Topbild meny


Kammarens protokoll

Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Riksdagens protokoll 1976/77:114

Fredagen den 22 april

Kl.  13.00


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgäider mot inflationen

 

§ 1 Justerades protokollen för den 14 innevarande månad.


§ 2 Om åtgärder mot inflationen

Herr ekonomiministern BOHMAN erhöll ordet för att besvara herr Feldts is) den 16 mars anmälda interpellation, 1976/77:118, och anförde:

Herr talman! Herr Feldl har i en interpellation om ålgärder mot in­flalionen ställt följande tre frågor till mig:

-      Vilka är enligl min mening orsakerna lill den ökande inflationstakten i januari och februari?

-      Vilken prognos görs nu för uppgången av konsumentpriserna under 1977?

-    När framläggs en av mig lidigare utlovad plan mot inflalionen?
Konsumentpriserna ökade med 2,5 % under januari och februari i år.

Del är en hög inflationstakt Det torde emellertid inte vara herr Feldl obekant att de första månaderna varie år normalt uppvisar prissiegringsial, som ligger högre än under resten av året. Under 1975 och 1976 föll i genomsnitt ca en fjärdedel av hela årets prisstegringar på de två första månaderna. År 1976 ökade konsumentpriserna under januari och februari med 2,4 96, dvs. nästan exakt lika myckel som i år.

Det finns fiera orsaker till de snabbare prisstegringarna i januari och februari. De hyreshöjningar som parterna på hyresmarknaden förhandlar fram redovisas regelmässigt i januari och oktober. Bostadsposten svarar för 0,4 procentenheter av hela prisstegringen hittills i år.

Del syslem för beräkning av kompensation lill jordbrukarna som riks­dagen har antagit innebär all vi alla solidariskt får dela bördan härav antingen via skallsedeln eller via högre priser. Den del av kompensa­tionen under de två första månaderna 1977 som faller på priserna svarar för 0,4 procentenheter av prisstegringen under januari och februari i år.

Härutöver spelar den internationella prisutvecklingen en stor roll för våra förutsättningar all hålla en lugn prisstegringslakt Elt drastiskt ex­empel härpå ulgör prisstegringarna på kaffe. Importpriserna på kaffe har stigit med ca 150 96 sedan börian av förra året. Detta har givetvis påverkat den inhemska prisutvecklingen. Kaffeprisernas ökning enbart under de två första månaderna i år svarar för 0,2 procentenheter av den totala uppgången i konsumentpriserna. De här nämnda speciella faktorerna mot­svarar sammanlagt I procentenhet av prisstegringen på 2,5 96 under ja­nuari och februari.

Det kan i detta sammanhang vara värt all konstatera all konsumenl-


75


 


Nr 114                prisernas uppgång mellan februari 1976 och februari  1977 uppgick till

Fredaeen den       "  ' ''''S- el är en siffra som ligger klart under genomsiiitlel

22 anril 1977        °  väsleuropeiska länderna enligl OECD:s beräkningar under mol-

_____________    svarande period.

Om åtgärder mot     Jag övergår lill herr Feldis andra fråga om vilken prognos som nu

inflationen           görs för uppgången av konsumenlpriserna under hela 1977.

Jag angav i finansplanen all uppgången i konsumenlpriserna under 1977 borde kunna begränsas lill ca 6 96. Av finansplanen framgick också de förutsättningar som denna beräkning byggde på. Sedan dess har re­geringen redovisat ell ekonomiskt-poliliski slabiliseringspakel, som bl. a. innehåller förslag om en höjning av mervärdeskatten. En nedjustering av den svenska kronkursen i förhållande lill länderna inom del s. k. ormsamarbelel har också förelagits. Del är ofrånkomligl all dessa ålgärder på korl sikl kommer att ha en prishöjande effekt. Åtgärderna beräknas sammantagna medföra en prisstegring på bortåt 3 96 på helårsbasis. Efter­som åtgärderna inte gäller hela året blir genomslaget på den genom­snittliga prisnivån ca 1,5 96 mellan 1976 och 1977. Uppgången i kon­sumentprisindex torde mol denna bakgrund komma att bli ca 10 96 också för 1977.

Motiven fördel av regeringen föreslagna slabiliseringspaketel kommer alt redovisas närmare i den reviderade finansplanen. I korthet kan jag emellertid i detta sammanhang erinra om atl ålgärderna syftar .till att återställa balansen i den svenska ekonomin. Åtgärderna är av långsiktig nalur. Vi får acceplera all vi temporärt inle kan få ner inflalionen så snabbi som i och för sig vore önskvärt Balansen mellan produklion och konsumtion måste återställas genom återhållsamhet pä konsumiionssi-dan. Vårt land kan inle forlsälla att leva över sina tillgångar. Konkur­rensläget gentemot utlandet måsle förbäliras. Genom att satsa på en ut­byggnad av den konkurrensutsatta sektorn hejdas arbetskraflsuiström-ningen från denna; därmed minskar riskerna för atl stora överströmningar på arbetsmarknaden kan ge inflalionsimpulser. Genom en uibyggnad av produkiionskapacitelen i denna del av ekonomin - och jag utgår från att vi är överens om all detta är nödvändigt - förbättras möjlighelerna att öka produktionen per arbetstimme utan alt priserna stiger. Åtgärder som stabiliserar den svenska ekonomin och återställer den yttre balansen är den enda realistiska vägen att på sikl få ner inflationstakten. Genom åtgärdspaketet ökar förulsätiningarna för della.

Jag vill i della sammanhang undersiryka hur ulomordeniligl viktigt
det är att dämpa företagens och konsumenternas förväntningar om pris­
utvecklingen. Del visar inle minsl de senasie årens erfarenheter. Del
är av största vikt all förelagen inie gör sina priskalkyler mol bakgrund
av överdrivna förvänlningar om kostnadsulvecklingen och därmed med­
verkar till alt driva på inflationen. Del prisslopp som regeringen beslulal
införa t. o. m. den 31 maj skall bl. a. ses mot denna bakgrund. Del avser
också alt förhindra omotiverade prishöjningar i anslutning lill nedskriv-
76
                     ningen av värdet på den svenska kronan samt alt förebygga att en ökad


 


efterfrågan innan momshöjningen träder i kraft föranleder prisökningar. Efler den 31 maj - när de åtstramande verkningarna av momshöjningen gör sig gällande - kan del allmänna prisstoppet ersättas av intensifierad prisövervakning.

Herr Feldts tredje fråga avsåg en plan mol infialionen. 1 regerings­förklaringen angavs all målel för den ekonomiska poliliken är "atl inom rimlig tid återställa balansen i utrikesbetalningarna och stegvis minska behovel av utländsk upplåning. Det måste ske i former som tryggar arbele ål alla och underläilar en effektiv kamp mot inflationen", hette det. Formuleringen är forlfarande i högsia grad aktuell och svarar väl mol moliven bakom del av regeringen förestagna slabiliseringspoliiiska pa­ketet som - vilkel jag redan framhållit - bl, a, är avsett atl medverka lill atl skapa ökade förulsällningar för en lugn prisulveckling under kom­mande år.

Regeringen har för sin del aldrig talat om en "plan mol inflalionen". Vad herr Feldl torde åsyfta i sin interpellation är ett dokument, som under förra årets valrörelse ularbelades i moderala samlingsparliels riks­organisation, Dokumenlel innehöll förslag, som nära anknöi lill de re-kommendalioner som återfanns i OECD:s Sverigerapport förra årel. Där hette det bl, a,:

"Del är lilel som myndighelerna kan göra under den omedelbara fram­liden eftersom 1976 inte är någol förhandlingsår, men del kommer all vara vikligi alt uppnå en relativ förbättring av den svenska industrins arbelskraflskoslnadsläge i samband med avtalsförhandlingarna 1977, Den ekonomiska politiken kan spela en viktig roll i detta sammanhang. För det förslå synes del vikligi alt uppnå samförstånd mellan berörda parler om det reala utrymmet för högre löner under 1977 med hänsyn till del aktuella bylesbalansunderskottel, den svenska industrins kostnadsläge och önskvärdhelen atl vidmakthålla en hög investeringsnivå inom nä­ringslivet. För det andra, under förutsättning all samförstånd kan uppnås, kan finanspolitiken medverka till att garantera en given ökning av de reala disponibla inkomsterna med så små nominella löneökningar som möjligl,"

Jag beklagar, herr talman, att det hittills inte har varit möjligl all åsladkomma överläggningar som syftar lill sådant samförstånd.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen


 


Herr FELDT (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka ekonomiministern för svarel på min inierpellalion. Han har myckel sysiemaliski besvaral mina frågor, en efler en. Jag skall försöka lillämpa samma sysiemaiiska metod när jag kommenlerar hans interpellationssvar.

Till redogörelsen för orsakerna till den ökade inflationstakten i år skulle jag vilja foga följande synpunkler. Vi - dvs, både herr Bohman och jag - känner nu lill prisutvecklingen också under mars månad. Den innebar alt konsumentpriserna ökade med 0,9 96, dvs, praktiskt tagel lika myckel som i februari. Del betyder all prisstegringen första kvartalet 1977 blev


77


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot infialionen

78


3,5 96 och all lakten i prissiegringarna genomsnittligl nu är över 1 96 i månaden.

Herr Bohmans förklaring till all priserna sleg med 2,5 96 under januari och februari är inle precis helläckande. Av dessa 2,5 96 kan herr Bohman lokalisera orsakerna till jordbruksavtalet, bostadskostnaderna och kaffe­priset. Jag kan tillfoga all man med samma metodik kan lokalisera or­sakerna till 1,3 av de 3,5 % som priserna har stigit under de första tre månaderna. Tillkommit har då framför allt höjningen av tobaksskatten.

Men huvudparten av prisstegringarna i år kvarstår alltså oförklarad även efter herr Bohmans redogörelse.

Den allmänna hypotes som herr Bohman faller tillbaka på, nämligen alt priserna alllid skulle stiga mest i börian av året, är inte hell över­tygande. Framför allt ger den ingen tillfredsställande förklaring lill all priserna i börian av 1977 stiger snabbare än de gjorde i börian av 1976, Det borde vara tvärtom, 1976 sleg lönekostnaderna vid årets börian enligt tvåårsavlalet Men i år har ännu inga löner stigit. Jag tycker det är märkligt att herr Bohman helt bortser från denna viktiga skillnad när han gör sina jämförelser,

1 själva verket torde det vara här som problemet ligger: all företagen höjl priserna snabbare än kostnaderna stigit; att vi haft en äkta infla-lionistisk utveckling.

Herr Bohman har ju ofla uttryckt sina bekymmer över näringslivets dåliga lönsamhet och visat förståelse för behovel av bällre vinsler, men jag måsle ändå fråga herr Bohman, om han tycker alt det är genom inflationsskapande prishöjningar som företagen skall skaffa sig bättre lön­samhet. Jag anser den frågan befogad, eftersom herr Bohman faktiskt lidigare har haft en klok och riktig syn på dessa problem, då han förmanat förelagen alt inte genom prishöjningar i förväg ta ut förväntade kost­nadsökningar,

1 min interpellation tog jag fasta på det uttalandet och fäste herr Boh­mans uppmärksamhet på atl enligl slatens pris- och kariellnämnds rapport bara under februari hela 24 företag åberopade förväntade men icke in­träffade höjningar av lönekostnaderna som motiv för prishöjningar. Om herr Bohman inle redan vet del, kan jag upplysa om alt enligl SPK har under mars minst 11 företag höjt priserna med samma motivering, nämligen att de väntar sig höjda lönekostnader.

Av interpellationssvaret kan man nu med någon möda utläsa alt det allmänna prisstoppet tydligen till någon del skall ses som en reaktion från regeringens sida på det här beteendet från förelagen. Men det hade varil bra om herr Bohman i sin beskrivning av prisslegringens orsaker lalal klarspråk på denna punkt Del hade varit ännu bällre om regeringen ingripit långl lidigare, i enlighet med den deklaration som utfärdades i finansplanen i januari. Där sades att regeringen med stor uppmärk­samhet skulle följa förelagens prissättningspolitik i detta avseende och vidta priskonlrollerande åtgärder om det bedömdes nödvändigl.

Varför har ni inle gjort någol ål detta, herr Bohman? Det framgår


 


ju mycket tydligt av den prisvårdande myndighetens rapporter atl den ganska länge upplevt del här som en allvarlig inflaiionsdrivande faktor.

Över huvud taget, herr talman, känner jag inte igen herr Bohman i del här interpellationssvaret Det är minsann inte den Gösta Bohman som glödande av indignation brukade riva sönder hundralappar i TV-rulan för att visa svenska folket hur inflationen ödelade penningvärdet. Men den indignationen framkallades tydligen av att inflalionen kunde sägas vara socialdemokratisk. Nu när den närmast är av moderat ur­sprung, har herr Bohman inga svårigheler atl hålla lillbaka känsloui-brolten. Nu får man t, o, m, uppleva att herr Bohman med någol som påminner om stolthet pekar på att prisstegringen under den senasie tolv-månadersperioden varit 9,5 % och därmed legal underdel väsleuropeiska genomsnittet. Jag tror inte att herr Bohman med samma motivering hade lalal om en prisstegring i den takten om det hade suttit en socialde­mokralisk regering,

Samma behärskning visar herr Bohman när han svarar på min andra fråga, om hur han bedömer prisutvecklingen under 1977, Ulan alt blygas säger herr Bohman att hans prognos i finansplanen om en prisstegring på 6 96 nu efter tre månader har förvandlats till 10 96,

Förklaringen av hur han kommer till den siffran är inte särskill genom-skådlig. Delvis beror det på atl herr Bohman blandar ihop två helt olika saker - prisuppgången under året å ena sidan och förändringen av den genomsnittliga prisnivån å den andra.

Min tolkning av svaret blir därför följande. Herr Bohman menar alt den prisstegring vi redan haft och de prishöjningar regeringen direkt ord­nat till via devalvering och momshöjning tillsammans uppgår lill ungefär 6 96, Den återstående prishöjningen i år, vari också ingår effekten av höjda skaller på sprit, vin och öl samt kompensation till jordbrukarna per den 1 juli, skall alltså begränsas lill 4 96 enligt herr Bohman,

Jag måste anmäla mina ivivel. Att vi efler atl på tre månader ha haft en prisstegring på 3,5 % skulle för de återstående nio månaderna und­komma med en prishöjning på 4 96 exkl, momshöjning och devalvering är helt enkelt inle trovärdigt Skulle jag använda herr Bohmans egen tumregel, all en fjärdedel av prishöjningarna faller på de två första må­naderna, kommer jag fram till slutsatsen att infialionen i år skulle bli ca 12 96, Såviti jag förslår är det detta som också alll fier bedömare utanför ekonomidepartementet nu böriar tro på.

Men del finns också ett annal inslag i den här bilden som herr Bohman över huvud laget inte berör, och det är prisutvecklingen på dagligvaror, dvs, livsmedel och andra nödvändiga inköp till hushållen. Priserna på dagligvaror steg under första kvartalet med över 6 96, dvs, nästa dubbelt så snabbi soni hela den genomsnittliga prisnivån. Här väntar nu ytterligare en rad höjningar. Momshöjningen slår igenom omedelbart och med sina fulla 3 96, detaljhandeln har lidigare lovats yllerligare prishöjningar per den 1 juni för att förbättra sina marginaler, kaffepriserna väntas öka yllerligare, och den I juli skall livsmedelspriserna siiga igen, den gången


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen

79


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mol inflationen

80


lydligen ulan all höjningen dämpas med några sialliga subvenlioner.

Prishöjningarna på del här området påverkar direkt levnadsstandarden för alla grupper i vårt land, men de har särskilt stor betydelse för pen­sionärer, för människor med lägre inkomster och för barnfamiljer. Efter­som alll pekar på att prishöjningarna på livels nödtorft kommer atl ligga närmare 20 än 10 96 i år måste jag fråga herr Bohman vad han anser. Hur myckel kommer dagligvarornas priser att stiga i år, och vilka kon­sekvenser bedömer herr Bohman att det blir för hushållens levnadsstan­dard?

När del gäller min iredje fråga, om hur regeringen avser atl föra kampen mol inflationen, ger interpellationsvaret ett högst väsentligt men inte särskilt ovänial besked: regeringen avser inle alls all bekämpa infialionen! Man har tvärtom tagil inflationen i sin riänsl för atl med dess hjälp pressa ner konsumtionen och levnadsstandarden för svenska folket. Det framgår direkl av alt ekonomiministern säger att han accepterar fortsalt inflation därför atl balansen måsle återställas genom återhållsamhet på konsumtionssidan,

1 och med detta besked är det åtskilligt i den borgerliga ekonomiska poliliken som faller in på sin plats i mönstret. Det gäller den slappa och inflationsdrivande finanspolitik som herr Bohman inledde sin eko­nomiministerbana med. Det gäller regeringens totala ovilja att direkl ingripa mot obefogade prishöjningar trols SPK;s upprepade påslötningar. Del gäller valel av devalvering som metod atl strama åt ekonomin, Av­siklen är tydlig. Man hoppas på all inflalionen skall göra sin riänst inle bara för alt pressa ner konsumtionen utan också för all förbällra vinsler och lönsamhei i näringslivet Del är della herr Bohman avser när han säger alt hans politik satsar på en uibyggnad av industrin. Del skall lydligen ske via en investeringslusta som väcks av inflationsvinsler.

Vi skall senare i vår här i riksdagen diskutera regeringens ekonomiska politik, och jag skall inte föregripa den debatten. Men jag måste säga en sak lill herr Bohman: den väg regeringen vall för att söka återställa balansen i vår ekonomi är både orättfärdig och farlig. Regeringen kräver uppoffringar av medborgarna, men de metoder man använder för att utkräva dessa offer är sådana all de tyngsta bördorna ofrånkomligen kom­mer att bäras av de sämst ställda, medan andra och belydligl mera väl­mående medborgare klarar sig hell ulan påfresiningar på sin offervilja. Om någonsin kravet på en rättvis fördelning av bördorna är befogat, så är det i ell läge där medborgarna manas au dra ål svångremmen.

