Topbild meny


Kammarens protokoll

Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Riksdagens protokoll 1976/77:116


  Tisdagen den 26 april

Kl,  15,00

§ 1 Om innebörden av avtalet med Sveriges Radio i visst hänse­ende


Tisdagen den 26 april 1977

Om innebörden av avtalet med Sveriges Radio i visst hänseende

 


Herr ulbildningsminislern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara herr Gahrions (fp) den 23 mars anmälda fråga, 1976/77:341, och anförde:

Herr lalman! Herr Gahrton har frågai mig om jag anser atl del ingår i Sveriges Radios befogenheter i enlighet med gällande avtal att göra politiska överväganden i samband med handläggning av frågor beträf­fande visning, export m. m, av svenskproducerade radio- och TV-pro-gram.

Avtalet mellan svenska staten och Sveriges Radio aktiebolag gäller hur Sveriges Radio skall utöva sin ensamrätt till rundradiosändning från sändare i Sverige, Visning av Sveriges Radios egna programproduktioner i andra former än genom rundradiosändning saml förelagets program-utbyte med utländska rundradioföretag regleras inle av avtalet. Jag bortser då ifrån den avialsenliga skyldighel som Sveriges Radio har all lillhan-dahålla radionämnden del malerial som nämnden behöver för sin gransk-ningsverksamhel, bl. a. kopior av program.

Det finns enligt förordningen om tillämpningen av radioansvarighets­lagen en begränsad räll för enskild all la del av program på annal säll än genom rundradiosändning. Sveriges Radio åläggs i den förordningen all låta enskild, som anser atl yilrandefriheisbroli begåtts mot honom, la del av det program i vilket brottet uppges ha förekommit Della gäller dock inte om det är uppenbart all vederbörande inle berörs på sådani sätl all han kan vara målsägande vid yilrandefriheisbroli. Med del undan­lag som jag nu nämnl föreligger inte heller någon författningsenlig skyl­dighet för Sveriges Radio atl visa program för enskild.

Enligl vad jag har inhämtat tillämpar Sveriges Radio i regel slor re-striktivitet när det gäller all tillgodose önskemål om prival visning av företagets egna programproduktioner i andra fall än som regleras av den nyss nämnda förordningen. Det som har medfört denna tillämpning är bl. a. de avtal som Sveriges Radio har träffat med resp. programs upp­hovsman, och att programmet primärt har varit avsett för rundradio­sändning och således har balanserats av andra programinslag.

När del gäller export av program föreligger olika samarbelsavial med utländska radioföretag. Dessa träffas av Sveriges Radio utan medverkan från statsmakterna.

Utgångspunkten för herr Gahrions fråga är Sveriges Radios bedömning beträffande visning och export av ett särskill TV-program. Med hänsyn


131


 


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om innebörden av avtalet med Sveriges Radio i visst hänseende

132


till den ställning som Sveriges Radio har getts genom avtalet med staten är jag förhindrad att kommentera sådana frågor.

Jag vill rent allmänt erinra om att frågan om visning av Sveriges Radios program i andra sammanhang än genom rundradiosändning kommer atl belysas av videogramulredningen. Även vid beredningen av radiouired-ningens förslag finns del anledning att ta upp dessa problem.

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag tackar för svarel.

Bakgrunden lill min fråga är följande:

Sommaren 1976 inträffade uppmärksammade sammanstötningar mel­lan polis och protesterande folkmassor i vårl södra grannland Polen, bl. a. med anledning av aviserade prishöjningar på livsmedel. Forlfarande präg­las Polens inre liv i slor utsträckning av efterdyningarna till den kon-fiiktexplosionen.

Det är ganska naturligt all svenska massmedia lagt ned stort arbele på all följa händelserna i Polen och försöka ge en så allsidig bild som möjligt. I enlighet med Helsingforsöverenskommelsen borde de kunna arbeta fritt i Polen - det heter ju i fördragstexten bl. a. alt "den legitima utövningen av deras yrkesverksamhet icke kommer att medföra atl journalister riskerar utvisning eller all slraffas på annat sätt".

