av de här problemen i lagstiftningsarbetet Jag är för min del beredd all acceptera att hon, som sades i elt svar på en fråga i torsdags i förra veckan, inte är beredd all nu ullala sig om metoderna för att få en lösning. Jag vill som sagt bara noiera atl utskottels uttalanden och det svar på en fråga som bostadsministern lämnade förra veckan har samma utgångs­punkter som vår molion.

Herr lalman! Jag har ingel yrkande i denna fråga.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


 


Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottet sade ju vid föregående riksmöte atl denna fråga skulle ägnas uppmärksamhet i anslutning lill bl. a. överväganden om en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning, och den ståndpunk­ten har utskottet i år också.

Eftersom delta är ett problem som är rätt vanligl i mina egna hemtrakter har jag direkl tagil upp frågan med bostadsdepartementet Vi har också på del lokala planet tagit upp frågan för atl skaffa oss material för de olika ålgärder som kan behöva vidtagas.

Nu förekommer också den motsatta debatten, nämligen krilik mot alt fritidsbostäder blir permanentbostäder. Det är över huvud taget så all della område inrymmer myckel av moisältningar,och vi måste försöka få elt grepp om vad del gäller, I den uppmärksammade diskussion som i dag förekommer i våra kustbygder, t, ex, i Bohuslän, ställs många förslag


57


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.

58


till ålgärder. Del gäller förköpslagsliftningen, tomlrättsfrågor, beskatl-ningsfrågor, byggnadsplanelagstiftning, låneförulsältningar osv. Vid si­dan av den del av della problem som berörs i moiionen tror jag all del blir nödvändigl all vidla även andra ålgärder än i fråga om mark­användnings- och byggnadslagsliftningen.

Herr ANDERSSON i Gamleby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Ulskollsordförandens ullalande nu bestyrker vad jag li­digare sade. Han redovisar all han engageral har tagit del av dessa pro­blem.

Jag begärde emellertid ordet nu för all yllerligare understryka ell för­hållande som inle är nämnt i vår molion, nämligen att samma problem - ehuru på elt något annat sätt - uppstår när fritidsbosläder omvandlas lill permanentbosläder, och del underströk också herr Maltsson i sitt tidigare inlägg.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag skulle vilja säga några ord om moiionen 1284 av Margareta Andrén och mig, I den motionen krävs alt riksdagen ger re­geringen till känna vad vi i motionen anfört om behovet av beslämmelser i byggnadslagstiftningen om markreservation för förskolor och frilids­hem.

När en stadsplan skall godkännas måsle del finnas ett visst antal kva­dralmeler parkeringsplals per lägenhet Inga Laniz har nyss redogjort för hur myckel parkeringsplatserna kostar och hur stort utrymme bilar kräver relativt barn, I stadsplanerna utgår man från alt bilar behövs men inte från alt del finns barn.

Skyldigheten atl planera och avsätta mark för daghem och frilidshem är betydligt mer allmänt formulerad än beslämmelserna om bilarnas upp­ställningsplatser. Del är därför vi forlfarande finner nyligen planerade bostadsområden, i vilka del saknas utrymme för daghem som motsvarar behovel.

Nya bostadsområden, dit i första hand barnfamiljer flyttar, kommer med andra ord all få samma bekymmer som man har i Slockholms kom­mun, där del stora problemet med daghemsbyggandet inte i första hand är pengar eller personalbrist ulan brist på mark. För att kunna lösa pro­blemel i Stockholm måste man i dag göra avkall på kvaliteten, någol som både personal och barn blir lidande av.

Utskottet har avstyrkt den här moiionen med motiveringen atl del pågår elt arbele med reformering av byggnadslagsliftningen. Jag utgår från all civilutskoltels ledamöter inser hur viktigt det är atl vi planerar efler barnens behov och atl del är viktigare au vi planerar för barn än för bilar. Men om belydelsen härav slår fakliskl ingenling i avslags­motiveringen, och det kunde det fakliskl gott ha gjorl.

Jag har inle för avsikl atl i dag ställa någol yrkande. Utskottet har avslyrkl moiionen, och jag får därför avvakia reformarbelel och åier-komma i frågan.


 


Fru DAHL (s):

Herr lalman! Lyckliglvis behöver Bonnie Bernström inle avvakia kom­mande reformarbele. Vi behöver.inle vänla på den senfärdiga regeringen i del här fallel. Del finns nämligen en socialdemokralisk reservalion som kräver all vi redan i dag skall falla beslui om sådana ändringar i bygg-nadssladgan all del blir möjligl atl tillgodose sådana här krav vid plan­läggning och fastställande av sladsplan.

Jag skulle därför vilja inbjuda dem som har talat för motionerna be­lräffande förskolans behov alt rösta på vår reservation. Som jag underströk i mina tidigare inlägg är det inte minst med tanke på alt vi skall kunna klara barnomsorgsulbyggnaden och SI A-skolan som della förslag har lagis fram från vårt håll.

Till sist skulle jag vilja uppmana Bonnie Bernström, som ju tillhör regeringsunderlaget här i riksdagen och dessutom samma parti som bi­trädande bosladsministern, all använda all sin goda vilja och alll sitt inflytande för all påverka henne all bli litet snabbare i della arbele.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Del är rimligt all avvakta regeringens reformarbete i den­na fråga. När jag och Margareta Andrén väckte vår molion, bröt vi ut en liten del som vi tyckte all man hade kunnat la hänsyn till tidigare utan all behöva avvakta hela reformarbetet Men den socialdemokratiska moiionen handlar ju om betydligt mer, och därför kan jag inte se att det skulle innebära samma sak. Birgitta Dahl hade ju kunnat reservera sig lill förmån för den molion som jag har väckt.


Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Till Birgitta Dahl vill jag säga att vi från vpk förstås stöder den socialdemokratiska reservalionen. Men vi har gått längre i kravet på att irygga mark och uirymme för barnomsorgen. Vi har krävt 10 m per lägenhet såsom planeringsnorm. Enda sättet all binda upp denna fråga är alt faslslälla en norm.

Med en norm på 10 m per lägenhei skulle förmodligen hela barnom­sorgens behov av uirymme kunna tillgodoses. Det visaren undersökning som gjorts i Huddinge. I ett nytt område planerar man i dag för 26 avdelningar. Med denna norm skulle man kunna få 135 avdelningar för barnomsorgens behov. Med 135 avdelningar i della område skulle man kunna lillgodose alla barns behov av daghem och alla barns upp till 12 år behov av frilidshem. Det skulle kräva bara en tredjedel av det utrymme som man i dag har avsatt för en parkeringsplals, kopplad lill varie lägenhet. Ett säll alt lillgodose barnomsorgens behov av uirymme är att avsätta 10 m per lägenhei. Det måste vara den rätta vägen all gå, om man vill nå någonslans i denna fråga.

Sedan är jag litet förvånad över att Bonnie Bernström, som pläderar så myckel för barnomsorgen, inte yrkar bifall till sin motion, som ju går i samma riklning som vpk:s molion. Vi har också lidigare haft ge-


59


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


mensamma reservaiioner i fråga om markbehovet. Men vpk preciserar på ett annat sätt behovet av utrymme för barnomsorg.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Det är, Bonnie Bernström, precis som du sade: vår motion har en vidare syftning. Den omfattar alltså ännu flera angelägna sociala mål än den i och för sig mycket viktiga fråga som din och Margareta Andréns motion behandlar. Vi behöver inle särskilt yrka bifall lill er motion, eftersom dess krav kan tillgodoses inom ramen för vårt yrkande.

Jag lycker att ni med tacksamhet skall notera den vidare syftning som vår motion har och stödja den. Ni kan väl ändå inle vara emot att man vid sidan av barnstugebyggandet också vill lillgodose andra an­gelägna sociala frågor såsom de äldres och de handikappades behov, be­hovet av fritids- och kulluriivets utbyggnad, SIA-skolans behov och kam­pen mol segregationen för att nämna några exempel. Jag förutsätter att ni tycker att det är viktigt att också få med delta.

Jag trodde då att ni med glädje skulle rösta på vår reservalion. Del räcker ju inte, Bonnie Bernström, med att lala om barnomsorgens behov eller andra angelägna sociala behov. Bevisa nu i praktisk handling alt du och dina kamrater menar allvar med ert tal.


 


60


Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Det är så riktigt som det är sagt, att det räcker inte att bara tala om barnomsorgen, och det är Birgitta Dahl väl medveten om. Men jag lycker ändå att det är rimligt atl avvakta det reformarbete regeringen håller på med, och därför kan jag inte stödja den socialde­mokratiska motionen, som jag lycker i och för sig innehåller en hel del bra tankegångar.

Motionen innehåller så mycket mer än ålgärder för barnomsorgen att det kan bli problem för det remissarbete som nu pågår, om motionens förslag skulle vinna gehör i dag. Jag tycker därför att de andra delarna kan få vänta. Nu byggs nya områden, och om man inte där lar hänsyn lill barnomsorgen från börian så kanske vi inte kan klara målsättningen att ge alla barn en daghemsplats.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Del skulle vara intressant atl höra några sakskäl som gör att Bonnie Bernström ser problem i vår motion. Jag tror atl del är på det sättet all del känns lilel förargligt alt inle den borgerliga regeringen har lagt det förslag som vi för fram. Nu vill man ge regeringen en chans att agera, efiersom man faktiskt lycker atl del är en smula obehagligt att den inte har gjort del förut Men, Bonnie Bernslröm, del är ännu inle för senl all ändra uppfattning och rösta med oss.

Överläggningen var härmed slutad.


 


Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels första och tredje dels-satserna i reservationen av herr Bergman m. fl., och för­klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan fru Dahl begärt volering upplästes och godkändes följande vole­ringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskoltels hemställan i belän­kandel nr 26 mom.  I  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit första och tredje dels-satserna i re­servationen av herr Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Dahl begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 152 Nej - 137

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels ut­skottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 1313 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra pro­posilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


betän-

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltels hemställan i

kandel nr 26 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall lill motionen nr 1313.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej -   11

Avstår -     2

Mom. 3-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.


Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 957 av fru Lantz m. fl., och förklarades den förra proposilionen


61


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Planering och byggande m. m.


vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärl volering upp­läsies och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i belän­kandel nr 26 mom.  13 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 957.


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej -    II

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemslällan, dels mo­tionen nr 415 av herr Claeson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärl votering upplästes och godkändes följande voierings­proposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilulskotlels hemslällan i betän­kandet nr 26 mom.  14 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 415 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då fru Nordlander begärde röst­räkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resultat

Ja - 279 Nej -    11

Mom. 15

Utskottets hemställan bifölls.