Herr Bohman säger au regeringens polilik avser atl skapa ökade för­ulsällningar för en lugn prisulveckling under kommande år. Men hur tror han del skall bli möjligt efter en inflalionsperiod med ökade inkomst-och förmögenhetsklyftor i vårt samhälle? Herr Bohman borde ha varit med lillräckligl länge för all vela alt inflationens orättvisor är en grogrund för krav på kompensation och revansch.

Herr Bohman slutar med någonting som jag verkligen inte hade frågat efter, nämligen ett långi cilal ur en valbroschyr från moderala samlings-


 


parliet Del är en beskrivning av hur moderala samlingspartiet anser atl statlig inkomstpolitik skall bedrivas.

Men herr Bohman gör sedan elt uttalande som han måste ulveckla närmare. Han säger sig beklaga alt del hittills inle varil möjligt att åsladkomma den typ av överiäggningar som moderata samlingspartiet vill ha för atl fastställa utrymmet för lönehöjningar 1977, Vad menar herr Bohman egentligen med det uttalandet? Är det en regeringens invit lill arbetsmarknadens parler att göra upp med staten om löneutrymmet? Vad har i så fall herr Bohman att bjuda på, dvs, hur skall finanspolitiken medverka till en lösning? Hillills har herr Bohman bjudit på diverse angrepp mot fackföreningsrörelsen, inflation och momshöjning. Är en ny helomvändning på väg i den ekonomiska politiken? Eller är herr Boh­mans uttalande att uppfatta som ett hot - om inle löntagarna accepterar del löneutrymme som enligt regeringens mening räddar bytesbalansen, kostnadslägel och en hög investeringsnivå, kommer regeringen då hell enkelt atl faslslälla del utrymmet?

Herr talman! Jag är inte säker på att ekonomiministern känner sig särskilt lycklig inför alla de frågor jag har riktat till honom, men han måsle vara medveten om all den inflationspolitik man nu bedriver har väckl både oro och förbittring ule bland människorna. Han säger i siu interpellationssvar atl regeringen inle har någon plan mol inflationen, men då är del oppositionens uppgift all kräva atl ett sådani program kommer lill slånd.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot infialionen


 


Herr ekonomiminisiern BOHMAN:

Herr lalman! Den här typen av debatt har vi fört i kammaren tidigare, men då har rollerna varil ombytta; del påvisade ju herr Feldl själv. Skill­naden är bara den all varie gång vi fört den debatten har jag attackerat inflationen, medan herr Feldl när det var socialdemokraterna som styrde i riket inte hade mycket till övers forell försvar mot inflalionen, I själva verkel har del varit så, atl när vi diskuleral de här frågorna lidigare harsocialdemokralernas främsta insats i debatterna varil all förringa della slora problems belydelse. Del har inle varil så allvarligt, har man sagt. Del har varit mycket värre i andra länder, har man gjorl gällande, Sverige ligger hyggligt till, har man sagl. Och det här är ofrånkomliga konse­kvenser av vad som händer utomlands, har man också påstått

Om man skall ta herr Feldts inlägg i dag som en indikation på atl vi nu är överens om all inflationen är ett av våra allvarligaste problem, då borde del rimligen öka förulsäliningarna för att vi skall kunna komma lill rätta med problemet Då skulle man kanske kunna påräkna all op­positionen för en gångs skull kommer med ett konstruktivt bidrag till en bättre ekonomisk polilik, Hillills har det bara varit gnäll.

Herr Feldl log upp den plan som vi arbetade med i valrörelsen och gjorde gällande att det var fråga om en valbroschyr. När jag sedan hade citerat OECD-ultalandet fick jag en känsla av att herr Feldl trodde att det var vårt eget uttalande. Det var faktiskt OECD som hade gjort det


81


6 Riksdagens protokoll 1976/77:113-116


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot infialionen

82


i förra årets Sverigerapporl,

Om herr Feldl gör gällande atl det var någol grundläggande fel med vår plan, så gäller den kriiiken även OECD:s rekommendationer. Våra punkter låg i linje med OECD-rekommendationerna,

Men jag skall göra ett medgivande. När vi talade om dessa punkter mol inflalionen, så utgick vi fakliskl ifrån att vårt ekonomiska läge var ljusare än vad det visade sig vara. Och som bekant brukade socialde­mokraterna, när jag tecknade läget som jag uppfattade det, beskylla mig för all svartmåla. Den verklighet som den här regeringen sedan ärvde efter den gamla regeringen visade sig dock vara betydligt sämre än vad t, o, m, jag i min "svartmålande" verksamhet hade gjort gällande.

Del var den här verkligheten - med den väldiga obalansen i den svenska ekonomin, med alla kriser och med behov av brandkårsutryckningar m, m, som gjorde alt del blev svårt atl förverkliga de tankegångar som vi hade hoppats kunna omsätta i praktiken när vi lade fram planen, I själva verkel har många av de förutsättningar som vi arbetade med ändrats.

Regeringen inbjöd i höstas till slabiliseringspoliiiska överläggningar med parterna på arbetsmarknaden. Tyvärr kom de överläggningarna inte lill stånd. För drygt ett år sedan uttalade Sveriges riksdag önskemålet att slabiliseringspoliiiska överläggningar skulle äga rum mellan regering­en och arbetsmarknadens parter, där man skulle ta upp åtgärder mol inflationen och andra för den svenska ekonomin betydelsefulla problem. Som bekant saboterade den dåvarande regeringen dessa stabiliserings­politiska överläggningar. Den satte sig över riksdagens beslut i delta hän­seende.

Del kan f. ö, vara intressant atl notera all socialdemokraterna i sill konkreta handlande under hösten och under våren har ägnat inflations­problemet en väldigt begränsad uppmärksamhel. De förslag som social­demokraterna har lagt fram här i riksdagen har sannerligen inle varil ägnade all minska inflationshotet ulan tvärtom all driva upp kostnads­ökningarna i vår ekonomi. När vi har lalal om nödvändigheten av all få ned de samlade kostnaderna i ekonomin, har socialdemokraterna be­skyllt oss för löntagarfientlighet, och man har hejat på i lönematchen. Men högie löneantaganden leder med naturnödvändighet också lill högre inflalionsberäkningar.

Vi har i Sverige - och det är ett plågsamt faktum - under tre år haft prisstegringar i storleksordningen 10 % om årel, och under 1970-talet har prisstegringarna överstigit 50 %. Del var under de år då vi hade en socialdemokralisk regering,

Della är allvarligt. De ålgärder den nuvarande regeringen har vidtagit eller föreslagit har lill syfte att medverka lill en långsiktig stabilisering av den svenska ekonomin. Jag sade del redan i mitt svar. Underskottet i våra affärer med utlandet måsle bringas ner och industrins konkur­rensförmåga måste återställas. Vi kan inle forlsälla all leva över våra tillgångar.


 


De åtgärder vi hittills har föreslagit i delta syfte kommer alt få - och     Nr 114 måste få - en viss engångseffekt på priserna. Herr Feldl ironiserade över     Fredagen den detta. Men med de här åtgärderna ökas förulsäliningarna för all få en      22 april 1977

mera stabil ulveckling under 1978 och framöver. Om man inte vidtar--------

ålgärder av del här slaget, så kommer balansproblemen och inflalionen      Om åtgärder mot
sannolikt all förvärras.
                                                    infialionen

Vår polilik innebär motsatsen till atl godta inflationen. Men herr Feldl ville nyss göra gällande alt jag godtog inflalionen, all jag älskade in­flationen och att jag ville använda inflationen för att pressa ned kon­sumtionen och för atl ge förelagarna och industrin ökad lönsamhei. Herr Feldl kan inte mena della - det är jag alldeles övertygad om.

I debatten om inflalionen har man ibland gjort gällande atl moms­höjningen drabbar de lägre inkomsttagarna, och man har reagerat våld­samt mot de knappt 3 96 höjning av momsen som vi har föreslagil. Men man påminner inte i del sammanhanget om att den moms som vi har i Sverige på över 17 96 har genomdrivits av den lidigare socialdemo­kratiska regeringen. Om man anser att momsen är ägnad all skada de svaga inkomstgrupperna i samhällel, varför har då socialdemokraterna själva föreslagit och genomdrivit en moms som kommer all motsvara 85 % av den totala momsbelastningen sedan höjningen genomförts?

När herr Feldl ironiserar speciellt mot mig för att, som han menar, regeringen har gjorl felbedömningar och tokiga antaganden tycker jag alt det finns anledning för den förutvarande handelsministern att gå till­baka lill sitt eget förfiutna och till den gamla regeringen.

Om man titlar på de antaganden som den gamla regeringen gjorde varie år i januari och vad som sedan inträffade under de år för vilka den regeringen gjorde sina antaganden får man följande sifferserie:

1970   lovade den socialdemokratiska regeringen att prisstegringen skulle bli 3,5 96. Den blev precis dubbelt så hög, 7 96.

1971   lovade man 6,5 % prisstegring. Då var misstaget någol mindre - del blev 7,5 96.

1972 lovade man 4 96  prisslegring. Del blev 5,7 %.

1973 lovade man 5 96 prisslegring. Del blev 7,6 %.

1974   lovade man 9 å 10 96 prisslegring. Det blev 10,5 96. Det var ju rätt hyggligt - del måsle jag erkänna.

1975  lovade man 7 ä 8 96  prisslegring. Del blev över 10 96.
Förra årel lovade man 7 ä 8 96 prisslegring. Del blev i runt tal 10 96.
Även i valrörelsen gick socialdemokraterna ut och lovade 8 96 pris­
slegring.

Under del första kvartalet i år - herr Feldl gick ju in på mars, även om herr Feldl i sin fråga till mig bara behandlade januari-februari -steg konsumentprisindex nästan exakt lika myckel som under niotsva-rande period förra årel. Det berodde emellertid på speciella förhållanden.

Herr talman! Jag skall be atl få återkomma.

83


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen

84


Herr FELDT (s):

Herr talman! Herr Bohman flyr gärna tillbaka till den lyckliga tid då han var oppositionspolitiker och kunde ulveckla hela den talang som verkligen är hans, dvs. den kritiska talangen. Det gjorde att han använde fyra minuter - tror jag atl det var - av sill inlägg ål polemik i en debatt som vi förde för sex, fem, fyra, tre, två år sedan. Han fortsatte alltså som lidigare. Han skyller prisstegringarna 1977 på den polilik som vi förde fram lill oktober 1976. Det borde ju bevisas vilkel samband som finns däremellan. Han jämför gamla prognoser med ännu äldre prognoser. Han kritiserar oppositionen och avkräver oss konstruktiva förslag. Vi får t. o. m. skulden för att den borgeriiga regeringen vill höja momsen. Del beror tydligen på atl vi har infört momsen en gång. Därmed har vi satt ett instrument i händerna på den borgerliga regeringen som del är vårl fel atl den använder.

Man undrar vad den här övningen riänar till. Herr Bohman lovade att återkomma - för att försöka ge svar, hoppas jag, på de frågor som jag ställt

Men låt mig ta upp eu par saker som herr Bohman ändå hade med i sill inlägg och som bör bemölas.

Enligt herr Bohman ägnar sig den socialdemokratiska oppositionen bara ål gnäll - vi har inle kommit med något konstruktivt alternativ eller förslag. Jag vill påminna herr Bohman om atl del för en dryg månad sedan i den här kammaren fördes en debatt som fakliskl handlade om ell allernaliv till den borgerliga politiken. Herr Bohman sade atl del var ell dåligt allernaliv. Man fick inte strama ål ekonomin för myckel -det hotade sysselsättningen. Sedan tog det bara tre veckor innan herr Bohman insåg atl man måsle strama åt

Del som avgjorde vår insiällning lill del allernaliv vi lade fram, och del som gör all vi nu säger nej lill den lyp av ålslramning som herr Bohman redovisade, är exakl de skäl som jag angav i mitt första inlägg. Vi menar att vi hade lagt upp åisiramningspoliliken på ell sådani sätt alt vi hade stöd av de slora lönlagarorganisalionerna. Vårt förslag hade skapal bällre förulsällningar för en ändå svår avialsrörelse. Det hade lett till möjligheter atl nå en fördelning av en begränsad välfärdsökning - det vet vi alt det blir i år - som hade tett sig rättvis för flerlalel människor i vårl land. Det är myckel väsentligt all man uppnår sådana resullal med sin polilik. Dessulom tror vi - fasl del får vi nu aldrig tillfälle att bevisa, eftersom den borgerliga majorilelen avslog alla våra förslag - all med den uppläggning vi ville ha av poliliken, som böriade med skalteomläggningen och sedan gick vidare i budgetpolitiken, hade också inflalionslaklen varil lägre. Och framför allt hade den panikin­bromsning som regeringen nu måst vidla. med ännu snabbare inflalion som resullal, varil onödig.

Herr Bohman får kalla våra förslag för vad han vill. Jag vill ändå hävda alt vi faktiskt har ansträngt oss. Vi gav regeringen en chans i januari och februari all tillsammans med oppositionen överväga om inte


 


vissa besparingar borde göras i budgeten, om inle vissa skaller skulle höjas, om inle viss ålslramning borde ske. Den chansen log ni inle, herr Bohman, och då är det ganska hjälplöst all nu stå och säga, när vi i oppositionen kritiserar er, att vi inte har några konstruktiva förslag.

Det är möjligt alt de besparingar som vi ville göra inte passade den borgerliga majorilelen, men det man då sade var alt budgeten var färdig och måste genomföras på det sätt som föreslagils. Nu lär man i kanslihuset vara i färd med att gå igenom anslag efter anslag och t. o. m. riva upp beslut som riksdagen redan fattat för att försöka rädda spillrorna av den ekonomi som böriade krossas av verkligheten redan i börian av året.

Sedan gjorde herr Bohman en tolkning av mitt inlägg som jag inte kan anse riktig. Han sade: Herr Feldl menar inte all regeringen använder inflalionen för all pressa ned konsumlionen och öka näringslivets lön­samhet Jo, herr Bohman, precis del menar jag. Jag menar all om man med mer eller mindre berått mod säger att vi måste acceptera en inflation på minst 10 96 - och den kommer alt bli större än så - för all hålla lillbaka konsumtionen, för all få den uibyggnad av näringslivet som behövs, då har man tagil inflalionen i sin riänst Med det menar jag inte atl det hade gått alt undgå prisstegringar nu, men jag lycker atl herr Bohman i sitt första inlägg om inle nonchalerade så i varie fall hell undvek att diskutera vad som skulle kunna göras åt den snabba ökningen i inflalionslaklen - i slorl sell en fördubbling. Herr Bohman vel myckel väl atl den nuvarande uppläggningen av politiken ökar takten i prissiegringarna i stället för att minska den, som man skulle kunna göra om man arbetade efler den plan mol inflalionen som lydligen fanns ålminsione hos moderata samlingspartiet.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen


 


Herr ekonomiminisiern BOHMAN:

Herr lalman! Nej, jag tänker inte ta upp den kastade handsken och gå in på den ekonomiska politiken. Del får vi tillfälle all göra när den reviderade finansplanen har framlagts. Då blir debatien belydligl mer inressant, för då vel herr Feldl vad han lalar om, vilkel han inle vel i dag.

Herr Feldl vidhåller alt han menar alt regeringen skulle avsiktligt an­vända inflationen för all pressa ned konsumlionen och på del sättet skapa bällre förulsällningar för de svenska företagen alt öka konkurrenskraften. Jag Irodde upprikiigi sagl bättre om herr Feldl, men jag får väl medge att jag hade fel, i varie fall i det här hänseendet. Jag återkommer till analysen av vad som har hänl. Under första kvartalet i år steg konsumentprisindex nästan exakl lika mycket som under molsvarande period förra året. Men det berodde på speciella förhållanden. Vi fick en höjning av priset på kaffe samt en höjning av skallen på lobak och energi. Della hade vi ingen molsvarighel lill förra året Om man korrigerar prisutvecklingen i förhållande lill de här speciella faktorerna får vi en långsammare prisstegringslakt än vad vi hade förra året. Prissiegringarna under lolvmånadersperioden mars


85


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen


1976 till mars 1977 är lägre än vad de var ett år tidigare.

Herr Feldl gjorde gällande att även om man tar hänsyn till sådana här faktorer, så är återstoden av prissiegringarna all hänföra lill före­tagarnas inflationsförväntningar och förväntningar om lönekoslnadsök-ningarna. Hur var det förra året?

Under perioden januari-mars 1976 sleg priserna 3,4 96 och under mot­svarande tid 1977 3,5 96. Del skiljer alliså på 0,1 procentenheter. Tar man hänsyn till de speciella förhållandena, så motsvarar dessa 1976 1 % och 1977 1,5 96. Drar man borl detta får man alltså till resultat att de övriga prisstegringarna, som herr Feldl vill påstå berodde på förväntade lönehöjningar, 1976 var 2,4 % och i år 2 96.

Det var en större kostnadsökning och en större prisökning förra året än vad fallel är nu. Därmed faller herr Feldts kritik mol den nya re­geringen hell lill marken.

Räknar man sedan om utvecklingen för helår får man följande resultat: fram lill mars har priserna, som jag redan nämnt, stigil med 3,5 96. Från mars förra årel till mars i år var stegringen 9,9 96. Förra årel var mol­svarande siffror 3,4 och 11,3 %. För livsmedelsposten, som herr Feldl gjorde mycket väsen av, var förra årets prishöjningar under del första kvartalet 5,5 och för perioden mars 1975 till mars 1976 15,6 %. 1 år var del 5,5 för första kvartalet, dvs. lika mycket som förra året, och för helåret 11,5 96.

Allt tyder alltså på - om man skulle våga spå om framliden - alt utvecklingen skulle bli lugnare i år än under förra årel.

De allmänna resonemangen - del här är svårt all skilja ut från hela den ekonomiska politiken - får vi lillfälle att ventilera och ventilera or­denlligl i de debatter som följer efler del atl den reviderade finansplanen har lagts på riksdagens bord.


 


86


Herr FELDT (s):

Herr talman! Del är ju bara så, alt även om prisstegringen, rensad med herr Bohmans metod, var fyra tiondels procent större under första kvartalet 1976 än under första kvartalet 1977, återstår den hell funda­mentala skillnaden att lönerna på större delen av den svenska arbets­marknaden höjdes den 1 januari, den 1 februari och den 1 mars 1976 enligt ivåårsavtalen. Det är fullständigt meningslöst all, som herr Boh­man, göra jämförelsen ulan all la hänsyn till att förelagen i fjol hade en faktisk kostnadsökning. I år har ännu inga löner stigit, ulan 35 förelag har, som jag sade, hos pris- och karlellnämnden höjl sina priser enbart på den grunden att de väiuar sig att lönerna skall stiga.