Icke desto mindre ledde den svenska massmediebevakningen i Polen lill ett par utvisningar av journalister. Bl. a. drabbades Sveriges Radios korrespondent

Man skulle mot den bakgrunden ha kunnal vänla sig ell kraftfullt agerande från Sveriges Radios sida lill skydd för informationsfriheten, för sin medarbelares yrkesheder och för innehållet i Helsingforsavtalet Men i slället skedde följande:

Svensk TV visade den 14 december ett uppmärksammat program om oroligheterna i Polen. Några veckor senare begärde en polsk säkerhets­agent att få se programmet i en specialvisning. Trots tidigare restriktiv praxis i liknande fall gick Sveriges Radio med på hans begäran - och den polska säkerhetsriänsten kunde på så säll få korn på flera deltagare i ell hemligt opposilionsmöte.

1 det läget skulle man kunna tro alt TV-programmet var frilt för vidare spridning. Någon hänsyn till de medverkandes skydd behövde ju inle längre tas. Men när en politisk klubb begärde att få visa programmet vid en konferens möttes de av kalla handen. Och när ell västtyskt TV-bolag ville köpa programmet för sändning fick del till svar ell lelegram dalerat den 25 februari i år, där del, översall lill svenska, bl. a. hetle: "Vår förelagsledning har just bestämt atl materialet inle kan utsändas i utlandet, orsakerna är politiska." Avsändare: Sveriges Radios export­avdelning.

Jag är väl medveten om atl ulbildningsminislern inte kan kommenlera det enskilda fallel. Men jag har ställt en allmängiltig fråga: Anser ut­bildningsministern alt det ingår i Sveriges Radios befogenheter i enlighet


 


med gällande avtal att göra politiska överväganden i samband med hand­läggning av frågor beträffande visning, export m. m. av svenskprodu­cerade radio- och TV-program. På den allmängiltiga frågan hoppas jag att utbildningsministern kan ge ell mera klargörande allmängiltigt svar.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! I mitt första inlägg uppehöll jag mig vid den mera formella sidan av denna fråga. Låt mig till det tillägga följande.

I avtalet stadgas att Sveriges Radio skall hävda de grundläggande de­mokraliska värdena. Jag anser att företagets självständiga och publicis­tiskt oberoende ställning är en förutsättning för en sådan vakthållning. Det är viktigt att Sveriges Radio kan upprätthålla en inträngande ut-landsrapporiering från olika delar av världen och bl. a. skildra de de­mokratiska krafternas villkor. Del måsle göras klarl för diktaturregimer i både öst och väst att nyhets- och reporlageverksamhelen i Sverige hand­has av från statsmakterna fristående organ och att det inle går all kom­promissa om rapporteringens villkor.

Del är ingen läll uppgift för svenska massmedier att göra inträngande reportage från diklaturländer. Slora krav ställs på journalisterna, som ofta arbetar under direkt hot atl utvisas. Därför måsle hemmaredak-lionerna stödja dem på alla sätt. Del rör sig här om mycket känsliga frågor, och det vore förmätet av mig att kommentera vad t. ex. Sveriges Radio centralt gör för olika medarbetare som arbetar i länder med slutna informationssystem. Det är ytterst angeläget alt utlandsrapporteringens villkor diskuteras och alt de olikartade arbetsvillkoren i demokratier och diktaturer för våra journalister klargörs. Det goda har den händelse som herr Gahrton refererar till haft med sig, all frågan hur svenska massmedier bedriver reportageverksamhel från olika diklaturländer ventilerats i såväl pressen som TV och radio. Jag hoppas att den diskussionen fortsätter.

Sammanfattningsvis vill jag alltså understryka del demokraliska ansvar som Sveriges Radio har. Denna princip måste vara vägledande för ett företag som slår i allmänhetens riänst


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om innebörden av avtalet med Sveriges Radio i visst hänseende


 


Herr GAHRTON (fp):

Herr lalman! Jag lackar för den gjorda kompletteringen av svaret och noterar framför allt det klara ullalandet, alt svenska massmedia icke skall kompromissa med diklaturregimer i bevakningen av deras inre sam­hällsförhållanden. Om del skulle bli regel alt svenska massmedia kröker rygg för diklaturregimer och försöker anpassa sig till deras tolkning av massmedias verksamheter och arbetsförhållanden skulle vi nämligen snart kunna lägga ned vår ullandsrapporlering och låta de utländska am­bassaderna här i landel fungera som förhandsgranskare och censurin­stanser för sådani som vi skulle vilja skriva om deras hemländer. Då skulle pressfriheten i det avseendet fullständigt upphöra.