62


§ 13 Föredrogs

Civilutskoltels betänkanden

1976/77:27 med anledning av motion om ulredning belräffande en mer aktiv fastighetsbildning m. m.

1976/77:28 med anledning av motion om lanlmäteriiaxan

1976/77:29 med anledning av motion om avstängning av järnvägsöver­gång vid enskild väg m. m.

1976/77:30 med anledning av motion om översyn av lagen (1973:1150) om samfälligheter


 


1976/77:31  med anledning av proposilionerna 1916/17:81 och  1976/      Nr 113
77:100 i vad avser allmänna samlingslokaler jämte motioner
Torsdagen den

21 april 1977
Kammaren biföll vad ulskollel i dessa betänkanden hemställt
                    

Om skyldighet för
gångtrafikant att
§ 14 Om skyldighet för gångtrafikant att under mörker bära re-      under mörker bära
flexanordning
                                                                refiexanordning

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att be­svara herr Börjessons i Falköping (c) den 30 mars anmälda fråga, 1976/77:354, och anförde:

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping har frågai mig om jag har för avsikl att lägga fram ett lagförslag om skyldighel för gångtrafikant som under mörker färdas på väg all vara försedd med godkänd reflex-anordning.

Nordiska trafiksäkerhelsrådet överlämnade i maj 1975 till de för tra­fiksäkerheten ansvariga ministrarna i Danmark, Finland, Norge och Sve­rige rapporten Fotgängarreflexer.

I rapporten konstaterade trafiksäkerhetsrådet att en lagstiftning om användning av refiexanordning eller lykta är en ingripande ålgärd som skulle beröra belydande grupper av människor. Åtskilliga omständigheter måste beaktas vid bedömningen av frågan om en lagstiftning, t ex. straff­ansvaret speciellt när del gäller barn och tillämpningssvårigheler på grund av olika gränsdragningsproblem. Vid remissbehandlingen påtalade också bl. a. statens trafiksäkerhetsverk de svårigheter som är förenade med en lagstiftning. Verkel framhöll att försök först borde göras med en sam­lad intensiv propaganda för att på frivillighetens väg söka höja använd­ningsfrekvensen.

I årets budgetproposition har jag i samband med atl ytterligare medel har beräknats för informationsverksamhet angelt atl trafiksäkerhelsver-ket även skall kunna bedriva information för alt öka användningen av reflexbrickor hos fotgängare. Vad sålunda anfördes har lämnats utan erin­ran av riksdagen.

Regeringen har genom beslut den 25 november 1976 överlämnat Nor­diska irafiksäkerhetsrådets rapport jämte remissyttrandena till irafiksä-kerhetsverket I nuvarande läge finner jag det inle aktuellt med någon lagstiftning.


Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Reflexanordningar för gående i mörker är en ofta åierkommande de-ballfråga här i riksdagen. Med andra ord är frågan inte ny - den har dock sin aktualitet

Utan att kunna göra anspråk på att ha stöd av statistiska uppgifter


63


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om skyldighet för gångtrafikant att under mörker bära reflexanordning


är jag övertygad om all åtskilliga trafikolyckor orsakas av att gående i mörker saknar refiexanordning. Del borde vara en självklarhet att den som går på en mörk landsväg skyddar sig medelst reflexer, men tyvärr -jag har själv kunnat konstatera detta - nonchalerar alllför många denna möjlighet att skydda sig i trafiken. Jag vet all slora ansträngningar har gjorts, bl. a. av trafiksäkerhetsverkel, för alt informera allmänhelen om viklen av alt bära refiexanordning. Framför mig har jag en liten broschyr där det står "jag bär alltid reflex". Broschyren visar ett litet barn som har reflex för atl bättre synas i mörkret

Tyvärr har informationen inle nått fram eller inle tagils på allvar, varför det enligl mitt förmenande finns, herr kommunikationsminister, starka skäl för införandet av någon form av obligatorisk skyldighel alt alltid bära reflex i trafiken. Jag beklagar att allmänhelen inle i större utsträck­ning utnyujar refiexen. som, enligt min mening, är en god försäkring mot mörkerdöden i trafiken. Jag är medveten om alt det kan bli vissa svårigheter när det gäller tillämpningen, om man inför obligatorisk skyl­dighet att bära reflex. Men detsamma gäller på många andra områden. Vi har infört skyldighet all använda bilbälte. Jag är övertygad om alt många syndar då det gäller den saken men är också säker på att oerhört många har haft nytta av bilbältet. De har kanske räddats från en säker död. Jag menar att vi även i det här fallel kan bli tvingade att införa laglig skyldighet all bära reflexanordning.


Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag har självfallet samma åsikt som herr Böriesson i Fal­köping om värdet av reflexanordningar för fotgängare och beklagar alt inte fler människor använder reflex frivilligt. Enligl den undersökning som gjordes åren 1968-1971 av väg- och trafikinstitutet kunde man konstalera en stigande användning under de åren. År 1971 använde 43 % av de vuxna och något mer än 47 96 av barnen reflexanordning.

Det är klart alt det hade varil önskvärt alt kunna åberopa nyare siffror. TSV har emellertid i vinter gjort en liknande undersökning, vars resultat dock ännu inte föreligger. Jag hoppas emellertid att den ökade infor­malion som trafiksäkerhetsverkel kommer att ge skall leda till alt allt fler människor använder refiexanordning. Då kan del ju länkas att del, när användandet gått in i medvetandet mera, kan vara lämpligl med en lagstiftning. I dag är det inte lämpligl, därför att en lagstiftning som inte har förankring hos människorna får enligt erfarenheterna liten efter­levnad. Vi skall också komma ihåg atl del är svårt atl kontrollera efter­levnaden och ännu svårare att tillämpa några former av sanktioner, när en sådan lag inte efterlevs.