Vill herr Bohman höra på mig ell ögonblick nu? 1 finansplanen sade herr Bohman faktiskt någonling som jag fann värdefullt, nämligen att företagen inte borde öka infialionslaklen genom att ta ut förväntade kost­nadsökningar i förväg. Mol den bakgrunden finner jag del beklämmande alt herr Bohman i dag inle kan säga att sådant faktiskt kan ha ägl rum och all han därför är beredd att upprepa sina krav på företagen alt visa


 


litet ansvarsmedvetenhet i det här avseendet.

Herr lalman! Herr Bohman har lydligen i likhet med sina kolleger bestämt sig för att i den här riksdagen skall man diskutera så lilel som möjligl. Här skall man svara på så få frågor som möjligt. Hit skall man komma vid enstaka tillfällen och läsa upp preparerade manuskript och sedan återvända till kanslihusets relativa trygghet. Herr Bohman har alltså inle svarat på en enda av de frågor jag ställde till honom för all få faktiskt rätt nödvändiga kompletteringar av besynnerligheter och ofullständig-heter i interpellationssvaret

Jag vel inle vad regeringen anser all den har för skyldigheter gentemot den här riksdagen, men i en parlamentarisk demokrati är del faktiskt meningen, herr Bohman, att opposition och regering då och då skall konfronteras direkt i ett samtal, i en diskussion, och alt regeringsle­damöterna inle bara skall ex calhedra med långa mellanrum läsa upp av riänstemän preparerade anföranden. Det är synd att herr Bohman inle nu lar chansen att förklara sig en smula inför de många miljoner svenskar som i dag undrar vart del bär iväg med prissiegringarna, hur det går med hushållskassan, hur myckel dagligvarorna kommer atl stiga i år - blir del 15 96 eller blir det myckel mer. Del är inte bara mig herr Bohman talar lill - mig kan han väl strunta i - men det finns faktiskt en allmänhet som förmodas kunna följa diskussionerna i den här kammaren.

Om herr Bohman inte vill fortsätta deballen nu utan vill ta upp den igen när vi skall debattera hans finansplan - vi skall förresten också debattera momsproposilionen - så gärna för mig. Men jag vill stryka under att den nonchalans som den här regeringen i olika avseenden visar mol riksdagen Iror jag i längden kommer all bli påfrestande också för regeringen själv när del gäller dess allmänna anseende.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen


 


Herr ekonomiministern BOHMAN:

Herr lalman! Skillnaden mellan herr Feldl och mig är ju alt jag har i nästan 20 år sysslat med oppositionspolitik och fått lillfälle alt höra hur man bedrev sin förkunnelse från regeringssidan. Så det är klart att jag vet mer om hur man sysslar med oppositionspolitik än hur man sysslar med regeringspolitik. Men jag trodde faktiskt inle all det förhöll sig på det sättet all den gamla regeringens företrädare stod här i talarstolen och bara läste upp av riänstemännen preparerade anföranden. Jag trodde all statsråden när de stod här i talarstolen hade satt sig in i frågorna så väl all de kunde sälta sin färg på uttalandena. Av herr Feldts inlägg alt döma - herr Feldl vel ju hur det gick lill i regeringen - stod alltså statsråden här och läste upp anföranden.

Herr Feldl klagar över alt jag inte har svarat på frågor. Om herr Feldl lägger framför sig det interpellationssvar som jag har g/vit skall han finna alt det innehåller svar på alla de frågor som herr Feldl har ställt Sedan kan man göra utvikningar av olika slag, slänga fram obestyrkta uppgifter och framföra hypoteser, och sådani kan vi naturligtvis spekulera över.


87


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen


Men de frågor som har ställts lill mig har jag besvaral i ell långl och uttömmande interpellationssvar.

Men så lill resonemanget om de förväntade lönehöjningarna. Ja, lö­nehöjningar och andra höjda kostnader måsle fakliskl las ut i form av höjda priser, det vet den förutvarande handelsministern. De lönehöj­ningar, de kostnadsökningar som under ett hell år drabbar ell företag måste företagel la ut på ett eller annal sätt Del kan la ul den samlade kostnadsbelastningen retroaktivt vid ett senare tillfälle, det kan slå ut den under en längre tid; del sammanlagda resultatet blir delsamma hur del än gör.

Herr Feldl gjorde gällande all enligl uppgifier från pris- och karlell­nämnden - som faktiskt inle har klagat hos regeringen och begärl ökade uppdrag och ökade bemyndiganden - skulle elt stort antal förelag i för­skott ha tagil ul för mycket av förväntade lönehöjningar. Enligt vad jag vel var del i mars elva förelag av hundratusentals svenska företag som åberopade de lönehöjningar som de visste skulle komma som motiv för all höja sina priser. Elva förelag av hundratusentals förelag - del är alt göra hönor av fjädrar.


Herr FELDT (s):

Herr lafman! Herr Bohman återvänder till sitt favoritämne - den so­cialdemokratiska regeringen och dess sätt alt arbeta. Jag vill bara lala om för honom alt - och det vet han bällre än jag - vi dessulom hade för vana alt inlåta oss i debatter i den här kammaren; om del kom yller­ligare frågor som vi ansåg det vara väsentligt all få belysa log vi den debatien. Del är det här sättet atl smila undan från den direkta dis­kussionen som jag har påtalat

Sedan är det ingel fel att riänstemän skriver interpellationssvar. En ekonomiminister av herr Bohmans status har mycket annal att göra än atl sitta och skriva enskilda svar. Jag tror säkerligen all herr Bohmans personlighet återspeglas i svarel. Jag tror nästan att jag kan ulgå från alt andra personligheter i regeringen inle på samma sätt hade nonchalerat infiationens konsekvenser när det gäller fördelningen av inkomster, för­mögenhet och välstånd. Del är en fråga som herr Bohman över huvud tagel inte vill ta upp lill diskussion.

Herr Bohman säger nu att SPK inte har klagat - man är där lydligen mycket nöjd med lägel. Del har i varie fall förekommit uppgifter i tid­ningarna att SPK hos regeringen vid inte mindre än fyra tillfällen ak­tualiserat frågan om direkta prisingripanden, dvs. prisstopp, men att re­geringen vägrat atl följa del rådet från pris- och karlellnämnden. Det är fakliskl ganska allvariigt Om pris- och karlellnämnden skall kunna fullgöra de uppgifter som även herr Bohman vill lägga på den, nämligen att bedriva en intensiv prisövervakning, måste nämnden, när den kör fasl i sina överläggningar med förelagen, känna atl den har slöd från regeringen också på så sätt att direkta ingripanden kan förekomma. Den principiella ovilja all göra sådana här ingripanden, som jag förmodar


 


all handelsministern har, får naturligtvis också den konsekvensen all      Nr 114
den prisvårdande myndigheten inle kan fullgöra sin övervakningsskyl-      Fredaeen den
dighet Företagen vet ju atl del bara är alt strunta i vad pris- och kar-      22 aoril 1977
lellnämnden säger - del händer ändå ingenling.
                     ____________

Herr Bohman säger att han svarat på alla frågor jag ställt - det skulle     Om åtgärder mot han ha gjort redan i interpellationssvaret; därefter skulle jag bara ha kom-     inflationen mit med diverse ovidkommande påståenden eller obestyrkta uppgifter. Jag har ställt flera frågor, men jag har inle fått svar på någon av dem. I varie fall två av dessa frågor förriänar att upprepas - herr Bohman skall inte komma undan dem nästa gång vi träffas i en deball.

Den ena av dessa frågor var denna: Hur myckel kommer dagligvarorna att stiga i pris i år? I den prognos som herr Bohman redovisade måste det ingå också en bedömning av vad som händer med livsmedlen och övriga nödvändighetsvaror som hushållen köper varie dag. De bedöm­ningar som gjorts - de kan vara felaktiga, och därför borde herr Bohman känna ell starkt behov av att undanröja dessa felaktiga bedömningar - går ul på alt prisstegringen på dagligvaror kommer all ligga på närmare 20 %. Det är klart att det skrämmer upp en massa människor som vet atl de inle har någon chans att i år kompensera denna prisslegring via inkomslhöjningar. Därför borde del fakliskl ligga i herr Bohmans eget intresse all han säger någonling på den punkten.

Den andra frågan som jag vill upprepa föranleddes direkl av del kryp­tiska uttalande av augurisk art som herr Bohman gör i slutel av sitl inierpellalionssvar, där han beklagar all del hittills varit omöjligl atl få några överläggningar om statlig inkomstpolitik. Jag frågade: Vad menar herr Bohman med det? Förslår inle herr Bohman au del här kommer all sälla i gång en rad spekulalioner om vad regeringen kan ha i kikaren? Del är kanske herr Bohmans avsikl all sådana spekulalioner skall komma i gång. Men försök då inte påslå alt min fråga var obefogad eller byggde på obestyrkta uppgifier. Frågan var ell direkl resullal av den teknik som herr Bohman använder i sitt interpellationssvar.

Herr ekonomiminisiern BOHMAN:

Herr lalman! Jag tänkte faktiskt inte gå upp igen. men den fråga som herr Feldl slällde mol slutet av sill senasie anförande motiverar atl jag säger någonting. Herr Feldl drar nämligen orimliga och felaktiga slutsatser av vad som är skrivet

Herr Feldl apostroferade i sin fråga den plan mol inflalion som mo­
derata samlingspartiet utarbetade förra årel. I den planen slår del alt
man skulle ta upp överläggningar med arbetsmarknadens parter och ga­
rantera dem en viss real inkomsihöjning. Sådana överläggningar har inle
kommit till slånd. Den nya regeringen har i linje med riksdagens beslut
för eu år sedan om all stalsmakterna skulle ta upp överläggningar med
arbetsmarknadens parler försökt få lill slånd sådana överläggningar, men
del har av olika skäl inle lyckats. Och jag skall inle klandra arbeismark-
nadens parler för det. Inbjudan till överläggningarna kom väldigt sent.
       89


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder mot inflationen


Men den typ av slabiliseringspoliiiska överläggningar, där man träffas för att diskutera samhällsekonomi, de problem som finns, förutsättning­arna för att bekämpa inflationen och allt möjligl annal, har en enhällig riksdag, såvill jag kommer ihåg -jag minns inle hur del var med kom­munisterna - ställt sig bakom. Och jag beklagar att den typen av sam­mankomster inte kommit lill stånd. Så om herr Feldl tycker att det är fel med den typen av sammankomster så kritiserar herr Feldt den då enhälliga riksdagen.


 


90


Herr FELDT (s):

Herr talman! Men, herr Bohman, om det var så att de överläggningar herr Bohman åsyftade hade karaktären av allmänna samtal om samhälls­ekonomin och olika tänkbara utvecklingsalternativ, varför då ta upp uirymme i interpellationssvaret med delta långa citat?

Jag kan parentetiskt skjula in att om jag trodde att orden var författade av moderata samlingspartiels riksorganisation så beror det på en något oklar syftning i texten. Det står nämligen "där", och ingen vel om man hamnar hos moderala samlingspartiet eller OECD i Paris, Men jag fick alltså besked nu av herr Bohman alt den här texten var OECD:s,

Men varför då åberopa denna text? Där slår nämligen om någonting helt annat än allmänna samtal. Där slår alt man skall uppnå samförstånd mellan berörda parter om det reala utrymmet för högre löner under 1977 med hänsyn lill del akluella bylesbalansunderskottel, den svenska in­dustrins kostnadsläge och nödvändigheten av att bibehålla en hög in­vesteringsnivå inom näringslivet och att - under förulsätlning atl sam­förstånd kan uppnås - finanspolitiken kan medverka till att garantera en given ökning av de reala disponibla inkomsterna med så små nominella löneökningar som möjligt,

Della är, herr talman, med alla rimliga metoder och definitioner det­samma som stallig inkomstpolitik, och det är det OECD faktiskt talar om! Så om inle herr Bohman har förstått all delta var inkomstpolitik så var det på liden att det gick upp för honom.

Men i så fall kvarstår mysteriet om varför han beklagar alt man hittills inte har fått sådana överiäggningar. Om detta var syftet borde man önska sig att han klargjorde under vilka förutsättningar sådana överläggningar skulle kunna ske.

Del som hänl sedan riksdagen diskuterade detta är ju inflationsut­vecklingen, den hårda konfrontationen på avialsmarknaden och en politik från regeringens sida som sanneriigen inte gett lönlagarna någol hopp om att del är hos regeringen de har alt bevaka sina intressen.

Sedan, herr lalman, får jag bara beklaga att herr Bohman inte tar chan­sen att åtminstone vederlägga vad jag säger. Jag har nämligen påstått alt jag tror all infialionen i år blir 12 % och alt den för nödvändig­hetsvarorna kan gå upp till 20 96. Herr Bohman behöver inte nedlåta sig till att besvara några frågor, del är bara all gå upp och säga: Herr Feldt pratar strunt - det blir 10 %, och dagligvarorna kommer inte att


 


stiga med mer än . . .

Det skulle vara förvånande om inte herr Bohmans kolleger tycker atl han missar en chans han borde la nu.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om medgivande till högstadieundervisning vid privat skola

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för alt besvara fru Gradins (s) den 29 mars anmälda fråga, 1976/77:353, och anförde:

Herr talman! Fru Gradin har frågat mig om jag vill redovisa på vilket sätt regeringen vid beslutet att medge au Carlssons, privata högstadie­skola i Stockholm får inrättas med årskurs 7 har tagit hänsyn lill beslutets inverkan på organisationen av de näriiggande allmänna skolorna.

Godkännande av enskild skola regleras i skollagen, som bygger på ett betänkande av 1957 års skolberedning.

Vid prövning av om en enskild skola skall godkännas borde enligl beredningen hänsyn bl. a. tas till den inverkan som en enskild skola kan ha på organisationen av närliggande allmänna skolor och på de strä­vanden som samhällel vill främja med de allmänna skolorna och som lar sig uttryck i skolans målsättning.

Någon sådan regel finns dock inte i skollagen. Frågan om enskilda skolors inverkan på organisationen av de näriiggande allmänna skolorna har inte heller berörts av departementschefen, varken i proposilionen 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. eller i propositionen 1962:136 med förslag lill skollag m. m.

Skollagen ger således inte slöd för elt sådant hänsynstagande som fru Gradin efterlyser.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om medgivande till högstadieundervis­ning vid privat skola


Fru GRADIN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Mogård för svaret.

Nu säger statsrådet att hon inte i sin prövning av det privata högstadiet har kunnat ta hänsyn lill konsekvenserna för det närliggande skolvä­sendet i Stockholms kommun. Men oavsett om detta synsätt är lagfäst eller ej har della varil en praxis man har jobbat med sedan 1962, både i den gamla regeringen och ule i kommunerna. Man har ansett att skol-beredningens rekommendation var vettig för alt kunna ge alla barn en bra grundskola. I Slockholms kommun, som har en myckel sned be­folkningssituation, har vi haft stora problem alt organisera grundskolan så atl barnen har skolan i sin närhet. Vi har t. o. m. infört B-skolor just för att klara närhetsprincipen. Om vi inte väger in frågan om hänsyn lill del allmänna skolväsendet kan man fråga vart det bär hän, inte minsl från ekonomisk synpunkt. Jag skulle vilja fråga statsrådet om hon är beredd alt medverka lill en ändring, sä all vi kan ta sådana här hänsyn


 


Nr 114                 i fortsättningen, eftersom det har varit en allmän praxis.

Fredagen den         'en, herr talman, oavsetl hur del förhåller sig juridiskt i frågan om

22 april 1977        hänsyn lill näriiggande skolsystem borde statsrådet ha sagt nej i det ak-

---------------    tuella fallet, just med hänsyn till skollagen som säger att den enskilda

Om medgivande till   skolundervisningen lill art, omfattning och allmän inriktning väsentligen högstadleundeiyis-     skall motsvara den i grundskolan. Carlssons skola kommer inte att upp-ning vid privat skola   fylla det kravet, den har en språklig profil som man helt satsar på och kommer i prakliken inle att ha olika tillvalsämnen.

Jag kan i min slutsats inle komma ifrån alt det enda motivet för alt medge detta högstadium är atl vissa välmående barn skall slippa beblanda sig med våra ungar här i Slockholms kommun.

Tydligen skall vi få en moderai profil också på skolpolitiken, liksom på många andra områden. En konsekvens av statsrådels beslut är, herr lalman, att det allmänna skolväsendet allvarligt skadas. Statsrådet är ju faktiskt anställd föratt framförallt ansvara fördel allmänna skolväsendet och då gäller det atl slölla upp kommuner och skolstyrelser - inte privata inslilulioner som dessutom ofta finansieras med skattefria medel.

Fru slalsrådel MOGÅRD:

Herr lalman! Det var roligt atl få reda på all jag är anställd för alt i första hand ansvara för barnen i del allmänna skolväsendet Jag hade den uppfattningen atl jag ansvarar för alla svenska barns skolgång i åld­rarna mellan 7 och 16 år, och jag tror atl jag håller mig lill min tolkning även i fortsältningen.

Fru Gradin hänvisar lill den praxis som har gällt. Del förhåller sig skandalöst nog så atl det icke har funnits någon enhetlig praxis. Del har icke kunnal utformas någon sådan, eftersom man inle har ulgätl från den lagslifining som gäller, utan man har gjorl avsleg när del har passai, och del har man säkerl gjorl i Stockholm då och dä. Enligt min mening borde den förra regeringen för länge sedan, t ex. år 1962, ha sen till atl de synpunkler man ville lägga på frågan om enskilda skolor fördes in i gällande skolparagrafer. All utan vidare gä ifrån den lagstifining och de förarbeten som låg till grund för departementschefens ullalanden i proposilionen överensstämmer inle med den praxis som jag tycker är önskvärd.

Jag skulle vilja föreslå att fru Gradin böriar med atl studera denna fråga ganska noggrant - del har hon troligen inte gjort - och därefter väcker en motion under den allmänna motionstiden i januari. För min del avser jag att närmare utreda dessa förhållandevis svåra problem, som lidigare har nonchalerats. Jag vill t ex. utreda frågan, om inrättandet av enskilda skolor har den effekt som fru Gradin påslår, nämligen atl det allmänna skolväsendel raseras.