Herr talman! Vad man frågar sig i det här sammanhangel är naturligtvis vad Sveriges Radio över huvud tagel kan ha byggt sitt agerande på.


133


10 Riksdagens prolokoll 1976/77:113-116


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om innebörden av avtalet med Sveriges Radio i visst hänseende


Som utbildningsministern också sade finns det inte några exakta utta­landen vare sig i radiolagen, i radioansvarighetslagen eller i avtalet mellan Sveriges Radio och slaten, och därför är utbildningsministerns deklaration vid della lillfiille välkommen. Del enda som man möjligen skulle kunna länka sig alt Sveriges Radio hade gåll efter är den tillämpningsföreskrift i radioansvarighetslagen som stadgar all enskild som anser atl yilran­defriheisbroli har begålls moi honom har räll all få program visade eller uppspelade för sig. Men frågan blir då om verkligen säkerhetsagenlen Sergiusc Mikulisc kan anses som en sådan i den svenska lagens mening enskild som utsatts för yltrandefrihetsbroll bara för att svensk TV sänt ett program om Polen som inte skulle kunna förekomma i polsk TV. Självfallel är det inte på del sättet Självfallet måsle yltrandefrihetsprin-ciperna gälla generellt Ulländska säkerhelsagenler kan inle komma i ålnjulande av några speciella privilegier därför all de möjligen lar anslöl av den svenska pressfrihelens represenlanler.


 


134


Herr ulbildningsminislern WIKSTRÖM:

Herr talman! I mili förslå svar lill herr Gahrion förklarade jag atl jag är förhindrad all gå in på del här konkrela fallel. Sveriges Radio får svara för vad som har skell och reda ul eventuella misstag och miss­uppfattningar.

Såvitt jag förslår bygger påståendel alt det akluella programmet skulle vara belagt med exportförbud på elt missförstånd. Enligl Sveriges Radio skall sålunda intresserade radioförelag sedermera ha fåll klart besked på denna punkt.

Som jag sade kommer frågan om visning av tidigare eiersända TV-program all prövas av videogramulredningen och även i samband med all vi bereder radioulredningens förslag.

Hur Sveriges Radio reglerar det internationella programulbylei och re­lationerna med utländska radio- och TV-bolag varken kan eller bör vi lägga oss i. Men naturligtvis måste vi ulgå frän atl Sveriges Radio i dessa frågor hävdar samma grundsyn som skall prägla hela program­verksamheten.

Herr GAHRTON (fp):

Herr lalman! Jag förstår alt utbildningsministern av hänsyn lill Sveriges Radio betecknar det som ell missförstånd att exportförbud skulle råda. Jag hoppas all den signalen lolkas på räll sätl, så alt della värdefulla program kan visas också i andra länder än Sverige. Men faklum är all ett telegram avsändes den 25 februari 1977, undertecknat Sveriges Radios TV-exportavdelning, där man klarl sade all man av politiska skäl icke kunde exportera detta program och all del var Belriebsleilung - före­tagsledningen - som hade fattat detta beslut. Jag godtar emellertid gärna att Sveriges Radio har tänkt om, och jag tolkar utbildningsministerns uttalande på det sättet


 


135


Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:                                    Nr 116

Herr talman! Såviit jag förstår är det inte det sista telegrammet i denna      Tisdaee    He
fråga som har gått lill vederbörande förelag.
                        26 anril IQ77