64


Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag medger alt del kan vara mycket svårt atl få med­borgarna all efterieva en lag som saknar förankring bland dem, men jag ifrågasätter om inte den stora allmänheten trots allt inser atl det


 


är motiverat atl införa någon form av obligatorisk skyldighet atl i mörker alllid bära en reflexanordning. Man kan exempelvis tänka sig alt denna reflex sys in i kläderna.

Kommunikationsministern medger väl atl det är alltför många sorri inte använder reflexer i trafiken. Låt mig nämna all det som givit mig anledning alt väcka denna fråga var att jag själv vid ett lillfälle i trafiken mötte ell anlal personer som inle var försedda med refiexanordningar och atl det då kunde ha inträffat en allvariig olycka, om jag inte hade varil tillräckligt observant. Jag medger att det kan diskuteras om man behöver införa en lagstiftning om ett obligatorium, men frågan är ändå om det inte trots allt föreligger elt verkligt behov av en lagstiftning på området


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om ljudförstärkare på telefoner i offentliga lokaler


 


Överläggningen var härmed slulad.

§ 15 Om ljudförstärkare på telefoner i offentliga lokaler

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för all be­svara herr Börjessons i Falköping (c) den 30 mars anmälda fråga, 1976/77:357, och anförde:

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till atl televerket i offentliga lokaler såsom sjukhus, övriga vårdinrättningar, sporthallar, bibliotek, järnvägsstationer etc. installerar lelefonförslärkare på de telefoner som finns i dessa lokaler och att ny­installation av telefon i dessa lokaler sker med ljudförstärkare.

Jag har tolkat herr Böriessons fråga så alt han med telefoner i offentliga lokaler avser samtalsautomaler som slår till allmänhetens förfogande. Ljudförstärkning på samtalsautomater kan f n, åstadkommas på samma sätt som på vanliga telefonapparater, dvs, genom att telefonluren förses med en inbyggd hörtelefonförstärkare.

Den hos vilken apparaten är uppsatt kan hos televerket begära atl apparaten förses med en sådan Ijudförslärkare liksom även m,ed andra tillbehör. Jag kan vidare nämna alt på televerkets samlliga samlalsex-peditioner minst en av apparaterna är försedd med förstärkare.

Det bör i sammanhanget nämnas att ljud förstärkare kan vara mindre lämpliga att installera i bullriga lokaler, t, ex, sporthallar, järnvägssta­tioner o, d, eftersom ljudförstärkare även ökar de ovidkommande ljuden.

Ett alternativ som f. n, undersöks är all placera en särskild talspole i samlalsaulomatens telefonlur, vilket skulle möjliggöra användning av vanlig hörapparat vid telefonering. Utrustningen kommer inom korl att provas på elt anlal platser i landet. Jag kan också nämna all det inom ramen för det nordiska samarbetet pågår undersökningar om yllerligare meloder att underlätta möjligheterna för hörselskadade att telefonera.

5 Riksdagens protokoll 1976/77:1 li-l 16


65


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om ljudförstärkare på telefoner i offentliga lokaler


Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att lill kommunikationsministern få framföra ett lack jämväl för della svar, I offentliga lokaler och institutioner före­kommer som regel telefoner som kan utnyujas av allmänheten och dessa är yllerst värdefulla kommunikationsmedel. Tyvärr har många hörsel­skadade svårigheter att ulnytria dessa telefoner, efiersom många och kan­ske de allra fiesta av dessa saknar ljudförstärkare. Därmed utestängs en stor grupp människor från möjligheten att använda sig av denna te­lefonservice, som alltså bara kan utnyujas av icke hörselskadade. Det borde ingå i en god service alt televerket i de lokaler där telefon som slår till allmänhetens förfogande är installerad också förser sådan telefon med ljudförstärkare. Del är enligt min mening ett rimligt krav från den slora grupp av handikappade som del gäller, och del borde kunna till­godoses.

Kommunikationsministern framhåller i sitt svar bl, a,:

"Det bör i sammanhanget nämnas atl ljudförstärkare kan vara mindre
lämpliga all installera i bullriga lokaler, t, ex, sporthallar, järnvägssta­
tioner o, d,- ," Men är del inte så atl luren kan förses med en tangent

med vilken man kan koppla in eller koppla ur ljudet, så atl man inle behöver uppleva buller på det sätt som kommunikationsministern be­farar?

Jag vill bara påpeka att önskemålet om ljudförstärkare på telefonerna har framförts från hörselskadade. Vid den rikskongress som Hörselfräm­jandets riksförbund skall hålla i Skövde i juni månad i år kommer denna fråga atl bli föremål för överläggning,

Belräffande telespole i samtalsautomalernas telefonlur är väl del en fråga som inte kan lösas inom den närmaste liden utan som man får räkna med kommer all skjutas långl fram i liden,

Faklum kvarstår, herr kommunikationsminister, att jag ingalunda är nöjd med del nu lämnade svaret.