Fru GRADIN (s):

Herr lalman! Jag håller med fru Mogård om au del här är ett allvarligt
92
                     problem, eftersom vi ju måste se lill alt alla bain garanteras en bra kvalitet


 


i den allmänna skolan och eftersom yllerst få föräldrar har möjlighel all sälta sina barn i privatskolor. Vi måste således se lill all kommunerna och skolstyrelserna gör en planering på del här området

Det är möjligl atl jag bör ta upp denna fråga i en motion för all vi skall åstadkomma en sådan ändring, och vi borde tillsammans kunna finna en lösning för atl garantera alla våra barn en likvärdig skola. Det är i del sammanhanget intressant alt slalsrådel avser alt utreda den här frågan, och jag hoppas då all della sker i form av en parlamenlarisk ulredning så all inle minsl kommunerna kan få insyn i della arbele.

Fru slalsrådel MOGÅRD:

Herr lalman! Del vare mig nalurliglvis fjärran all säga nej lill de sam-arbelsinviier som fru Gradin kommer med. Jag vill bara belöna all jag med Slörsla förriusning samarbelar inom den lagslifining som gäller. Om vi har en annan uppfallning om vad som bör gälla, så får vi ändra lag­sliftningen.

Sedan vill jag säga atl jag icke har talat om någon utredning. Jag har däremol sagl all frågorna måsle närmare studeras, och då menar jag inle sludera med avsikl all åsladkomma del ena eller det andra resultalel, ulan hell enkell all klariägga fakla i frågan.

Fru GRADIN (s):

Herr talman! Nu gäller del ju all följa lagen också i del här sam­manhanget dvs. när del gäller Carlssons skola. I della fall är jag yllersl iveksam belräffande den lillslyrkan som slalsrådel har gjort, efiersom denna skolas undervisning vad gäller arten, innehållet och organisationen i prakliken inle kommer all få den omfallning som skollagen säger. Här handlar del om en exklusiv skola, och sådana skolor skapar ett segregeral syslem som jag inte heller lycker är acceplabell utifrån lagstiftningens utformning.

Fru Slalsrådel MOGÅRD:

Herr lalman! Två gånger har nu fru Gradin givii belägg för all hon fakliskl inle har studerat regeringens beslut I beslutet står del:

"För atl Carlssons Högstadieskola, som skall omfalla två klasser i års­
kurs 7, skall uppfylla nämnda villkor" - nämligen all väsentligen mot­
svara grundskolans undervisning - "i fråga om undervisning i tillvals-
ämnen krävs atl skolan har resurser minsl i den omfallning som följer
av 5 kap. 21
:; andra styckel i skolförordningen   ."

Della innebär ell förbehåll från regeringens sida. och jag kan inle länka mig all här ta upp en debatt om huruvida Carlssons skola följer de beslut som regeringen har fållat Jag måsle säga all jag lycker alt del är ganska olämpligl all i della sammanhang la upp en sådan debatt


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om medgivande till högstadieundeivis-ning vid privat skola


 


Överläggningen var härmed slutad.


93


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om ökad investe­ringsram för skolbyggnader


§ 4 Om ökad investeringsram för skolbyggnader

Fru slalsrådel MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara herr Jönssons i Arlöv (s) den 31  mars anmälda fråga, 1976/77:363, ocn anförde:

Herr lalman! Herr Jönsson i Ariöv har frågat mig vilka ålgärder jag avser atl vidla för all öka invesleringsramen för skolbyggnader i enlighei med riksdagens beslut

Regeringen avser att återkomma lill riksdagen i fråga om investerings­ramen för skolbyggnader i kompletteringsproposition som väntas före­läggas riksdagen i månadsskiftet april-maj.


 


94


Herr JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Mogård för svarel på min fråga, även om jag tycker all svarel inte var lillfredsslällande.

Slalsrådel Mogård hänvisar lill den kommande kompletteringspropo-silionen, men eftersom riksdagen så sent som den 23 mars i år enhälligt ullalade all regeringen bör öka invesleringsramen för näsla budgetår kan man ställa frågan: Vad har komplelteringsproposilionen med delta all göra? Riksdagen har ju redan givii regeringen ell bemyndigande. Är del inle meningen att riksdagens beslut skall effektueras?

I svaret fanns tyvärr inte heller någon dementi på massmediernas upp­gifter om all även skolbyggandel i slor ulslräckning skall uppskjulas i samband med all man vidlar ekonomiska ålstramningsålgärder. Och orsaken lill min fråga är jusl en skrivelse som skolöverstyrelsen via länsskolnämnderna har tillsiälti kommunerna. Med ulgångspunkl i riks­dagens beslui belräffande invesleringsramen för skolbyggandel del kom­mande budgelårel upptas där den plan som kommunerna kan räkna med all bygga efler under återstående delen av nu löpande budgetår och bud­getåret 1977/78. Del är i sanning ingen uppmuntrande läsning! Man för­slår den reaklion som kommunerna så påtagligt ger uttryck åt. Gym­nasieskolan drabbas särskill hårt - så hårt att inle en enda kvadratmeter har kunnat tilldelas landels näst största län. Detta innebär all kommu­nernas långtidsplaner sätts ur spel och angelägna behov för utbildningen på den högprioriterade vårdsidan måste skjutas på framtiden. Delta kom­mer alt gälla för såväl  Helsingborg som Malmö.

Men även för grundskolan ler sig framtiden dyster - och då är ändå grundskolan en obligatorisk skolform på vilken medborgarna har rätt att ställa krav om ett rimligt mått av service. Malmöhus län - för att här nämna det län som jag bäst känner lill - kan räkna med alt få till­godosett ett byggnadsbehov på uppskattningsvis 9 000 m  mot ell klarl uttalat behov på nära 32 000 m  nellogolvyta.

Enligt uppgifier i tidningspressen skall investeringsvolymen för skol­byggen för nästa år minska i slället för alt öka. Vill statsrådet Mogård i dag dementera dessa uppgifier och ge ett löfte om alt riksdagens beslut skall effektueras? Finns del underiag för uppgifterna i pressen, ellei" kan


 


statsrådet i dag lova att investeringsvolymen kommer att öka i förhållande till budgetpropositionens förslag och i enlighet med riksdagens beslut?

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag kan förstå att herr Jönsson i Ariöv inte tyckte alt svaret var omfattande och utförligt, men del var heller inle meningen. Vi har ju en sådan praxis att om det väntas en proposilion ganska snart, så avvaktar vi med att debattera frågorna till dess proposilionen har pre­senterats.

Jag tänker inte frångå det svar som jag här har givit. Däremol kan jag säga all det är naturligtvis mitt ansvar- och även mitt slora iniresse, det kan jag försäkra herr Jönsson - att vi skaffar oss de skolbyggnader som behövs för både grundskolan och gymnasieskolan, men jag vill hävda alt vi där behöver inhämta ganska mycket faktiska uppgifter yllerligare. Man kan inte, som herr Jönsson gjorde, slälla lilldelade medel mol de behov som redovisas någonslans. Herr Jönsson vet säkert myckel väl att det alltid finns ett fyra gånger större behov än vad det kan bli tal om alt ge medel till. Det påslås gång på gång i debatten om utbyggnaden av skolbyggnaderna att här riskerar barnen alt stå utan tak över huvudet i sin skolgång, men jag kan försäkra herr Jönsson i Arlöv atl så inle kommer atl ske. Det kan jag lova.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om ökad investe­ringsram för skolbyggnader


 


Herr JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr lalman! Jag lackar för della komplellerande svar.

Vi har emellertid inte här fått några dementier av uppgifterna i tid­ningspressen om nedskärning av skolbyggnadsvolymen, och det är den nedskärningen i skolöverstyrelsens cirkulär som har förorsakat de många oroliga frågorna från skolstyrelserna,

1 denna situation har vi också anledning alt dela oron. Eller vilkel besked, fru Mogård, skall man ge t ex, Höganäs, där skolstyrelsen skall svara för 36 klasser på högstadiet i en skola byggd för 21 klasser, Svedala där motsvarande tal är 28 och 15, eller Vellinge där siffrorna är 39 och 30 och antalet klasser fram lill 1979/80 växer till 46? Såvill jag förstår krävs det i dessa fall verkliga kraftlag. Vi kan vara överens om all SIA-skolan är värd ett bättre öde än all framfödas under sådana våndor.

Det är därför i hög grad angelägel all regeringen snarast utnyujar det bemyndigande som riksdagen nyss har gett den. Det beslutet var en viljeyttring från riksdagens sida. Jag hoppas alt statsrådet Mogård försöker få sina motsträviga regeringskolleger med sig, så att hon lyckas infria förväntningarna.

Överläggningen var härmed slutad.


95


 


Nr 114


§ 5 Om ökat statsbidrag till inbyggd yrkesutbildning m. m.


 


Fredagen den 22 april 1977

Om ökat statsbi­drag till inbyggd yrkesutbildning m. m.


Fru slalsrådel MOGÅRD erhöll ordel för att besvara herr Olssons i Järvsö (c) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:364, till herr utbildnings­ministern, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Järvsö har frågat utbildningsministern när förslag kommer alt läggas fram för riksdagen om ökat statsbidrag lill inbyggd yrkesutbildning och vilken inriklning förslaget kommer atl få, Enligl fastställd ärendefördelning är del jag som har alt besvara frågan,

I propositionen 1976/77:100 (bil, 12 s, 320, 337) anges att jag avser all senare återkomma lill regeringen med förslag om förbättrat statligt bidrag till inbyggd utbildning utom vård, samt för förelagsskola och lär­lingsutbildning. Riksdagen har uttalat (UbU 1975/76:21) atl nya besläm­melser för statsbidrag till inbyggd utbildning bör träda i kraft fr. o. m. budgetåret 1978/79. Ärendet kommer därför alt behandlas i höstens bud­getarbete och förslag föreläggas 1977/78 års riksmöte. Jag kan således inle nu redogöra för den närmare inriklningen av förslaget


 


96


Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka slalsrådel Mogård för svarel på min fråga.

Jag kan inle säga all jag är nöjd med svarel, eftersom del varken ullovas nya rikllinjer eller, som jag hade vissa förhoppningar om, atl höjningen av bidraget skall komma tidigare än riksdagen beslutat Man hade kunnat vänta sig att den nya regeringen varmt intresserat sig för den här frågan och därför forcerat arbetet för atl få fram ell förslag redan i år, så all de höjda bidragen skulle kunna gälla nästkommande budgelår, dvs. fr. o. m. den  I juli  1977.

Anledningen till att denna fråga ställdes är all näringslivei är myckel intresserat av atl den här utbildningen byggs ul. Den speciella lärlings­utbildningen förekommer särskill inom vissa hanlverksyrken och på orter där del inle finns gymnasieskola eller där del finns sådan men med ell begränsat anlal yrkesgrenar. Den inbyggda utbildningen är uppskattad, efiersom den, liksom båda de här utbildningsformerna, även för dem som tidigare fått gymnasial yrkesutbildning är en myckel bra inskolning. Ungdomarna som deltar i inbyggd utbildning eller lärlingsutbildning får här en direkt kontakt med näringslivet, som både ungdomarna och fö­retagen anser vara myckel värdefull.

Slalsbidragel har varil oförändral under mer än 15 år. och motionsvägen har del flera gånger gjorts framställningar från riksdagens sida. Ett par gånger har även riksdagen uttalat alt frågan bör lösas. Skolöverstyrelsen har också flera gånger uttalat all de förslag som legal sedan omkring 1970 och som yrkesulbildningsulredningen tagil upp och bearbetat bör genomföras. Det har alltså varil en utpräglad långrotningi det här ärendet.

De ersättningar som nu utgår är snarast symboliska. De är så låga alt de egenlligen inte kan uppmuntra elt förelag att ulnytria denna bi-


 


dragsform. De avslår också många gånger, även om de har elever i inbyggd utbildning eller läriingsutbildning, från bidrag med hänsyn till det krångel som ändå följer med sådana.

Dessulom tillkommer att man i dag satsar mycket slora medel på ar-betslöshelsåtgärder av olika slag, såsom beredskapsarbete för ungdom, 25-kronan osv. Det är enorma resurser som i del sammanhanget ställs till förfogande för sysselsättningsbefrämjande åtgärder.

Skulle man inte ha kunnal ta upp denna fråga ur den synvinkeln att man tillsammans med näringslivets organisationer kunde pröva möjlig­heten att inrätta en tillfällig bidragsform i avvaktan på en kommande, mera utarbetad lösning?

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag delar givetvis i slor utsträckning herr Olssons i Järvsö uppfallning om värdet av inbyggd yrkesutbildning, och del svar som jag har avgivit skall inte tolkas så att jag har en negaliv inställning till denna utbildning, tvärtom. Men det finns vissa problem i sammanhanget. Elt är naluriiglvis det som herr Olsson talar om, nämligen i vilken ut­sträckning man kan använda bidragen till den inbyggda utbildningen i arbelslöshetshämmande syfte. Ett annat problem är att eleverna ju fak­tiskt bör stå under skolans tillsyn också under den lid som denna ut­bildning pågår. Det har faktiskt förekommit vissa missförhållanden som man inte kunnal acceplera.

Allt detta gör alt denna fråga noga begrundas inom departementet, och där pågår ett förberedelsearbete. Som jag har sagt i mitt svar kommer också frågorna om utbildningens omfattning, bestämmelser för statsbi­drag, utbildningens inriktning m. m. all tas upp i kommande budget­proposition, där förslag skall framläggas på området.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Vissl kan det förekomma att förhållandena i sådana här utbildningsformer inte är perfekta i alla avseenden, men dessa frågor har ändock varit föremål för ulredning under elt tiotal år, och man borde vid det här laget ha kommit fram till en lösning, med tanke på all det förekommit ett starkt tryck från näringslivet till förmån för denna ul-bildningsform jämsides med den vanliga yrkesutbildningen.

Jag lycker atl man särskilt nu, när så många ungdomar är utan arbele och utan utbildning, borde ta till vara den resurs som består i att förelag erbjuder sig atl la emot elever, och man borde slimulera företagen alt göra detta. Därför hemställer jag till statsrådet Mogård att hon tar upp kontakter med näringslivets organisationer för atl överlägga om denna fråga. Sådana kontakter kan dessutom bli värdefulla när det gäller att finna en slutgiltig lösning som kan tillfredsställa samtliga parler i det här sammanhanget.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om ökat statsbi­drag till inbyggd yrkesutbildning m. m.


 


Överläggningen' var härmed slutad. 7 Riksdagens protokoll 1976/77:113-116


97


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om ökad rekryte­ring av musiklära­re, m. m.

98


§ 6 Om ökad rekrytering av musiklärare, m. m.

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara herr Ångströms (fp) den 24 mars anmälda interpellation, 1976/77:123, och anförde:

Herr talman! Herr Ångslröm har frågai mig om jag avser att vidtaga några åtgärder för all förbällra arbetsförhållandena för musiklärarna inom grundskolans högstadium och gymnasieskolan och om jag avser all vid­taga några ytterligare åtgärder föratt förbättra rekryteringen av musik­lärare till den obligatoriska skolan.

Inledningsvis vill jag erinra om all regeringen i propositionen om ut­bildning och forskning inom högskolan m. m. har föreslagil flera åtgärder som är avsedda att förbättra rekryteringen av musiklärare lill skolan. En särskild utbildning för lärare som undervisar i musik i skolan men som saknar behörighet i ämnet har tidigare under 1970-lalet anordnats under fyra budgelår. Enligl regeringens förslag skall en sådan utbildning återupptas fr. o, m. nästa budgetår. Vidare föreslås i propositionen en ökning av den särskilda ämnesulbildningen i musik med 24 platser som är avsedda att användas för speciella grupper av studerande som snabbt kan komma ut i lärarriänstgöring. Ytterligare ålgärder i samma syfte kan göras men får prövas i del årliga budgetarbetet

De av herr Ångslröm redovisade svårigheterna för musiklärare hänger till viss del samman med den konstruktion med lärare i endast ett ämne som är vanlig i grundskolan. Lärarulbildningskommittén och organisa-lionskommillén för den högre musikulbildningen lade därför fram förslag om all ulbilda lärare i mer än ett ämne inom områden där flerlalel lärare f n. undervisar huvudsakligen i ell ämne. Därför har del under senare år främst salsats på att bygga ut ivåämnesulbildning av lärare som för­utom musik har elt annat ämne i sin utbildning och i sin riänst

Jag vill också erinra om att det i propositionen om skolans inre arbete anges att överläggningar skulle upptas med Kommunförbundet om möj­ligheterna att förena undervisning i musik i grundskola och kommunal musikskola. Del borde på del sättet vara möjligl all bredda musiklärarnas möjligheter au riänslgöra inom olika skolformer med delvis olika verk­samhetsformer. Intresset från både grundskolans och den kommunala musikskolans lärare torde vara slorl för en sådan anordning. Denna in­nebär att man genom riänstgöring inom samma ämnesområde kan skapa en mer attraktiv och varierad riänstgöring för olika musiklärare. Dessa överläggningar pågår f. n.

Inom utbildningsdepartementet förbereds f. n. en proposilion om för­ändringar bl. a. i den nuvarande musikläraruibildningen. En reformerad musiklärarulbildning bör kunna öka musiklärarnas möjligheter all bättre svara mot de krav som skolan ställer i fråga om undervisning i musik.

Förändringar i utbildningen bör också kunna bidra lill alt förbällra musiklärarnas arbelsförhållanden och öka rekryleringen lill skolan liksom möjlighelerna alt musiklärarna i större ulslräckning än nu slannar kvar i skolan.


 


Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Mogård för det svar som hon har gett på min interpellation.

Jag hade i interpellationen tagil upp de svåra arbelsförhållanden som musiklärarna har, främsi då det gäller grundskolans högstadium och gym­nasieskolan men även på andra utbildningsnivåer. Vidare har jag påpekat all detta har haft en dämpande inverkan på rekryteringen och alt det av den anledningen också har uppstått brist på kompetenta musiklärare inom denna del av det obligatoriska skolväsendet

I sitt svar har slalsrådel Mogård främsi uppehållit sig vid de rekry-leringsfrämjande ålgärderna, hur man skall öka utbildningen, hur ut­bildningen skall omläggas från ellämnesutbildning lill Ivåämnesulbild­ning osv.

Jag tror alt detta är vikliga och värdefulla reformer, men del allra viktigaste i denna fråga är just musiklärarnas arbetsförhållanden. Därför vill jag påpeka att i grundskolans högstadium och gymnasieskolan, för alt ta del exemplel, har musiklärarna en undervisningsskyldighet på 30 veckolimmar. Om man gör en jämförelse med övriga lärarkategorier på motsvarande skolnivåer, visar det sig att i grundskolans högstadium har en ämneslärare 24 timmar i veckan, och på gymnasienivå har en lektor och en adjunkt 21 timmars undervisningsskyldighet Det är alltså att jämföra med musiklärarnas undervisningsskyldighet på 30 veckolimmar.

Om man titlar på den undervisning som bedrivs vid lärarhögskolan, visar det sig all en lektor i ämnesteori och -metodik har 396 timmar per läsår, medan en musiklärare motsvarande en adjunkt i samma skola har 820 timmar per läsår, dvs. mer än dubbel riänstgöringsplikt geniemot de övriga lärarkategorierna.

Dessa arbetsförhållanden med den omfaltande riänstgöringsplikten upplevs av musiklärarna som i det närmaste omöjliga, och det är väl den främsta orsaken till all musiklärarna flyr den obligatoriska skolan och lar riänsler som kyrkomusiker eller i den kommunala musikskolan, där de får bättre arbelsförhållanden.

Om jag skall ge ytteriigare belägg för musiklärarnas arbetssituation vill jag ta exemplet att av musiklärarnas undervisningsskyldighet på 30 undervisningslimmar i veckan kan 23 klasslimmar innebära att musik­läraren möter 450 elever i 15 olika klasser. Del är då naturligtvis svårt atl uppfylla vederbörande lärares ambitioner alt meddela sina elever en meningsfylld undervisning. Lärarna har i bäsla fall också ambitionen atl ge en individuell undervisning till särskill intresserade elever.

Detta bör ses mot bakgrunden av atl gymnasieutredningen har visat att musiken är elevernas största fritidsintresse. Det är klarl all musik­lärarna känner myckel hårt personligt tryck om de inle kan fånga upp detta slora musikintres.se hos eleverna. Det är omvittnat all musiklärarna är en lärarkategori med hängivet intresse för sitt yrke, och det är klart att de då finner del särskilt otillfredsställande om de inle kan lösa sina uppgifter på det sätt de skulle önska.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om ökad rekryte­ring av musiklärare, m. m.

99


 


Nr 114                   Statsrådet Mogård har talat om rekryieringsåtgärder, som bl. a. behand-

Fredagen den 22 april 1977

Om ökad rekryte-

las i proposilionen om högskolan, med ökad ulbildningskapacilet och ändrad inriklning av undervisningen, men jag vill avslutningsvis bara korlfattat säga alt den bäsla rekryteringsåtgärden för musiklärarna är all skapa bättre arbetsförhållanden för dem. Jag vill därför efterhöra om ring av musiklärare, statsrådet Mogård ämnar arbeta i den riktningen. m. m.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag har svarat på herr Ångströms frågor, där jag så atl säga har befogenhet alt svara. De här frågorna har närmast gällt rekry­terings- och utbildningsåtgärder.

Herr Ångström relaterar arbetsförhållandena för musiklärarna och häv­dar all de kan möta 450 olika elever. I milt interpellationssvar har jag just framhållit att ett av problemen för musiklärarna är att de bara un­dervisar i elt ämne. Det problemet kan alltså åtminstone delvis lösas genom att vi får en tvåämnesutbildad lärarkår även i musik.

Undervisningsskyldigheten är däremot en fråga som vi definitivt inte kan diskutera här, utan det är en sak mellan de förhandlande parterna.

Vad beträffar gruppstorleken kan man gott länka sig atl det är nå­gonling som skall beslutas lokalt vid diskussionerna om hur resurserna skall fördelas. Del gäller alltså SIA-beslulets konsekvenser. Man kan naturligtvis på sina håll bedöma det så, alt musiklärarnas arbelsförhål­landen är så besvärliga alt man just där kanske vill dela upp grupperna, men vi har ju genom SIA-beslutel varit överens om alt inte ha dirigerande centrala beslut som skall gälla lika över hela landet.


100


Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Vid debatten om de ålgärder som kan vidtas för all för­bättra arbetsförhållandena för musiklärarna är del ju många instrument som man kan spela på - för att nu använda musikspråk. Jag anser emel­lertid atl statsrådet Mogård har elt övergripande ansvar då det gäller att klara rekryteringen till musikläraryrkel i det obligatoriska skolvä­sendet, och därför bör statsrådet ta de inilialiv som är möjliga. Till de möjliga initiativen hör alt inleda diskussioner med andra organ som kan ha inflytande jusl på detta område. Jag hoppas all statsrådet vill ta de initiativen. Musiklärarna skulle hälsa detta med största tillfredsställelse, och jag tror också all elt resultat ganska snabbt skulle visa sig i re-kryieringssiffrorna lill musikläraryrket för den obligatoriska skolan.

Överläggningen var härmed slutad.


 


§ 7 Om rätten till ersättning för utebliven rörelsevinst vid expro­priation av byggnadsföretag tillhörig mark

Fru bosladsministern OLSSON erhöll ordet för atl besvara herr Berg­mans (s) den 30 mars anmälda interpellation, 1976/77:127, och anförde:

Herr talman! Herr Bergman har frågat mig om jag anser att ersättning för utebliven rörelsevinst vid expropriaiion av mark från byggnadsföretag är förenlig med statsmakternas principiella markpolitiska intentioner.

Gällande expropriationslag tillkom så sent som år 1972. Den centrala ersättningsregeln i lagen är 4 kap. 1 §. Där föreskrivs atl ersättningen skall ulgå i form av löseskilling vid expropriation av hel fastighet och som intrångsersättning vid expropriaiion av del av fastighet Även annan skada kan ersällas.

Löseskilling skall motsvara fastighetens marknadsvärde och intrångs-ersättning den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkom­mer genom expropriationen av en del av fastigheten. Av andra bestäm­melser följer atl löseskilling och inirångsersättning kan avvika från mark­nadsvärdet resp. minskningen i marknadsvärdet Bl. a. innebär den s. k, presumlionsregeln atl ersättning inte skall lämnas för sådan värdestegring som beror på förvänlningar om ändring i markens tillåtna användnings­sätt, exempelvis värdestegring på råmark som beror på att marken kom­mer att planläggas och bebyggas.

Genom löseskilling och inirångsersättning kompenseras fastighetsäga­ren för förmögenhetsföriust genom avstående av den fasta egendom som frånhänds honom och genom värdeminskning på fastighetsdel som blir kvar i hans ägo, Expropriationen kan emellertid medföra även annan skada. Som exempel brukar nämnas kostnader för flyttning och skada som uppkommer genom att en rörelse måste läggas ned. Sådana skador skall också ersättas. Man brukar då tala om annan ersättning. Ersättning utgår bara för ekonomisk skada. Den kan beslå i anlingen att veder­börande åsamkas en utgift som han under andra förhållanden inte hade behövt göra eller all han går miste om en inkomst som han hade kunnat påräkna, om inte expropriaiion hade skett. Bestämmelsen om annan er­sättning stämmer överens med vad som gällde enligt den gamla expro­priationslagen.

Den fråga som herr Bergman tar upp i sin interpellation har nu upp­kommit i rättstillämpningen. Del gäller konkret om ett byggnadsföretag kan få ersättning för förioral byggnadsarvode i samband med atl kommun exproprierar mark. Med byggnadsarvode menas i detta sammanhang den inkomst som förelagel hade kunnat påräkna genom ett planerat bygg­projekt på den mark som exproprieras,

Svea hovrätt har i en dom den 1 mars 1977 dömt ut en expropria-tionsersältning för skada av denna lyp med 1,8 milj, kr. Talan mot domen har fullföljts till högsia domstolen. Vidare har hovrätten över Skåne och Blekinge i en dom den 22 december 1976 dömt ut ersättning för föriorad handelsvinst med 150 000 kr. Även mol den domen har talan fullföljts


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om rätten till ersättning för utebliven rörelse­vinst vid expropria­tion av byggnadsfö­retag tillhörig mark

101


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om rätten till ersättning för utebliven rörelse-vinst vid expropria­tion av byggnadsfö­retag tillhörig mark

102


till högsia domstolen.

Med hänsyn till alt högsia domstolen ännu inle har avgjort de över­klagade målen är jag f. n, inte beredd alt göra några vidare ullalanden.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka slalsrådel för svaret.

Aldrig har jag så noga följt uppläsningen av elt svar som den här gången. Som brukligt är har jag fått det i förväg, och jag trodde atl det saknades text i det; svaret slutar ju med all statsrådet inle är "beredd att göra några vidare uttalanden". Delta skulle enligl milt sätt att tolka svenska språket betyda atl del finns något ullalande i interpellationssvaret - av "några vidare ullalanden" vill man ju dra den slutsatsen - men jag hittar inle ett enda uttalande i den meningen atl där uttrycks en åsikt. Och det är ju del man menar med uttalande i sådana här sam­manhang.

Detta är det mest fullständigt åsiktsfria papper jag har sett i en sådan här fråga. Det är bara en beskrivning på gällande lag - och den är snygg och fm - och kommentarer till två domar som har fällts på detta område av hovrätten. Men någon mening som statsrådet kunde säga atl hon inle ville uttala någonting mer om finns alltså inle här.

Jag har frågat statsrådet om hon tyckte att del borde råda samstäm­mighet mellan våra olika markpoliliska instrument. När en byggnads­firma i egen regi uppför byggnader på av firman själv ägd mark, ger den monopolsituationen möjligheter till oskäliga vinsler. Delta har vi satt stopp för i annan lagstiftning. Nu visar det sig all expropriationslagen medger all det slaget av oskäliga vinster kan räknas som rörelsevinst. Det förefaller mig som om det råder motsättning mellan de olika mark­politiska instrumenten. Del som vi beslutat i fråga om konkurrensfräm­jande åtgärder och markvillkor i samband med bostadsbebyggelse 1974 har alltså inte följts upp i expropriationslagen. Ingen tänkte väl på det då, men nu är del klarl atl del är på del viset I varie fall är del så klarl del kan vara.

Nu säger slalsrådel att man väntar på prövningen i högsia domstolen. Men i två hovrättsdomar har detta prövats och fastställts. Det är ju en mycket kvalificerad bedömning av svensk lagstiftning, som inte kan non­chaleras. Jag lycker alt del skulle räcka för au ge elt besked om hur man bör ha lagen utformad framöver. Eller är det möjligen så atl statsrådet förväntar sig att högsta domstolen skall undanröja hovrätternas beslut, så att man slipper göra någon lagteknisk korrigering till ledning för kom­mande beslut i sådana här tvister? Del kommer säkerligen att bli många tvister av den sorten framöver.

Det enklaste hade enligt min mening varit atl vi omedelbart hade arrangerat så att vi tagit bort all tvekan om vad som skall gälla i detta sammanhang. Jag skall inle säga att det är handlingsförlamning, för del säger man så ofta, men man kan inle frila sig från misstanken att den tystnad som har uppstått i den här frågan är ett uttryck för att moderaterna


 


även här, genom alt sätta klackarna i marken, har åstadkommil en pas­sivitet på ett område där vi förr haft mycket bred majoritet häri riksdagen. Framför allt med centerpartiet har socialdemokraterna i markfrågan kan­ske varit mer eniga än med de andra borgerliga parlierna. Då är del beklämmande att inle höra någonting om hur man bör handskas med dessa frågor när del gäller del instrument som nu har visat sig inte vara samstämmigt med de andra instrumenten.

Jag tycker alt statsrådet i den här principiella frågan bör kunna ullala en mening - om del skall råda samsiämmighet mellan dessa olika in­strument Jag vill alltså fråga statsrådet direkt om hon vill ta upp den här frågan om alt överföra innehållet i riksdagens markpolitiska ställ­ningslagande även lill expropriationslagsliflningen, om del nu visar sig vara nödvändigl.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om inlösen av mark vid fastighetsregle­ring


Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Om inlösen av mark vid fastighetsreglering


Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för alt besvara herr Olssons i Sundsvall (c) den 24 mars anmälda interpellation, 1976/77:121, lill herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Sundsvall har frågat justitieministern hur regeringen ser på frågan om tvångsvis inlösen av aktiva jordbrukares åker- och skogsmark i samband med fastighetsregleringar. Enligt fast­ställd ärendefördelning är del jag som har all besvara inlerpellalionen.

Interpellationen har framställts bl. a. mot bakgrund av en nu pågående fastighetsreglering inom Västernorrlands län, som väckl uppmärksamhel på grund av del slora anlalel fall av tvångsinlösen. Jag kan givetvis inle här diskutera elt enskill ärende som är under behandling av behöriga myndigheter. Mitt svar på interpellationen får alltså inte uppfattas som ell inlägg i debatten om det akluella ärendet

De regler som herr Olsson syftar på innebär i korthet följande.

Genom fastighetsreglering får mark överföras från en faslighet lill en annan. Vederlaget för mark som frångår en faslighei skall ulgå i annan mark, om inle ersättning i pengar är mer ändamålsenlig. Enligt en be­stämmelse i 5 kap. fastigheisbildningslagen får fastighet som ingår i fas­lighelsreglering inte ändras så, atl dess graderingsvärde minskas väsent­ligt Om fastighetens ägare medger det, kan dock denna spärregel åsi­dosättas och fastigheten alltså minskas i större ulslräckning. Mark kan också inlösas mol beialning i pengar. Om faslighelsreglering har lill syfte atl åsladkomma en allmän förbällring av fastighetsbeståndet inom ett område med mark från flera fastigheter som har skilda ägare, kan fas-tighetsbildningsmyndigheten nämligen bestämma att mark skall tas i anspråk för omreglering mot vederlag i pengar oberoende av markägarens medgivande och i större utsträckning än vad som kan ske om enbarl


103


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om inlösen av mark vid fastighetsregle­ring

104


de nyssnämnda villkoren lillämpas.

Markinlösen kan alltså komma i fråga bara om fastighetsregleringen syftar tiU en allmän förbättring av fastighetsbeståndet Del måste också föreligga elt väsentligt iniresse från allmän synpunkt att storleksföränd­ringar genomförs. Under förarbetena lill fastighetsbildningslagen fram­hölls att den statliga jordbrukspolitiken på olika sätt försöker främja stor­leksrationaliseringen inom jordbruk och skogsbruk. Reglerna om tvångs­inlösen av mark i samband med fastighetsreglering skall alltså ses bl. a. mol bakgrund av jordbrukels yttre rationalisering.

När det gäller förhållandena på landsbygden skall fastighetsreglering med inlösen i allmänhet leda till all rationella jordbruks- eller skogs-bruksfasligheter bildas. Därvid kan behovel av all tillföra vissa fasligheter lillskoltsmark vara ett primärt iniresse. Inlösen får i princip inle avse bärkraftiga jordbruks- eller skogsbruksfasligheler. Det åligger faslighets-bildningsmyndighelen all, innan inlösen tillgrips, utreda om den aktuella egendomen kan förvärvas på frivillighetens väg.

Eu annal villkor för att inlösen skall få ske är all avsevärd olägenhet för ägaren eller brukaren av den fastighet från vilken mark skall las inte får uppkomma. Med olägenhet avses i första hand skada av eko­nomisk art, men också ölägenheter av annat slag skall beaktas. Skulle sådana ölägenheter översliga vad som ägaren eller brukaren rimligen be­höver finna sig i med hänsyn till vikten av att den yttre rationaliseringen kommer till slånd, bör enligl ullalanden vid lagens tillkomst inlösen inte äga rum.

Inlösenbestämmelserna föranledde åtskillig diskussion både före och under riksdagsbehandlingen. Bl. a. fördes i olika sammanhang fram tan­ken att inlösen inle borde få ske av fastighet som tillhör aktiv jordbrukare. Någon sådan bestämmelse logs emellertid inte upp i fastighetsbildnings-lagen. En sådan bestämmelse ansågs nämligen då inte slå i samklang med målsättningen för den statliga jordbrukspolitiken. De sociala och befolkningspoliliska skäl som kunde anföras till stöd för en undantags­bestämmelse skulle i stället beaktas från fall till fall.

Sammanfattningsvis kan konstateras att gällande beslämmelser om fas­tighetsreglering möjliggör en avvägning mellan å ena sidan behovet av storleksrationalisering i samband med regleringen och å andra sidan jord­brukarens intresse av att ha kvar sin mark. Jag vill själv understryka vikten av att man, som framhölls vid lagens tillkomst, beaktar jord­brukarnas berättigade krav på social och ekonomisk trygghet. Det är också angelägel alt fastighetsregleringar så långt möjligl sker genom frivilliga överenskommelser.

Fastighetsbildningslagen har varil i kraft så pass kort tid att det är svårt alt dra några bestämda slutsatser om tillämpningen av inlösen-bestämmelserna. Jag vill erinra om atl målsättningarna för såväl jord­bruks- och skogsbrukspolitiken som jordbruksförvärvslagstiftningen f n. är under omprövning. Det är regeringens avsikt atl i anslutning till att statsmakterna fattar beslut i dessa frågor se över fastigheisbildningslagen.


 


så att den står i överensstämmelse med de målsättningar som kommer att ställas upp.

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Jag ber till att böria med atl få lacka fru bosladsministern för svarel på min interpellation. Min fråga gällde hur regeringen ser på inlösen av aktiva jordbrukares mark i samband med fastighetsregleringar. Detta spörsmål är av såväl rättslig som jordbrukspolilisk karaktär. I min interpellation har jag huvudsakligen belyst frågan ur rättslig synpunkt, medan statsrådet i sitt svar praktiskt taget enbart behandlat lagstiftningen ur jordbrukspolilisk synpunkt

I interpellationen berör jag med några ord en pågående fastighetsreg­lering i mitt eget län, Västernorrland, men självfallet har jag därför ej avsett alt försöka få statsrådet att ullala sig om della enskilda fall. Men det är ett belysande exempel på tillämpningen av fastigheisbild­ningslagen och torde vara välkänt.