 


66


Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Som jag nämnde i svarel kan den, hos vilken en för allmänheten avsedd telefonapparat är uppsatt, begära att få Ijudförslärkare installerad på apparaten genom televerkets försorg. Jag har här ell bro­schyrblad som visar hur en sådan förstärkare ser ul och fungerar. Del är riktigt som herr Böriesson säger, atl man med en liten ratt på luren kan höja Ijudslyrkan upp lill fyra gånger.

Televerket tillhandahåller också anslag, som kan sättas upp på hytten och som lalar om för allmänheten att apparaten är utrustad för kunder med nedsatt hörset. Del ankommer alltså på landsting, som är huvudman för lasarett på idrottsförening eller fritidsnämnd, som har hand om sport­hallar m. m., alt hos televerket beställa installation av Ijudförslärkare.

Vad slutligen beträffar magnetspolen som gör det möjligt all använda sin egen hörapparat, så finns en modell utarbetad och den kommer, som jag nämnde i svarel, att prövas på ett anlal platser i landet. Därefier


 


är det sannolikt inga som helsl svårigheter att få sådana spolar installerade som ett alternativ till ljudförstärkare.

Jag ber att få överlämna de nämnda två bladen från televerket till herr Böriesson.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka för de kompletterande besked som jag nu har fått.

Jag är medveten om att televerket har resurser för att tillgodose behovet av ljudförstärkare. Men tyvärr finns det telefonkiosker, bibliotek och andra offentliga lokaler där ljudförstärkare saknas på de telefonapparater som är avsedda för allmänheten.

Jag skulle önska att vi i framtiden kunde komma dithän att vi kunde ha Ijudförslärkare på alla telefonapparater. Radio- och TV-moltagare har ju en särskild regulator. Det finns inga sådana apparater som inte har ljudförstärkare så all man själv kan bestämma den volym man vill ha på ljudet.

På sikt borde alla som önskar det kunna få telefonapparater med ljud­förstärkare. Men nu måsle vi i första hand tänka på de hörselskadade.

I detta sammanhang skall vi inle heller glömma borl all del också är fråga om kostnader för den abonnent som önskar erhålla ljudförstärkare på sin telefon. Han får nämligen betala 100 kr. vid installationen, och sedan får han belala en avgift på 3 kr. per kvartal. Detta framgår na­lurliglvis av de broschyrer som jag kommer att få från kommunika­tionsministern.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om ljudförstärkare på telefoner i offentliga lokaler


Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Det är klarl alt det skulle bli en fördyring. Jag tror inle del vore möjligl för leleverket att installera sådana anordningar på alla telefonapparater ulan all ta ut högre avgifter av alla abonnenter, och jag är inle så säker på all del skulle vara populärt Belräffande offentliga lokaler kan jag dock inte länka mig atl den där lilla avgiften skulle ha någon belydelse för huvudmannen - det är ju en bagatell.

All sälla upp sådana apparater på alla för allmänheten avsedda ställen har däremot sina nackdelar, eftersom sådana lurar är mycket eftertraktade av oärliga människor. Herr Böriesson har kanske liksom jag många gånger blivit förargad när han kommit in i en telefonhyll för att ringa och funnit sladden avklippt och luren borta. Frekvensen av sådan verksamhet skulle säkerl öka mångfaldigt om det fanns förstärkare på telefonlurarna, efter­som de är så eftertraktade.


Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Man tycker ändock att det på de telefoner där särskild avgift tas ut - och så görs för de fiesta telefonsamtal på offentliga ställen - borde finnas ljudförstärkare.

Det är självfallet otänkbart att nu gå in för att anskaffa ljudförstärkare


67


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om lokaliseringen av arméns tekniska skola


lill alla telefoner - och jag har ingalunda någon avsikt att framställa en sådan begäran heller - men på sikl borde det ändå vara mpjligt.

Det finns väl inte någol landsting som av kostnadsskäl säger nej lill att betala 100 kr, för installation av ljudförstärkare i en telefon och att sedan belala en avgift på 3 kr, per kvartal, men faklum kvarstår att telefonerna i de allra flesta offentliga lokalerna saknar dylika ljudför­stärkare. Jag vill än en gång framhålla för kommunikationsministern att det är ett myckel starkt önskemål, som har framförts vid åtskilliga tillfällen vid de kontakter jag haft med hörselskadade personer.

Jag är lacksam om jag får tolka svaret så, alten installeringav telespolar i samtalsautomalernas telefonlurar enligt det alternativ som nu är under utredning är möjlig; det skulle leda till atl de hörselhandikappade får en bättre telefonservice än nu. Jag tar fasta på del löftet och hoppas alt det inte skall dröja alllför länge innan det blir infriat.


Överläggningen var härmed slutad.


68


§ 16 Om lokaliseringen av arméns tekniska skola

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för all besvara fru Stålbergs (s) den 13 april anmälda fråga, 1976/77:380, och anförde:

Herr lalman! Fru Slålberg har frågat mig om jag avser föreslå en ändring av föregående års riksdagsbeslut om lokalisering av arméns tekniska skola lill Östersund,

Fru Stålbergs fråga är föranledd avctidningsuppgifler om att skolan skulle förläggas lill Nyköping i slället för till Östersund,

Det är inte aktuellt att föreslå någon ändring av beslutet om loka­liseringen av ATS till den del det avser tygförvaltningsskolan och stabs-och sambandsskolans mekanikerdel. Däremot vill jag inle utesluta alt försvarets fredsorganisalionsutrednings betänkande i vår kan komma all föranleda ytterligare överväganden beträffande radar- och lufivärnsme-kanikerskolans i Göteborgs inlemmande i ATS,

Någon lokalisering av ATS lill Nyköping är alltså inle aktuell.

Fru STÅLBERG (s):

Herr talman! Jag ber försl att få lacka försvarsministern för svarel på min fråga.

Som framgår av min fråga har del vid olika tidpunkter förekommit tidningsuppgifter om alt arméns tekniska skola skulle förläggas lill annan ort än Östersund,

Riksdagen beslöl redan 1971 i samband med omlokaliseringar i slallig verksamhet atl arméns tekniska skola skulle förläggas lill Östersund, om en sådan skola organiserades.

Våren 1976 beslöt riksdagen atl ATS skulle inrättas och au den i en­lighet med riksdagens tidigare beslut skulle förläggas till Östersund,


 


Jag konstaterar med tillfredsställelse försvarsministerns entydiga be­sked om att förslag lill ändring av riksdagens beslut saknar aktualitet och all skolan kommer alt planenligt inrättas i Östersund,

Uppgifter av del slag som förekommit i massmedia skapar oro för såväl berörd personal som kommunala myndigheter och andra som är verksamma med projekteringsarbetet.

Del var starka regionalpolitiska skäl som föranledde beslutet all skolan skulle förläggas lill Östersund, Dessa skäl har sedan dess ytterligare för­slärkts, varför en omprövning av beslutet måste framstå som orimlig,

Mol bakgrund av vad jag här redovisat kan jag således tacka försvars­ministern för det entydiga och klargörande svaret på min fråga. Svaret kommer säkeriigen alt lugna dem som känt sig oroade av de förekom­mande uppgifterna om en omprövning av beslutet.

När del gäller radar- och luftvärnsmekanikerskolan hoppas jag att även den kommer all inlemmas i arméns tekniska skola och därmed förläggas till Östersund,


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om omfattningen av särskild hjälp­verksamhet för värnpliktiga och deras familjer


Överläggningen var härmed slulad,

§ 17 Om omfattningen av särskild hjälpverksamhet för värnplik­tiga och deras familjer

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara herr Brännströms (s) den 15 april anmälda fråga, 1976/77:385, och anförde:

Herr lalman! Herr Brännström har frågai vilka ålgärder jag avser vidla för all den särskilda hjälpverksamhelen lill värnplikliga och deras familjer skall kunna fortgå ulan inskränkningar fram till det nya budgetårets bör­jan.

För hjälp åt värnplikliga i speciellt svåra ekonomiska situalioner finns under anslagel Vissa ersättningar m, m, en särskild anslagspost. Anslaget för denna särskilda hjälpverksamhet har under en följd av år uppgåll lill 400 000 kr. Fr, o, m, innevarande budgelår har beloppel höjls lill 500 000 kr. Jag vill undersiryka all anslagel endasl ulgör en reserv lill förmånssyslemel i övrigl för de värnplikliga och är avsell all lillgodose behov som inte heller skäligen bedöms kunna avhjälpas i annan ordning. Innan medel betalas ul från anslagel skall således en prövning av behovet ske i varie särskill fall.

Jag avser alt låta se över formerna för den särskilda hjälpverksamhelen i syfte atl förbättra rutinerna för atl bevilja bidrag och följa upp resurs-utfallet


Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka försvarsministern för svaret. Till en del är del ett posilivi besked som ges, men del är kanske ändock icke tillräckligt för alt ge de direkt berörda personerna den förändring av deras


69


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om omfattningen av särskild hjälp­verksamhet för värnpliktiga och deras familjer


situation som skulle ha varit önskvärd.

Skälet till min fråga var egentligen att jag fick ta del av en perso­nalvårdsinformation från T I - en liten skrift där det sägs all inga ut­betalningar ur anslag för särskild hjälpverksamhet kan ske under liden den 1 april-den I juli. Det är naturiigtvis otillfredsställande, om man ser del mol bakgrunden av att det här anslaget är till för all hjälpa sådana som i speciella svårigheler behöver ekonomiskt bidrag för atl klara sina allra mest nödvändiga utgifter. När anslaget lar slut och man bara ger ett sådant besked, kan man inte heller skapa rättvisa mellan de värn­pliktiga som bör få denna ekonomiska bislräckning.

Sanningen är alltså den att de 500 000 kr. som har varil anvisade redan nu har visat sig otillräckliga. Del innebär också att man från rättvise­synpunkt direkt borde ha kunnal öka medelstilldelningen fram till det nya budgetåret och varit beredd att för det kommande budgetåret gå till mötes de krav som ställdes i petila på ell belopp uppräknat lill 700 000 kr.

Jag skulle vilja komplettera min förra frågeställning med ylleriigare en fråga: Är försvarsministern beredd, med de erfarenheler som egent­ligen redan är bekräftade, atl snarast möjligl försöka tillmötesgå önske­målen om ytteriigare medel för alt i alla fall primärt tillgodose de behov som så uppenbart föreligger för dessa värnpliktiga?


 


70


Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag vill påminna om att detta är ett anslag som vi har haft sedan rätt många år tillbaka och som är lill för alt klara värnpliktigas ekonomiska situation i extraordinära lägen, när det inte finns någon annan möjlighel. Om man av familjeskäl osv. råkar i en akut besväriig eko­nomisk situation, då skall man ha den här möjligheten. Den ingår egent­ligen inte som en reguljär del i det värnpliktssociala systemet Jag hoppas att herr Brännström och jag är överens om atl delta är elt extraordinärt anslag.