Herr talman! Respekten för den enskilda äganderätten till bl. a. mark är och har varil av grundläggande betydelse för vårt rättssystem. Inom ramen för denna respekt för den enskildes äganderätt har del dock ansetts rättsligt oklanderligt att den enskilde tvångsvis måste avslå mark för samhällels behov för exempelvis vägar, järnvägar, ledningar, uppdäm­ningar och bebyggelse.

Alt äga mark innebär ett ansvar. Del är ett samhällsinlresse alt all mark i vårt land sköts så att dess produktionsförmåga utnytrias. Samhällel släller därför krav på den enskilde ägaren t. ex. i vanhävdslagen och skogsvårdslagen. Ägofigurernas sloriek och form är i vissa områden så­dana att brukande av marken försvåras. Vid mycket stor ägosplittring är det därför ell samhällsinlresse atl förbättra arronderingsförhållandena.

Genom fastigheisbildningslagen kan nu bättre arrondering uppnås vid fastighetsreglering även genom tvångsvis inlösen av en jordbrukares mark mot ersättning i pengar. Detta är ell i vårt land nytt sätt all lösa ar-ronderingsfrågorna. Jag vill erinra om atl genom laga skifte förbättrades arronderingen i hög grad i större delen av vårt land. Därvid förekom knappast inlösen av mark mol kontanter, utan förrättningarna genom­fördes genom ägoutbyien. Alla fick behålla ungefär samma areal som de hade före skiftet - men i bättre ägofigurer.

Fastighetsbildningslagen innebär nu i slället all även aktiva jordbrukare kan drabbas av ivångsinlösen av sin mark för att den skall överföras till annan jordbrukare, vars fastighet av myndighelerna ulpekas som ul-vecklingsbar enligl gällande jordbrukspoliliska målsällningar.

Den övervägande delen av interpellationssvaret ägnas åt en beskrivning av fastigheisbildningslagen och dess tillämpning och den jordbrukspo­litiska bakgrunden och motiveringen för all i lagen införa de här möj­lighelerna lill tvångsinlösen av mark.

Jag vill något mer än som framgår av svaret erinra om atl lagens 8 kap. som del här gäller icke tillkom i enighet i riksdagen utan under


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om inlösen av mark vid fastighetsregle­ring

105


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om inlösen av mark vid fastighetsregle­ring

106


motstånd från nästan alla av de nuvarande regeringspartiernas represen­tanter. Den försämrade rättstryggheten för de mindre jordbrukarna var avgörande för kriiiken.

Fastighetsbildningslagen bygger på elt år 1963 avgivet betänkande av 1954 års fastighelsbildningskommiiié. Flera remissinstanser slällde sig avvisande till förslaget om tvångsinlösen. Jordbrukarnas egna organi­sationer, dåvarande Lanlbruksförbundel och RLF saml Sveriges skogs­ägareföreningars riksförbund, anmälde principiella betänkligheter mot ivångsinlösen och ansåg all ivångsinlösensförfarandel endast borde lill-lämpas i rena undantagsfall där trängande skäl gör sig gällande med ovanlig styrka.

Vid behandlingen av proposilionen år 1970 med förslaget till fastig­heisbildningslagen reserverade sig samlliga representanter för de bor­gerliga partierna - med elt undanlag - för avslag på förslaget till 8 kap. Motiveringen lill avslaget var att lagförslaget ej tog tillräcklig hänsyn lill sakägarinlresset och alt regeln om all inlösen enligt 3 S ej får ske "om avsevärd olägenhet därigenom skulle kunna uppkomma för fas­tighetens ägare eller brukare" ansågs vara för vag. Reservanterna på­pekade även att enligl dittills gällande lag kunde för stärkande av ofull­ständiga jordbruk expropriaiion inle ske av fastighet som tillhör aktiv jordbrukare. Propositionen innebar alltså enligl reservanlerna en bely­dande försvagning av jordbrukarnas slällning.

Enligl interpellationssvaret - och även enligt ell inierpellalionssvar 1974 av dåvarande slalsrådel Lidbom - överensstämde det inte med den jordbrukspolitik som fördes all i lagen ge de aktiva jordbrukarna elt skydd  mot tvångsinlösen av  mark.

Del är med anledning av detla ullalande verkligen all hoppas att den nya jordbrukspolitiken skall ge utrymme för rälislrygghel för samtliga jordbrukare, och det vore värdefullt om statsrådet ville ge sin syn på detla.

Även de som tillförs mark saknar ett skydd mol att bli påtvingade inlöst mark. Principiellt borde överföring till en faslighet göras beroende av medgivande av fastighetsägaren, men del fordras inte. Hur ser slals­rådel på den frågan?

Jag nämnde alt samhällel har ett iniresse av alt markens produktions­förmåga utnyujas. Men enligt fastigheisbildningslagen kan den mindre markägaren drabbas av tvångsinlösen även om han sköter sin mark på ell oklanderiigl sätl, bara myndigheterna anser atl man behöver marken.

Del är regeringens synpunkter på den mindre jordbrukarens rättsliga slällning vid fastighetsreglering som jag efterlyst i min interpellation, och jag hoppas atl statsrådet i kommande inlägg tar upp della spörsmål.

De flesta människor - t. o. m. många som sysslar med samhällsarbete - har ej känt till fastighetsbildningslagens tvångsinlösensregler, och de har blivit myckel förvånade när de fåll kännedom om dessa regler. En av både politisk och rättslig verksamhet erfaren man sade lill mig när han läst min interpellation och i övrigl tagit reda på en del fakla: "Har


 


jag lagfart på min mark kan väl ingen ta den ifrån mig!" Men så är inle längre fallet efter genomförandet av fastigheisbildningslagen.

En lidigare riksdagsman, som för resten var med om all falla det ak­luella beslutet, skrev i anledning dels av min interpellation, dels av en aktuell förrättning en artikel med rubriken "Markbyråkratin firar triumfer genom ivångslösen av jordbruk".

Jag har avstått från all dramatisera, och jag skall inte heller exemplifiera med de många tidningsartiklar och meningsyttringar som har framkom­mit. Men jag vill fastslå alt en lag måsle vara förankrad i folkmedvelandet Man förslår att en sådan förankring knappast gäller ivångsinlösensreg-lerna om man tar del av opinionsyttringarna som uppstått när tvångs-inlösen lillämpas vid fastighetsregleringar.

Det är självklart viktigt att vi kan förbättra arronderingen av skogs­marken inom vissa områden. Men enligt min uppfattning måste del ske endera genom frivilliga försäljningar eller genom ägoutbyien. Genom ägoutbyien skall även den mindre jordbrukaren som inte vill sälja sin mark få behålla motsvarande areal men med bättre ägofigur och utan au vara till hinders för övriga markägare inom området. Del är från rättslig synpunkt acceptabelt och det följer svensk tradition.

Frågan om tvångsinlösen behandlas i interpellationssvaret från jord­brukspolilisk synpunkt Vill vi ha tillräckligt befolkningsunderlag på landsbygden för service och ett fungerande socialt liv räcker det inte med ell fåtal familjer med jordbruk som heltidssysselsättning. Vi måste även ge plats ål andra, bl. a. sådana där jordbrukel sköts av endasl en familjemedlem eller av familjen på dellid. Det måsle finnas en rätt au behålla och driva sådana enheier, och vi kan inle ha kvar tvångsinlö­sensregler som syftar lill atl tvångsvis kunna ta borl dessa fastigheter. För resten blir del genom högmekanisering och kreaturslösa driftformer möjligl all sköta ganska slora gårdar vid sidan om annan sysselsättning. Respekterar vi inte äganderätten nu utan kan, som i det aktuella fallet, inlösa upp till 17 hektar skog, utgörande halva skogsarealen till ett jord­bruk som gått i släkten genom århundraden, föreligger det heller inga principiella hinder för att man om några år med hänsyn till flygbesprut-ning, flyggödsling och avverkning med processorer osv. finner det ra­tionellt atl skapa betydligt större fastigheter och därför även tvångsinlösa också dem som i dag räknas som bärkraftiga fastigheter.

Enligt statsrådet har fastigheisbildningslagen varil i kraft för kort tid för att man skall kunna dra några bestämda slutsatser. Det är dock sjätte året lagen nu gäller, och tillämpningen har, liksom reservanterna befarade 1970. visat atl lagens tvångsinlösningsregler måsle ändras för alt ge rätts­trygghet även åt de mindre jordbrukarna. Därför, herr lalman, bör lagen omgående ses över, och jag hoppas all regeringen ulan onödiga dröjsmål tar inilialiv till en sådan översyn. Jag vill fråga slalsrådel om inle en översyn kan påbörias innan riksdagen fållat nya beslut om jordbruks-och skogsbrukspoliliken saml jordförvärvslagsliftningen. En annan aspekt: Under senare år har vi på nästan alla områden ökat


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om inlösen av mark vid fastighetsregle­ring

107


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om inlösen av mark vid fastighetsregle­ring


den enskildes infiytande, insyn och rättigheter. Anser statsrådet atl del är logiskt att under samma årtionde införa och behålla en lag som ej ger aktiva jordbrukare en självklar rätt att behålla den mark som de sköter på elt tillfredsställande sätt?

Fru bostadsministern OLSSON:

Herr lalman! Jag kan konstatera att herr Olsson i Sundsvall och jag är överens om ganska mycket. Även herr Olsson konstaterar alt syflet med fastigheisbildningslagen är vällovligt, alltså att reglering av fastig­heter kan behöva göras för alt få en bra arrondering. Naturligtvis kan man diskutera om de nuvarande reglerna är väl avvägda - det är möjligl atl de är för vida. Men jag tror atl del också mycket beror på hur man handskas med lagen, om förräliningsmännen kan handla smidigl och så all onödiga irritationer inle uppkommer. Del är ju människor som handskas med lagarna, och vi vet alt det kan göras på olika sätt.

Jag vill emellertid påminna herr Olsson om att del också finns vissa spärregler, som vi inte har tagit upp här, bl. a. mot storleksökningar -en fastighet skall inte öka i sådan omfattning att det anses vara en olä­genhet för den som får ökningen.

Jag är medveten om att den här lagen måsle prövas om. Men jag hyser den förhoppningen, herr Olsson, att nya målsättningar för jord­bruks- och skogspolitiken ganska snart skall kunna ställas upp, och därför tycker jag all det vore praktiskt om man gjorde ändringen av lagen sedan man har satt upp de målen. Jag kan emellertid försäkra herr Olsson atl ifall det skulle dröja är jag angelägen om atl vi böriar se över lagen så all den slammer med vad vi anser vara rikligt.


Under detla anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


108


Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för den senasie kommen­taren.

Statsrådet sade att jag hade konstaterat att syftet med fastigheisbild­ningslagen var vällovligt. Jag har inte uttalat mig om den lagen i dess helhet ulan bara om dess 8 kap. som ger möjlighel till tvångsinlösen i större omfallning än vad som medges i lagens 5 kap. Jag hoppas alt statsrådet inser att min kritik inle riktade sig mot hela fastigheisbild­ningslagen ulan mot ell speciellt kapitel. Även om syflet är vällovligt anser jag reglerna otillfredsställande från rättslig synpunkt, och jag har ju citerat vad en slor del av riksdagen tyckte 1970, innan jag själv f ö. var ledamot

Sedan är det detta med avvägningar. Lagen är skriven så alt det är fråga om en ständig bedömning och avvägning. Det finns inget fullgott skydd för den enskilde, ulan del lalas om "ell väsentligt iniresse från allmän synpunkt" eller "avsevärd olägenhet". Del är tänjbara ullalanden


 


som gör att lagstiftningen kan tillämpas på olika sätt. Jag håller med statsrådet om au del i alla sammanhang är vikligi atl myndigheter till-lämpar lagstiftningen på elt smidigt säll, men vi skall inle heller sätta i myndigheternas hand en lag som utgör ett redskap som de kan använda för all gå längre i fråga om inskränkning i det enskilda ägandet än vi utifrån allmänna rättsprinciper kan acceptera. Del är bl. a. därför som jag har velal ta upp den här frågan.

Jag är väl medveten om att det kommer nya målsällningar för skogs-och jordbrukspolitiken. Men om man försl efler de besluten böriar ut­arbeta direktiv och tillsätter en utredning för att se över den här frågan kan det la åtskilliga år innan riksdagen får lillfälle atl fatta beslut om ändringar i fastigheisbildningslagen. Det var därför som jag i mitt an­förande uttryckte förhoppningen om all regeringen så skyndsaml som möjligl skulle böria se över denna lagstiftning.

Så en annan aspekt!

De som får sin mark tvångsinlösi kan inte heller köpa mark i någol annal område än del där fastighetsregleringen pågår. Om fastigheten av myndigheten utpekats som icke utvecklingsbar vägras de förvärvstill-slånd av lantbruksnämnden för annan mark. Någon sådan kompensa-tionsmöjlighel finns alltså inle, som statsrådet säkeriigen väl känner lill.

Jag har sett denna fråga ur rällstrygghelssynpunkt Jag hoppas därför all direkliven för denna grupp, förutom de jordbruks- och skogspolitiska målsällningar som statsrådet här angetl, skall innehålla anvisningar om atl lagen skall ses över även ur rättssäkerhetssynpunkt, så att de många vaga formuleringar som nu finns i lagen försvinner - och därmed möj­ligheten till tänjbara tolkningar - och rättstryggheten även för de mindre markägarna därigenom ökar.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Meddelande om interpellationssvar


 


Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:120 om hotet mot stålindustrin i Eskilsiunaområdet

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Jag får meddela att jag efter överenskommelse med in­ierpellanien, herr Gustavsson i Eskilstuna, kommer att besvara inter­pellationen 1976/77:120 om hotet mot stålindustrin i Eskilsiunaområdet vid kammarens plenum den 3 maj.


109


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om statlig repre­sentation i Algois Nords och Algois styrelser, m. m.


§ 10 Om statlig representation i Algots Nords och Algots styrel­ser, m. m.

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för all besvara fru Hans­sons (s) den 25 mars anmälda fråga, 1976/77:348, och anförde:

Herr lalman! Fru Hansson har frågat om jag är beredd att tillmötesgå Beklädnadsarbelarnas förbunds krav på all statlig styrelserepresentation inrättas i Algots Nords och Algois styrelser och alt extraordinära åtgärder vidtas för att de varslade i Skellefteå och Borås skall beredas nya ar­betstillfällen.

Bakgrunden till fru Hanssons fråga är bl. a. det avskrivningslån till Algois Nord AB som riksdagen nyligen beslutade om. Som fru Hansson påpekar krävde inte riksdagen att avskrivningslånet skulle förknippas med villkor om styrelserepreseniation i bolagen. Jag vill erinra om att regeringen i enlighet med riksdagens beslut har tillsatt en utredningsman som skall pröva om bolagen uppfyllt sina förpliktelser i samband med etableringarna i Västerbotten. De anställdas organisationer kommer att få full insyn i och rätt alt medverka i utredningsarbetet Om ulredningen visar att bolagen inte har uppfyllt ingångna avtal skall utredningsmannen komma med förslag till åtgärder från statens sida, varvid frågan om statlig styrelserepreseniation kan bli aktuell.

När det gäller åtgärder för all skapa nya arbelslillfällen för dem som har varslats i Skellefteå och Borås kommer såväl arbetsmarknadspoliliska som regionalpolitiska medel att ställas till förfogande. Alla seriösa projekt som kan ge nya arbetstillfällen kommer atl prövas i positiv anda. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tillsatt en särskild arbetsgrupp som arbetar med atl tillföra Boråsområdet nya arbetstillfällen. En viklig uppgift för arbelsgruppen blir alt initiera sysselsättningsskapande projekt Vidare kommer elableringsdelegationen inom arbetsmarknadsdepartementet, som nyligen har inlett ell samarbele i lokaliseringspolitiska frågor med de största industriföretagen i landel, att ägna särskild uppmärksamhet åt ulvecklingen i Skellefteå och Borås.


 


110


Fru HANSSON (s):

Herr lalman! Jag får tacka herr induslriminislern för svarel. Jag tycker atl det är posilivi alt den här utredningsmannen nu har tillsatts och atl de anställdas organisationer får full insyn i del utredningsarbetet Del lycker jag är bra.

Men jag fållar svarel så all om del nu skulle visa sig atl Algois har uppfyllt det ingångna avtalet, så kommer det inle atl bli någon statlig styrelserepre.seniatanl i Algois Nords och Algois styrelser. Del var ju egentligen del jag ville ha.

Naturligtvis ligger också bakom min fråga den oro som de anställda i Algois Nord och Algol känner för sin sysselsällning. Men jag tycker all del vore en ganska rimlig begäran all samhällel genom styrelsere-presenianler får insyn i förelag mol bakgrund av jusl de slora ekonomiska


 


insalser som har gjorts från stålens sida.

Det är ju inle meningen all sådana slyrelserepresenlanler skall vara passiva i styrelserna, ulan om samhället skall pumpa in pengar i förelag för atl produktionen skall hållas i gång tycker man alt staten bör ha en möjlighel till insyn.

Skulle det vara så atl de anställdas misstankar om all Algois tänker förlägga hela sin produklion ulanför Norden - och vad jag erfaril finns det grundad anledning till den misstanken - så är det ännu mer nöd­vändigt att staten går in, får insyn och lar de initiativ som är nödvändiga för att styra utvecklingen. Vi har ju sett alt det här företagel inte har tagit det samhällsansvar man kunnal kräva.

Om staten håller på alt pumpa in pengar i ett företag för all hålla produktionen i gång, som vi nu har gjorl när det gäller Algois Nord, är det inte rimligt atl Algots kanske skall få använda övriga pengar ex­empelvis till att köpa förelag och etablera sig utanför Norden och att styra hela sin produktion dit I så fall bör samhällel kunna gå in och kräva tillbaka de medel som satsals i företaget Och jag menar att del borde vara en väsentlig uppgift för en statlig styrelserepresentant atl följa just denna utveckling och ge informalion lill regeringen så att den i sin tur får ta de initiativ som behövs.

När det gäller de varslade i Skellefteåfabriken så är silualionen ohållbar, och samma torde gälla för Boråsregionen. Vi vel att det redan nu är kvinnorna som svarar för den högsta arbetslösheten, och bland ungdomar under 25 år som söker arbele är de flesla kvinnor.