Att vi har fått den här situationen beror ju på att man från myn­dighetshåll icke har en sådan kontroll på utfallet alt man kan reglera denna verksamhet hell och hållet När man tidigare hos regeringen be­gärde alt få öka anslaget, när detta var akluelll, fick man avslag, hell enkelt därför att vi har knappa ekonomiska ramar och måste ha en rätt markerad koslnadsdisciplin i alla delar av del militära försvaret Det gäller här en av de väsentliga delarna.

När regeringen tog ställning i denna fråga visste i varie fall icke jag alt medlen var totalt slul, utan jag räknade med atl man fick sänka taket för varie enskilt bidrag. Om del är så alt pengarna är totalt slul - och del har sedermera kommit fram alt det tydligen är så - kan man komma lillbaka, och vi kan då se om vi kan göra en viss utfyllnad. Men att göra en satsning just på det här anslagel tror jag inte är det rätta sättet atl förbättra de värnpliktigas situation. Det gör vi på annal sätt, och vi har ju också lagt fram förslag i den riktningen.


 


Detta är ell angelägel anslag som vi skall ha, så atl vi kan klara den ekonomiska situationen för de värnpliktiga när de är i ett brydsamt läge.

Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att försvarsministern fakliskl ger vissl uirymme när det gäller att eventuellt komplettera det anslagsbelopp som har funnits för innevarande år.

Vi är helt överens om atl denna resurs är till för speciella fall och all den nalurliglvis inle skall gälla ett fierlal av de värnpliktiga. Till det ändamålet finns andra sociala förmåner enligt de regler som gäller för de värnplikliga.

Men jag tycker att del är viktigt att notera att det belopp man här har alt fördela, 500 000 kr., i stort sell skall användas till en årskull som kan uppgå till 45 000 värnplikliga - det är en något så när rimlig siffra. Det är alltså ett belopp som är ganska blygsamt i relation till det antal personer som skall göra sin värpliklsriänstgöring. Anslaget är också som regel maximerat till 350 kr. per individ och skall i första hand an­vändas lill sådana speciella saker som teleräkningar, försäkringar eller liknande utgifter som den värnpliktige inte förmår rymma inom ramen för del ganska blygsamma dagsersättningsbelopp som f. n. utgår.

Dessutom skulle jag vilja tillägga att detta belopp i förhållande till försvarsramen egentligen är helt försumbart. Jag tycker nog att det är ett ganska svagt argument som försvarsministern i slutskedet drar fram för atl skjula denna fråga åt sidan.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Del här är så atl säga ett extraordinärt instrument. Jag är den förste att vilja understryka all de värnpliktigas sociala förmåner fakliskl inle ger något liv i lyx. Men vi har ju den ordningen all om man råkar komma i ekonomiska svårigheter så finns den sociala sidan. Det är kommunernas egentliga uppgift alt hjälpa. Det här anslagel skall användas när del vanliga sociala systemet inte svarar upp mot behoven.

Vi skall titta på del här anslaget så att del inte uppstår en hell orimlig situation - del är vi inle betjänta av. Utan att föregripa den prövningen vill jag säga alt jag är myckel tveksam till att öka anslagsposten ulan några beslämmelser för hur den skall användas. Jag skulle kunna tänka mig all man avsäller ell vissl belopp som man får hålla i centralt, så att man verkligen får en kostnadsuppföljning. Annars är det risk för att man får ett rullande underskott. Som jag säger i mitt frågesvar avser jag atl titta på rutinerna för atl få en ordentlig kostnadsuppföljning.

Slår man ul summan på antalel värnplikliga blir det mycket blygsamma belopp, men tanken bakom det hela är atl det bara är ett fålal som skall behöva använda de här pengarna. Del är inte så atl vi under fjärde hu­vudtiteln skall bedriva social verksamhet. De här pengarna är avsedda för alt hjälpa pojkar som kommit i trångmål - det är del som det rör sig om.


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Om omfattningen av särskild hjälp­verksamhet för värnpliktiga och deras familjer

71


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anmälan av interpellation


Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! Vi är helt överens om vad medlen skall användas till. Vi kanske ändå har en skiftande syn på hur medlen skall vara tillgängliga och kanske också på det sociala ansvarel. Jag kan inte hell slälla mig bakom försvarsministerns syn på kommunernas medverkan i detta sam­manhang. Jag menar att de värnplikliga som det är fråga om har försatts i sin belägenhet av den skyldighel som lagsliftningen ålägger dem. Vi som huvudmän och ansvariga förderas riänslgöringsskyldighel bör också vara beredda att gå in i de särskilda fallen. Jag tror all denna syn sam­manfaller med Kommunförbundets inställning i den här frågan.

Men del gläder mig atl försvarsministern är beredd att under noggrann prövning titta på den här saken. Jag förutsätter all de fakta som finns - så.ser jag del - kommer att leda fram till det som vi har efiersiräval och alt det jag har menat med atl ställa den här frågan då kan uppnås.


Överläggningen var härmed slulad.