Jag vill därför fråga induslriminislern - även om jag inle vel om jag har rättighet att nu ställa en följdfråga - om han är beredd att medverka lill all de varsel som ulfärdals inte går i verkställighet snabbare än atl alternativa sysselsättningar kan erbjudas.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om statlig repre­sentation i Algots Nords och Algots styrelser, m. m.


 


Herr induslrimininsiern ÅSLING:

Herr talman! Som svar på den frågan vill jag säga alt vi följer ul­vecklingen ingående och via länsarbetsnämnderna försöker se lill all de konsekvenser som varslen kommer all medföra inle skall leda lill ar-beislöshet Del är en målsäilning vi har för vår akliviiel när del gäller sysselsällningen i det här samhällel.

Får jag sedan säga all lagsliflningen om offenlliga slyrelseledamöler inle ursprungligen log sikle på atl man skulle tillsätta offentliga sty­relseledamöter i fall som della, men å andra sidan ser jag inget hinder atl med stöd av den lagstiftningen göra delta om del skulle visa sig befogat Jag vill dock betona, fru Hansson, all så länge ulredningen pågår och man alltså studerar hur frågan har utvecklats finns det ingen an­ledning lill yllerligare initiativ,

Belräffande de statliga medel som har använts och används i företag för att säkra sysselsättningen är ju fru Hansson väl medveten om all arbetsmarknadsverket där är tillsynsmyndighet. Och del finns ingen anledning att betvivla att arbetsmarknadsverket har tillvaratagit sam­hällets intresse i detta sammanhang.


111


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder för att tiygga syssel­sättningen i Holmsund


Fru HANSSON (s):

När del gäller sysselsättningen uppe i Skellefteåregionen och arbelel för all varslen inle skall leda till arbetslöshet vill jag påpeka atl sys­selsältningssituationen just för tillfället är ganska bra i Skellefteåområdet. Men när varslen går i verkställighet så räknar man med att det blir en sysselsätlningsminskning i Skeffelteåregionen på 158 personer från mars till september i år. Därför vore del myckel angeläget om man kunde få en förändring av varselsiiualionen, så all man inte låter varslen gå i verkställighet förrän man har kunnat skapa sysselsättningstillfällen.

När del sedan gäller lagstiftningen om styrelserepreseniation så har den ju inle använts i någon större utsträckning. Jag vill nog hävda alt arbetsmarknadsstyrelsen hitintills inte har följl ulvecklingen inom Algots Nord som man borde ha gjorl. Del är fakliskl ell rimligt krav som Be­klädnadsarbelarnas förbund ställer om en statlig styrelserepresentant, eftersom den utredningsman som utreder del som lidigare har varil inle kommer att följa utvecklingen i framtiden. Del är det jag menar all en slyrelserepresenianl skall göra.


Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Holmsund


112


Herr induslriminislern ÅSLING erhäll ordel för att besvara herr Ny­grens (s) den 29 mars anmälda fråga, 1976/77:352, till herr arbetsmark­nadsminister, och anförde:

Herr lalman! Herr Nygren har frågat arbelsmarknadsminislern om re­geringen överväger några ålgärder för alt trygga jobben för de drygt 100 anslällda vid Siaisförelags och SCA:s fabriker i Holmsund som varslals om uppsägning. Frågan har överlämnals till mig för all jag skall besvara den.

Holmsund Golv AB, som tillverkar olika slag av golvbeläggningar, har lillhörl Slalsförelaggruppen sedan år 1973, då förelagel förvärvades från SCA. Förelagel har inte lyckals få produktionen lönsam. För in­nevarande år beräknas föriuslen lill 12 milj. kr. vid en försäljning på 25 milj. kr. Förelagels svårigheter beror bl. a. på all del har för liten produktionsvolym. Konkurrensen i branschen är mycket hård.

Statsföretags styrelse och styrelsen i Holmsund Golv AB har, efler ulredning av den av de anslällda anliiade löniagarkonsulien, beslulal alt minska produktionen och koncentrera denna till produkter, där fö­relaget hittills har lyckals bra och bedöms ha goda förulsällningar för framliden. På grund av produklionsminskningen har varsel ulfärdals för 96 anslällda.

Statsföretags avsikl är all alla som berörs av varslet skall få annan sysselsättning. Möjliga lösningar är bl. a. samverkan med förelag inom samma bransch och elablering av ny industri i Holmsund. Överiäggningar


 


härom pågår med kommunen, företagareföreningen. Norrlandsfonden och olika företag i regionen.

SCA har beslutat att lägga ned sin dörrfabrik i Holmsund. Enligl vad jag har erfaril kommer de anställda, f n. 22 personer, all erbjudas sys­selsällning på annal håll inom SCA, t ex. vid förelagels såg i Holmsund.

Regeringen kommer givelvis att medverka med de sysselsätlnings-och regionalpoliliska medel som slår lill förfogande för atl bidra till att lösa sysselsättningsproblemen i Holmsund.

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka för svaret.

Holmsund har sedan 1800-ialels senare årtionden varil en av de stora industriorterna i Västerbotten, Industrin i Holmsund sysselsatte på sin tid över 1 000 människor och SCA har helt dominerat samhället. Man har tillverkat trähus, dörrar, faner, parkettgolv, båtar, badkar m, m,

Sleg för sleg har förelagel lagt ned verksamhet. Nu återstår bara en sågverksrörelse med ca 150 anställda och en dörrfabrik med några tiotal anslällda. Kvar finns också en golvtillverkning som 1973 övertogs av SVETAB och senare överiäis lill Slalsförelag genom ESSBO-induslrier, I den lillverkningen finns f. n,  146 anställda.

Nu har SCA varslat om nedläggning av dörrfabriken och Slalsförelag har varslat 96 av de 146 vid golvfabriken om avsked vid halvårsskiftet Många hundra människor - anslällda och deras anhöriga - berörs av varslen i ell lidigare hårt drabbal induslrisamhälle.

Del är denna allvarliga situation som föranlell min fråga till regeringen om regeringen överväger några åtgärder för atl irygga jobben för de ar­betare och riänstemän i Holmsund som hotas av avsked. Jag måsle nog lolka induslriminislerns besked som all svaret är: Nej, inga särskilda åtgärder förbereds i regeringen,

I går uppvaktades statsrådet Åsling av ell tiotal oroliga representanter för tre fackliga organisalioner i Holmsund saml kommunala företrädare. Jag hoppas alt den allvarliga redovisning som slalsrådel då fick gav in­tryck,

Ell induslrisamhälle i Norriand håller på atl dö ut. Mest akut är si­tuationen vid Statsförelags golvfabrik, där 79 kollektivanställda och 17 riänstemän slår utan jobb den 4 juni, om inte åtgärder vidtas.

De anslällda har arbelal fram ell allernaliv lill anpassning av verk­samhelen som skulle minska frisiällningarna lill endasl hälften av vad Statsföretag har föreslagit. Jag antar att detta alternativ också presen­terades för statsrådet i går, och del skulle vara intressant att få besked om hur statsrådet ser på denna lösning när del gäller atl rädda jobben i Holmsund.

Om del blir en friställning enligt del förslag som nu föreligger kommer i slorl sett alla kvinnor vid fabriken, ett drygt 25-ial, alt mista sina jobb. De är alla i åldern 40-60 år. Möjligheterna för dem att fä nya jobb är mycket små. Jag skulle vara tacksam om slalsrådel kunde någol mera


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder för att trygga syssel­sättningen i Holmsund

13


Riksdagens prolokoll 1976/77:113-116


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder för att tiygga syssel­sättningen i Holmsund


utveckla de uppgifter som lämnas i svaret om möjlighelerna lill annan industriverksamhet i Holmsund.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Nygren frågar om några särskilda ålgärder är pla­nerade. Till det vill jag säga att man inom Slalsförelaggruppen, och då närmast inom det.ansvariga dotterbolaget, håller på atl vidla föranslall-ningar Cöt atl med alternativ sysselsällning klara denna siiualion.

Uppvaklningen i går hos mig i departementet har lett till alt jag redan i dag har bett Statsföretag att närmare redovisa sin syn på frågan om möjligheten all med vissa modifieringar av den lyp som facket har anvisat låta företaget leva vidare med en någol slörre produktionsvolym än som planeras. Statsföretag kommer atl lämna en sådan redovisning, och där­efter blir det möjligt att avgöra om detta allernaliv är något som inan kan satsa på. Genom sill ansvar som förelagare har f. ö. Slalsförelag all lösa de problem som den här produkiionsomläggningen kan komma atl medföra.


 


114


Herr NYGREN (s):

Herr talman! I Västerbotten har vi tidigare haft en liknande kris som den vi nu har i Holmsund. Del var när delvis statsägda Sonab i Lövånger för ett par år sedan varslade om nedläggning av produktionen och om stora friställningar. Inför det hotet ingrep dåvarande regeringen och den dåvarande industriministern och lyckades att med delvis ny produktion rädda jobben i Lövånger. Varslen fick således inle gå i verkställighet

Jag hoppas alt varslen i Holmsund skall utgöra en larmsignal till nu­varande regeringen all medverka lill en annan sysselsättning, och jag skulle i del sammanhanget vilja fråga induslriminislern om del rikliga ändå inte vore atl Statsföretag, när nu så akluella försök lill lösningar planeras, lar lillbaka varslen och inte låter dem gå i verkställighet Om man inte lar tillbaka varslen återstår, herr industriminister, bara två må­nader till dess atl 96 människor i Holmsund blir arbetslösa och många hundra hamnar i en situation som är väldigt bekymmersam. Dessa män­niskor har inte råd all gå och vänta på några långsikliga lösningar Det är därför angeläget att regeringen medverkar lill en myckel snabb lösning på den här frågan.

Den lösning som de anslällda föreslagit för all minska frisiällningarna skulle kosta 1,6 milj. kr. Med tanke på vad som har investerats i Holm­sund tror jag att detta är en billig lösning för samhället för atl klara arbetslöshelsproblemen i Holmsund.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Jag reagerar mot atl herr Nygren här talar om en kris­situation. Del är ju inle en sådan del är fråga om, utan här gäller det att ett företag i Slalsförelaggruppen företar en anpassning av sin pro­duktion lill de förutsättningar som föreligger. Del är med andra ord en


 


ganska normal företeelse, men man måste ha klarl för sig alt vi i sådana fall ställer krav på insatser från i förslå hand förelagel och i andra hand samhällel, så atl det inle uppslår arbelslöshel som en följd av della. Jag har fulll förlroende för Siaisförelags ledning och anser all man där är fullt kapabel att klara denna situation.

Sedan vill jag betona att man får vara mycket försiktig med förhastade omdömen av typen "här är det kriser på gång" etc. Som framgick av debatten i den förra frågan är sysselsättningsläget i Västerbotten inte speciellt dystert, om man jämför med situationen på många andra ställen här i landel. Så har t. ex. sysselsättningen i träindustrin ökal, och vid Volvo Umeverken har man under den senaste tiden nyanställt 100 man.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om åtgärder för alt trygga syssel­sättningen i Holmsund


Herr NYGREN (s):

Herr talman! Nej, krisen gäller inte direkt Statsföretag men väl Holm­sund, eftersom detla är nära nog de sista industrijobben som försvinner i Holmsundsindustrin. Och då kan man faktiskt böria lala om kris. Herr Aslings partivänner talade om kris i Lövånger, når den frågan var aktuell för några år sedan, och det inslämde vi i. Jag tycker all man nu kan sälta samma etikett på läget i Holmsund. Och nu är frågan om regeringen skall gripa in och vidta snabba ålgärder för att trygga jobben, eller om man bara skall sitta och vänla på Slalsförelag. Här behövs del ell re­geringsengagemang!

Jag upprepar min fråga till industriministern: Vore inte del riktiga - med tanke på att endasl två månader återslår lill dess atl 96 människor blir friställda - alt gå in och flytta fram varslet?

Slutligen vill jag säga att arbetsmarknadsministern for en lid sedan var i Skellefteå och lovade den staden förtur, och nyligen lovade statsrådet en viss förtur för Borås. Här ligger nu Holmsund i förtur.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Holmsund kan i detta sammanhang och från arbelssyn-punki räknas lill Umeåregionen.

Sedan förvånar mig herr Nygren med sin brislande iro på Siaisförelags förmåga all la arbetsgivaransvar. Hur är del med herr Nygrens rent ideo­logiska förankring? Är del ändå inte så all Slalsförelag av herr Nygren och hans pariivänner har beiraklals som stående ulanför den diskussion som ibland har gällt företagarnas arbetsgivaransvar? Jag vill tillägga all jag själv inte har någon anledning alt tvivla på atl man i Statsföretag är kapabel atl klara sin uppgifl i detta sammanhang.


Herr NYGREN (s):

Herr lalman! Jag iror inte au Slalsförelag har någon uppsjö på nya produktionsenheter som är färdiga atl kastas in på en ort som drabbas av svårigheter av detta slag. Om man bara hade väntat på att någol skulle göras av företagsledningen i Sonab-fallet, så skulle ingenling ha hänt, herr industriminister! Men statsrådet Rune Johansson var myckel


115


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om samordningen mellan de affärs­drivande verkens planering och den regionala utveck­lingsplaneringen


aktiv och lyckades medverka lill alt jobben tryggades i Lövånger. Nu hyser vi något av samma förhoppning när det gäller slalsrådel Åslings förmåga all klara jobben i Holmsund. Situationen är den atl Umeå är en av de induslrielll svagasle kommunerna i landet, och då är del san­neriigen inle slorl hopp om annan sysselsällning för dem som friställs där.

Slutligen vill jag för iredje gången upprepa min fråga: Vore inle del rikliga nu all man försökle vidla åtgärder och dröjde med varslet?

Överläggningen var härmed slulad.


 


116


§ 12 Om samordningen mellan de affärsdrivande verkens plane­ring och den regionala utvecklingsplaneringen

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara fru Wohlin-Anderssons(c) den 25 mars anmälda interpellation, 1976/77:126, och an­förde:

Herr lalman! Fru Wohlin-Andersson har frågai mig om min syn på hur de affärsdrivande verkens planering och beslut skall samordnas med intentionerna i den regionala ulvecklingsplaneringen.

En regionalpolitik med en mera decenlralistisk inriktning förulsälier all de regionalpolitiska inlenlioner som läggs fasl som ell resullal av bl. a. länsplaneringen följs i planering och beslui av sialliga myndigheler. Della underslröks också i riksdagens beslui i höslas om sysselsäitnings-och régionalpoliliken. Som en följd härav har regeringen föreskrivit -dels i förordningen om länsplaneringen (1977:88), dels i cirkuläret lill slalsmyndigheierna om iakliagande av besluiet om den regionala ut­vecklingen (1973:24, ändrat 1977:2) - att resulialel av länsplaneringen skall läggas till grund för planeringen inom olika statliga sektorer. Ställiga myndigheler har också ålagts au vid mera omfallande översyn inom sill verksamhelsområde hos länssiyrelse inhämia uppgifier om de ge­mensamma förulsätiningarna för samhällsplaneringen i resp. län. Della gäller också de affärsdrivande verken.

Även om lyngdpunkien i samordningen inom samhällsplaneringen måsle ligga på länsnivå - där man bäsl kan förena delaljkunskap och överblick - måsle väsenlliga delar av den samordning fru Wohlin-An­dersson efterlyser ankomma på regeringen.

Jag har därför avsall ökade resurser inom depariemeniei för all bällre kunna följa upp de regionalpoliliska konsekvenserna av olika beslut inom regeringen. Jag avser dessulom all i del samrådsorgan som regeringen har för regionalpolitiska frågor med bl. a. organisalioner och vissa statliga verk la upp överläggningar om hur de regionalpolitiska intentionerna skall kunna fullföljas i myndigheternas verksamhet Jag avser alt inbjuda också vissa av de statliga affärsdrivande verken till sådana överläggningar.


 


Fru WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Först vill jag lacka industriminister Åsling för svarel.

Jag anser mig ha så mycket större anledning att tacka som svaret var både vänligt och innehållsrikt Del visar ju också all induslriminislern dels instämmer i uppfattningen att samordningen mellan den regionala planeringen och verksamhetsplaneringen vid centrala ämbetsverk och afTärsdrivande verk är viktig, dels har vidtagit åtgärder och kommer att vidta ytterligare ålgärder för all få en bällre samordning till slånd. Detta är jag och, det är jag övertygad om, flera med mig mycket tacksamma för.

I december förra årel log riksdagen utskottsbetänkandel Samordnad sysselsällnings- och regionalpolilik, någol som också induslriminislern hänvisar till i sill svar. Där slår bl. a. all länsstyrelserna skall svara för att samordning sker mellan olika former av slallig planering. Vissa ål­gärder bör vidtas för bällre samordning av den sialliga sektorsplaneringen och den regionalpoliliska verksamheten. Vidare slår det följande:

"En långtgående uriämning av sysselsätiningsnivån mellan regionerna förutsätter en kraftfull och regionalt inriktad sysselsättningspolitik. Sam­verkan måsle därvid ske mellan alla för sysselsättningsutvecklingen be­tydelsefulla parter, vilket i sin lur förulsälier en planering där alla för

sysselsällningen vikliga beslui kan överblickas.       Av slörsla vikl för

all uppnå de uppställda målen om uriämning av sysselsällningen mellan regionerna är all den statliga verksamhelen inom olika seklorer i ökad ulslräckning planeras ulifrån regionalpoliliska ulgångspunkler. Ulskollel ser därför med lillfredsslällelse på de förslag lill förändringar i länsplaneringsarbelel som syftar lill all bällre samordning skall nås i della avseende. Förslaget innebär nämligen all gemensamma förulsällningar bör hämlas från länsplaneringen och läggas lill grund för seklorsplane-ringen på regional och central nivå. Vidare föreslås all utvärderingar bör ske inom ramen för länsplaneringssystemel av t ex. ulredningsförslag med mer pålagliga regionala effekler. AU de sialliga myndighelerna skall lägga resultatet av länsplaneringen lill grund för sin planering framgår även av gällande cirkulär lill slalsmyndigheierna om iakliagande av be­slutet om den regionala ulvecklingen."