§ 18 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils lill kam­markansliet

den 21 april


72


1976/77:137 av herr Gillslröm (s) till herr utbildningsministern om ökal stöd åt specialundervisning av handikappade i u-länder:

Beräkningar visar all i runt tal 400 miljoner människor kan anses han­dikappade. Av dessa beräknas 300 miljoner finnas i u-länderna. UNESCO bedriver en omfattande utbildningsverksamhet för alt över huvud taget ge u-ländernas befolkning en bällre utbildning. En stor del av resurserna går alltså till allmänna insatser på undervisningens område. Del finns sålunda risk för att de handikappade kommer i andra hand. Glädjande nog synes tecken tyda på att åtminstone vissa u-länder ger sin utbildning parallellt lill både handikappade och icke handikappade. Tyvärr synes UNESCO:s organisatoriska möjligheter atl biträda inom specialunder­visningen vara hell otillfredsställande, vilkel får till omedelbar följd atl handikappade människor i u-länderna hamnar i en situation som i-län­dernas folk inle ens kan föreställa sig.

UNESCO hann verka ända fram lill 1966 innan specialundervisningen för första gången fick ett självständigt program. Under de gångna elva åren har organisationen gjort en del goda insatser - speciellt om man ser dem mot den försvinnande lilla del av sekretariatets personal som handlägger dessa frågor. Fortfarande är det av denna personal på ca 2 500 människor bara en (1) enda som handlägger specialundervisningsfrågor.


 


Även om denne är svensk och har en god specialundervisningslradition från vårt land, så kan rimligtvis ingen begära underverk av en enda man på elt synneriigen svårbemästrat område över hela väriden.

Sverige var initiativtagare lill denna riänsl och har senare också bidragit med 50 000 kr. till specialundervisningsprogrammet (1968). Tyvärr blev della en engångsföreteelse, och numera är det bara Indien som ger åriiga anslag.

Den här ohållbara silualionen uppmärksammades i moiionen 1975:458 med eu 20-ial molionärer. Ulrikesuiskollei anförde (UU 1975:4):

"Utskottet har erfarit alt intresset för insatser på specialundervisning­ens område har ökal i många u-länder. Mol denna bakgrund finner ul­skollel del befogat alt Sverige inom UNESCO återigen framhåller viklen av att det ges prioritet ål dessa insatser för en av de mest eftersatta befolkningsgrupperna i u-länderna saml att tillräckliga medel anvisas ur den reguljära budgeten."

1 motionen föreslogs också elt årligt bidrag från Sverige lill den frivilliga
fonden. Trots all Sverige så senl som 1968 bidrog med 50 000 kr. till
den särskilda fonden hänvisade utskottet lill "den svenska principin-
siällningen att de mellansialliga biståndsprogrammens verksamhet i regel
bör finansieras med allmänna bidrag.          Av principiella och admi­
nistrativa skäl bör stor återhållsamhet iakttas när del gäller bidrag lill
särfonder för olika ändamål."

Under hösten har UNESCO haft sin 19:e generalkonferens. I den sven­ska delegationens rapport från denna kan man läsa på s. 28:

"Frågan om specialutbildning för handikappade berördes av bl. a. Ös­terrike och Sverige. Från svensk sida efterlystes större sekretariatsresurser för della ändamål och påpekades atl även om tillfredsställande insatser gjorts på området myckel högre prioritering måsle komma lill stånd."

Vad den svenska "efterlysningen" fåll för effekt framgår icke av rap­porten.

Det finns naturligtvis också andra sätt alt bistå u-länderna inom spe­cialundervisningen. Elt är alt stå som arrangör och ekonomisk garant för utbildningsseminarier. Ett annal är atl erbjuda handikappundervis­ningens förelrädare stipendier för studier i Sverige. Del första sättet har på ett myckel positivt sätt prövats av Danmark både 1968 (för lärare och administratörer inom specialundervisningen från afrikanska länder) och  1969 (för lärare för synskadade från arabstaterna).

Mot denna bakgrund önskar jag till herr utbildningsministern slälla följande frågor:

1.     Hur har riksdagens uttalande om prioritet åt kravet på ökade sek­retariatsresurser för specialundervisningen inom UNESCO behandlals vid generalkonferensen, och vilket beslut har fattats?

2.     Vill regeringen medverka till alt Sverige ger ett ekonomiskl bidrag till ifrågavarande ändamål?

3.     Är regeringen beredd att ekonomiskt garantera en utbildningskon­ferens i vårl land med företrädare för handikappundervisningen i u-länderna?


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Anmälan av interpellation

73


 


Nr 113

Torsdagen den 21 april 1977

Meddelande om .fråga


§ 19 Meddelande om fråga

Meddelades all följande fråga framställts

den 21 april

1976/77:396 av fru Landberg (s) lill herr arbetsmarknadsministern om vidgad bristyrkesulbildning inom vårdsektorn:

Del råder en belydande brist på yrkesutbildad personal inom vård­sektorn. Brisiyrkesulbildningen på della område har utökats och omfattar nu elva olika yrken.

För all klara sjukvårdens kris är del nödvändigl all ulbilda och vida-reulbilda all personal. Vidareutbildning skapar dessutom en cirkulation som ökar möjligheterna lill fler sysselsällningsiilirällen.

Är statsrådet beredd atl vidga bristyrkesutbildningen till att omfatta fler yrkeskategorier inom vårdsektorn?

§20 Kammaren åtskildes kl.  16.17.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen



Sveriges riksdag
100 12 Stockholm
Telefon: 08-786 40 00 (växel)
Frågor om riksdagen
Telefon: 020-349 000
E-post: riksdagsinformation@riksdagen.se