Del är nog bra med cirkulär, men lyvärr kan man konsiatera all de centrala förordnandena inte alltid trängt igenom beslutsprocessen och alliså många gånger inle heller fungerai på länsnivåerna. Länssiyrelsen är samordnande organ för planeringen på regional nivå inom den statliga seklorn. För all della skall fungera lillfredsslällande är del nödvändigl atl skilda statliga sektorer kan sätta in sin verksamhet i ett regional-poliliskl sammanhang. På serviceområdet saknas i dag i slor utsträckning medel au effektivt påverka uibudeis omfallning och lokalisering. För slallig service krävs ell bällre inordnande i del regionalpoliliska hand-lingsprogrammei så all varie förändring prövas mot gällande regional­poliliska inlenlioner. All så inle sker i dag skulle jag vilja belysa med några konkrela exempel.


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om samordningen mellan de affärs­drivande verkens planering och den regionala utveck­lingsplaneringen

117


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om samordningen mellan de affärsdri­vande verkens planering och den regionala utveck­lingsplaneringen

118


Efiersom jag är fulll på det klara med atl varken induslriminislern eller jag är här i dag för all diskutera några speciella kommuner eller akiiviieler vill jag slarkl undersiryka all jag nämner dessa exempel inle för all få i gång en diskussion om just dessa fall ulan just för all ex­emplifiera del mycket slörre problemkomplex jag tar upp i interpella­tionen.

Riksdagen uttalade hösten 1972 i samband med sin behandling av den fortsatta regionalpolitiken att ulvecklingen i södra Östergötland, dit Kinda hör, borde följas uppmärksamt av länsstyrelsen. Della har lagil sig ultryck i ell inlensivi arbete regionalt och lokalt med siktet inställt på alt i första hand ge arbetsmarknaden stabilitet och utvecklingsmöj­ligheter för framtiden, inle minst i Kinda kommun. Med hjälp av lo­kaliseringsstöd - två av de tre slörsla indusiriförelagen har genomfört sin elablering med hjälp av della - och andra insalser har sleg för sleg en rätt belydande industri växt fram i kommunen.

Ansträngningarna har alltså gett positiva resultat, men ännu krävs be­tydande insalser innan detla arbele kan anses vara avslulat Så meddelar då poslslyrelsen 1974 all man ämnar lägga ner slansfilialen i Kisa, där från börian ca 80 personer arbeiade. Den ulomordeniligl stora belydelse dessa arbelslillfällen har för Kinda markeras av all de molsvarar 800 arbelslillfällen i Linköping och 7 000 arbelslillfällen i Stockholm, Del säger sig självi all della är ell mycket svårt avbräck i del arbele länsstyrel­sen har lagt ner och lägger ner för att genomföra intentionerna i Länsplanering 74 för Kinda kommun,

I Länsplanering 74 bestämde man sig också för alt en kraftig förstärk­ning av näringslivet i Ödeshögs kommun behövdes. Stora ansträngningar har också gjorts för alt förverkliga della, och man har lyckats vända den negativa befolkningsutvecklingen och fåll lokaliseringslån lill in­dustri. Under 1976 meddelas så au förhandlingar pågår om försäljning av förenade fabriksverkens tvällerier lill landstinget varvid risk finns alt verksamhelen i Ödeshög skulle upphöra. Då skulle 5 % av antalet arbelslillfällen försvinna på en gång, och länsstyrelsen påpekar helt följd­riktigt i en skrivelse till indusirideparlemenlel au "ur regionalpolilisk synvinkel kan inga neddragningar accepleras".

Östergötlands skärgård är klassad som ell primärt rekreationsområde. Ell slorl arbele läggs också ner från länsslyrelsens sida för all i samarbele med lanibruksnämnden och företagarföreningen bevara och återupprätta en levande skärgård. Riksdagen har fatlat beslut om atl stöd i skilda former skall ulgå till skärgårdsanknulna verksamheter. Del gäller jord­bruk, skogsbruk, fiske, industri, hantverk, detaljhandel, kommunikatio­ner m. m. Stödet har hittills varit en stor framgång i Östergötland. Mot­tagandet har varit positivt Förväntningar har väckts och inilialiv har tagits bland den bofasta skärgårdsbefolkningen. Berörda kommuner är aktivt engagerade i en bred skärgårdsplanering. Industrin har visal in­tresse för elablering. Vägnätet i skärgårdsområdet rustas upp. 1 detta läge meddelar tullverket atl det har för avsikl all lägga ner sambands-


 


cenlralen i Gryl och kuslposteringen i Arkösund. Återigen får länsstyrel­sen rycka ul och i en skrivelse lill handels- och finansdepartementen påpeka, atl åtgärden helt strider mot den av riksdagen beslutade skär-gårdspoliliken och klara ställningstaganden i länsplaneringen.

Förutsättningen för atl den i demokratisk ordning anlagna länsplaneringen skall fungera är naluriiglvis också all kommunikalioner och vägplanering fungerar som man har länkl sig. Länsstyrelserna ut-arbetade under 1973-1974 enligl direkliv från kommunikalionsdeparle-mentet regionala trafikplaner. Planen för Östergötland antogs av länsstyrelsen i plenum i samband med Länsplanering 74. I november 1976 meddelar SJ all verkel har för avsikl alt ställa in sammanlagt 47 dubbelturer med buss, turer som på olika sätt påverkar orter inom hela länet Länssiyrelsen skriver lill kommunikalionsdepariemenlei och på-lalar all del här går bara inle ihop med regionplaneringen för övrigt.

Vägbyggandels roll i det allmänna regionalpoliliska sammanhangel kan inle nog understrykas. Det bör därför vara naluriigl alt vägfrågor tidigt kommer med i de regionalpolitiska övervägandena. Inom vägseklorn finns ell välulvecklal fasllagl planeringssyslem med en klar rollfördel­ning. Syslemet ger länsstyrelsen möjlighet all påverka planerna genom prioriiering av vägprojekt Som länsslyrelseledamol har jag dock den upp­faliningen alt det föreligger vissa svårigheler att få gehör för regional­politiska argument inom nuvarande system. Detta förhållande påpekas också av kommittén för den långsiktiga vägplaneringen i dess betänkande Vägplanering. Om kommitténs förslag med regionalt och lokall förank­rade perspekiivplaner genomförs, kanske förulsältningarna blir bättre för all samordna vägplaneringen på regional nivå med all annan regional samhällsplanering.

Jag har medvelel vid varie tillfälle betonat ordel meddelar för del är precis vad som händer. De statliga verken meddelar länsstyrelserna vilka åtgärder man har tänkt sig all genomföra och sedan får länsstyrelserna, om åtgärderna inte passar in i den regionala planeringen och det gör de oftast inle, göra en brandkårsutryckning för att rädda vad som räddas kan. Ibland brinner det ner, ibland inte. Jag tycker all ordet meddelar står i bjärt kontrast till orden samverkan och samordning som används i utskottsutlåtandet jag citerade i börian och till ordet samrådsorgan som industriministern använder, och jag anser att del är just samråd, sam­verkan och samordning vi behöver.

Ja, herr lalman, industriministern säger i sitt svar all lyngdpunkien i samordningen inom samhällsplaneringen måsle ligga på länsnivån. Det instämmer jag i. En decentralisering av samråden till länsnivå mera än hillills tror jag skulle lösa många problem, som kan vara svåra atl lösa med centrala direktiv. Sedan säger induslriminislern all väsentliga delar av den samordning jag efterlyser måsle ankomma på regeringen. Det instämmer jag också i. Jag är lacksam för de inilialiv induslriminislern har tagit och ämnar ta för aU få någon bukt med det problemkomplex vi här egenlligen bara har snuddat vid, och jag önskar honom lycka lill i arbetet


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977 .

Om samordningen me/lan de affärsdri­vande verkens planering och den regionala utveck­lingsplaneringen

119


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Om samordningen mellan de affärsdri­vande verkens planering och den regionala utveck­lingsplaneringen


Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Beträffande exemplet Kinda vill jag till de värdefulla synpunkter som fru Wohlin-Andersson har anfört knyta den reflexionen atl det inle råder någon tvekan om att de affärsdrivande verken omfattas av de regionalpoliliska rikllinjerna och av de förordningar som riktas lill statliga myndigheler om delta.

Däremol omfattas inte - och del kan vara värt alt noiera - de af­färsdrivande verken av den överklagningsrält som länsstyrelsen har ifall övriga myndigheler fattar beslut som strider mot de regionalpoliliska målen för länet Detta framgår av länsstyrelseinstruklionens 38 >j.

De affärsdrivande verken omfattas emellertid av skyldighel all följa orlsplan och befolkningsramar i sin planering och atl årligen lill länsstyrel­serna redovisa de delar av verkens planering som är av betydelse för ulvecklingen i länet. Man skall också hos länsstyrelsen inhämia de ge­mensamma planeringsförulsällningar som skall gälla för samhällsplaner­ingen i resp. län.

Skillnaden ligger alliså i med vilka medel länssiyrelse kan påkalla re­geringens uppmärksamhet om affärsdrivande verk resp. annan myndighet beslutar mot de regionalpolitiska målen för länet

All länssiyrelsen inle har överklagningsrält geniemot de affärsdrivande verken beror främst på att verken har större frihet all agera inom de ramar som statsmakterna, enkannerligen riksdagen, dragit upp. Rege­ringen har därmed också mindre möjlighel all undanröja enskilt beslut i dessa fall.

Även om länsstyrelserna inte har överklagningsrält över beslut som fattas av affärsdrivande verk innebär förordningen om länsplaneringen all dessa verk liksom andra skall informera länsstyrelse om de delar av verkens planering som har betydelse för den regionala ulvecklingen. Det är anledning att påpeka detta mol bakgrund av den fråga som fru Wohlin-Andersson har ställt

Del bör alliså inle finnas risk för all länsstyrelsen inle blir informerad när del sker förändringar. Detta har varil ell problem lidigare.

Självfallet ankommer del på länsslyrelserna all hos myndighet eller regeringen aktualisera åtgärder som behövs föratt lösa problem som upp­slår om beslui fallas av affärsdrivande verk och beslutet skulle stå i strid med de regionalpolitiska målen för länen.

Genom den här kontinuerliga uppföljningen av länsplaneringen och den årliga avrapporteringen om resultaten om planeringens förutsättning­ar och ulfall har förutsättningarna för samspelet mellan statliga myn­digheler i övrigl och länsslyrelserna avsevärt förbättrats, som jag ser det.


 


120


Fru WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har ingen anledning alt efter vad industriministern nu anföri ta lillbaka den lacksamhel jag har givii ullryck för alt jag känner. Jag är tväriom mycket glad för all han är intresserad av de


 


här frågorna, och jag är naturligtvis forlfarande lacksam för de initiativ      Nr 114

han i sill inierpellalionssvar lill mig påpekal all han vill ta.           Fredaeen den

22 april 1977
Överläggningen var härmed slutad.
                                    -----------

Anmälan av §13 Föredrogs och bifölls interpellalionsframsiällningen  1976/77:137.        interpellation

§ 14 Anmäldes och bordlades

Socialulskollels betänkanden

1976/77:24 med anledning av molioner om vissa medicinska specialileler

1976/77:26 med anledning av molioner om den psykiatriska sjukvården

och om självmordsförebyggande åtgärder 1976/77:27 med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt

utvecklingsstörda

Trafikutskottets betänkande

1976/77:21  med anledning av propositionen 1976/77:70 om ändring i

förordningen (1940:910) angående yrkesmässig aulomobillrafik m. m.

jämte molioner

Jordbruksutskollels betänkanden 1976/77:22 med anledning av motioner om buller 1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:97 om stålens ma­skinprovningars uppgifier och organisalion m. m.

Arbelsmarknadsulskollels belänkande

1976/77:24 med anledning av proposilionen 1976/77:140 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgelårel  1977/78

§ 15 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils till kam­markansliet

den 21 april


1976/77:138 av herr Nilsson i Visby.(s) lill herr slalsrådel Johansson om elförsöriningen på Golland:

Följande skrivelse tillställdes statsrådet Mundebo av Gotlands kom­mun den  11 oktober 1976:

"Förhandlingar om lösning av den framlida elkraflsförsöriningen för Golland har sedan en längre lid lillbaka diskuterats med förelrädare för indusirideparlemenlel, vallenfall. Skandinavisk elverk och Gollands kommun. Elkoslnaden på Golland överstiger i dag molsvarande kost-


121


 


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Anm ä lan av interpellation

122


nåder för mellansvenska områden med nära 50 procent. Totala merkost­naden gotlänningarna får belala 1977 kan beräknas lill ca 25-30 milj. kronor.

Under senare lid har iniensiva förhandlingar förls av vallenfall på upp­drag av indusirideparlemenlel med Skandinavisk elverk. Gollands kom­mun har haft överläggningar med vattenfall i frågan.

Gotlands kommun har efler anmodan av industridepartementet i prin­cip beslutat all med vattenfall bilda ett gemensamt aktiebolag för såväl produklion som distribution av elkraft på Gotland för att möjliggöra vår­riksdagens beslut Förslagei som diskulerais går ut på alt en ny elkabel skall läggas lill Golland och kunna las i drift den I januari 1980. Del nya bolagel skulle emellertid böria sin verksamhel redan den 1 januari 1977 och ellaxan skulle från nämnda lidpunkl i princip jämställas med faslländska förhållanden.

För att tidsplanen skall hålla förulsälier det alt proposilion läggs lill riksdagen snarast

Med hänsyn till den stora angelägenhet frågan har för Gotland och den tidsnöd vi befinner oss i, får vi hemställa om företräde hos Er för atl diskutera hela elkraftsfrågan för Golland."

Skrivelsen resulterade i en överläggning med statsråden Mundebo och Johansson samt statssekreterare Söder i börian av december månad 1976. Företrädarna för Gollands kommun fick löfte om ett besked i frågan under december månad 1976. Men ännu i dag har något officiellt svar inle kommit Gollands kommun lill hända.

Vad som har framkommit är bl. a. vad energiministerns sekreterare Roland Pettersson meddelat vid eu cenlermöle på Gotland den 12 mars 1977. Enligt tidningsreferat från delta möte uttalade sekreterare Petters­son att Gotlands ökade behov av elenergi skall tillgodoses genom ut­byggnad av oljekraflsproduktion i stället för genom en ny fasllandskabel. Vidare kan man läsa i tidningsreferatet atl besked härom kommer all lämnas av statssekreterare Gunnar Söder då han lalar på Gollandscenlerns' årsstämma den 2 april  1977.

Någol besked om hur regeringen tänker lösa frågan om elförsöriningen på Golland kom inte heller denna gång. Den 16 april 1977 stod det atl läsa i Goilandslidningarna all AB Gollands Kraftverk begär klara besked av regeringen om hur del skall bli med den framtida elförsöriningen på Gotland.

Frågan om elförsöriningen på Gotland är en så viktig fråga för den gotländska befolkningen och för näringslivet på ön att den inte får för­dröjas ytterligare.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag all lill herr statsrådet Johansson få slälla följande frågor:

1.     Avser statsrådet all under våren 1977 framlägga proposition i riks­dagen gällande elförsöriningen på Gotland?

2.     Om så är fallel, kommer statsrådet alt förorda att en ny kabel­förbindelse mellan Golland och fastlandet kommer till slånd?


 


§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 22 april

1976/77:397 av herr Karl Bengtsson i Varberg (fp) till herr industrimi­nistern om ålgärder för att förhindra nedläggning av vissa förelag inom Byggmagruppen:

Avser industriministern all ta någol inilialiv för all förhindra ned­läggningen av de många mindre och medelstora förelagen i Byggma­gruppen?


Nr 114

Fredagen den 22 april 1977

Meddelande om frågor


1976/77:398 av herr Pettersson i Lund (s) lill herr budgelminislern om åtgärder för all komma till rätta med vissa valuta- och skatteflyktspro-blem:

En rällegång i Halmslad har riklal uppmärksamheten på de problem som de s. k. brevlådeföretagen - "Anstalten" - i Liechtenstein innebär ur valuta- och skatieflyktssynpunkt Dessa "Anstalten" är rena skriv­bordsbolag som används för all samla upp och slussa vidare pengar från privatpersoner och företag. Skattesatsen ulgör endast någon promille av det behållna, egna kapitalet De är därför ett ulomordeniligl medel för bl. a. förelag och privalpersoner som är ule i skalleflykisärenden, och deras popularilel framgår inle minsl av atl antalet brevlådeföretag i Liech­tenstein torde vara mer än dubbelt så stort som anlalel invånare där.

Mol denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till herr budgelmi­nislern:

Vilka lagstiflningsförslag avser statsrådet all förelägga riksdagen och vilka andra ålgärder ämnar ni vidta för atl ur svensk synpunkt komma till rälla med de valuta- och skalleflyklsproblem som brevlådeföretagen i Liechtenstein innebär?


1976/77:399 av fröken Pehrsson (c) till herr utbildningsministern om hem-teknisk utbildning som behörighetsgrund för barnsköiarulbildning:

Den hemtekniska utbildningen innehåller många avsnitt som är vikliga också i dagens samhälle, exempelvis kost- och konsumenlkunskap, hy­gien osv. Trois del har en lendens mol vikande iniresse för dessa ui-bildningar kunnal märkas. En orsak kan vara alt hemieknisk kurs inle i fortsällningen skall ge lilliräde lill barnsköiarulbildning.

Regeringen beslutade visserligen all elever som påböriai hemieknisk utbildning får söka lill barnsköiarulbildning hösten 1977, men därefter upphör denna möjlighet. Mol bakgrund av det värde den hemtekniska utbildningen måste anses ha borde den också därefter ge behörighet till barnsköiarulbildning.


123


 


Nr 114                   Med anledning av det anförda frågar jag herr utbildningsministern:

„    ,        ,              Är statsrådet beredd att medverka lill all ändra reglerna så att hem-

Fredagen den

-,-      ., ,n-T-7   teknisk utbildning ger behörighel Ull barnsköiarulbildning också fort-
22 april 1977
_____________    sällningsvis?

Meddelande om

frågor                 § 17 Kammaren ålskildes kl.  15.46.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen



Sveriges riksdag
100 12 Stockholm
Telefon: 08-786 40 00 (växel)
Frågor om riksdagen
Telefon: 020-349 000
E-post: riksdagsinformation@riksdagen.se