Överläggningen var härmed slutad.                                    Om bilburen

högtalarreklam

§ 2 Om bilburen högtalarreklam

Herr kommunministern ANTONSSON erhöll ordet för all besvara herr Johanssons'\ Skärstad (c) den 31 mars anmälda interpellation, 1976/77:128, till herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat justitieministern dels om han anser att riskerna i samband med bilburen högtalarreklam är slörre när sådan reklam genomförs av en ideell organisalion än när den genomförs av en politisk organisalion, dels om han anser att det är ett rikligt förfarande att en polisiär befattningshavare med åberopande av miljö- och trafiksäkerhetsrisker avslår en hemställan om tillstånd till bilburen högtalarreklam för en hjälporganisations insamling till hjälp-behövande men kan tänka sig att ge tillstånd till organisalioner med annat syfte, dels om han kommer att medverka till att en förnyad ansökan om bilburen högtalarreklam i samband med ideell organisations hjälp­arbete ett kommande år beviljas.

Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som har atl besvara in­terpellationen.

I åtskilliga lokala ordningssladgor finns en föreskrift om alt propaganda eller reklam som riktar sig till trafikant på allmän plats inte får anordnas med högtalare eller jämföriig anordning utan tillstånd av polismyndig­heten. Polismyndighetens beslut kan överklagas hos länsstyrelsen, och över länsstyrelsens beslut kan besvär anföras hos regeringen.

Tillståndsgivningen i fråga om högtalarutsändning från fordon på all­män plats är i praxis synneriigen restriktiv. Anledningen härtill är uppen­bar. Propaganda eller reklam från en högtalarbil på gator och andra all­männa platser tar andra trafikanters uppmärksamhet i anspråk på ett sätt som läll kan förorsaka trafikolyckor och andra störningar i trafiken. Trafiksäkerheten måste med andra ord tillmätas avgörande vikt vid till­ståndsprövningen. Av denna anledning har när tillslåndsärenden av della slag kommii under regeringens prövning besvären regelmässigt lämnals ulan bifall.

Enligl min mening bör denna reslrikliva praxis i princip behållas. Della uiesluler emellertid inle alt del undantagsvis kan finnas fall där tillstånd kan ges utan fara för allmän ordning eller säkerhet. I vilken ulslräckning så kan ske får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varie särskilt fall.


 


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om bilburen högtalarreklam

136


Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka för svarel - ell svar som i stort sell berör kända föreskrifter för alt få tillstånd till bilburen högtalarreklam. Efiersom jag inte är nöjd med svaret vill jag kommenlera del och slälla några frågor.

Vad är det som hänl de senasie åren eftersom man blivit så restriktiv? Det har inte varit svårl lidigare alt få tillstånd. Jag har ofla vid tältmöten och liknande med höglalarbilens hjälp annonserat och inbjudit lill mö­tena. Har del hänl något på lagstiftningens område? Jag kan inte erinra mig del. Har ansökningarna blivit så många all man måsle säga slopp eller har de som fåll tillslånden missbrukat dem? Har man gjorl un­dersökningar som visar all irafiksäkerhetsriskerna är stora? Del måsle vara något särskill, eftersom man nu vinkar med kalla handen.

Jag skall inle la upp del enskilda fall som moliverade min inierpellalion. När del i svarel talas om "åtskilliga lokala ordningsstadgor" skulle jag emellertid vilja säga: Visst är del viktigt med den kommunala själv­bestämmanderätten, men jag undrar om kommunminislern lycker det är lyckligt atl man i olika kommuner har olika föreskrifter i en så viklig fråga och tillämpar dem olika, så att del i två intilliggande kommuner går att få tillstånd i den ena men inte i den andra.

Isvaret står det atl polismyndigheterna ger tillstånd som kan överklagas hos länsstyrelsen och i sisla hand hos regeringen. Men om man läser föreskrifterna finner man atl det står alt tillstånd skall ges i gott sam­förstånd med berörda myndigheler - i del här fallel faslighets- och park­nämnderna i kommunerna. Det skulle vara intressant all veta om re­geringen har undersökt om arbetet skett i gott samförstånd med berörda myndigheler.

I motiveringen för avslaget åberopar polischefen miljö- och trafiksä­kerhetsrisker. Är riskerna i trafiken så stora borde man väl införa to­talförbud. Om faran för trafikolyckor är så stor måsle förslamajfirandel och framför alll valrörelsen medföra ell ökal anlal trafikolyckor.

Jag tar gärna kritik för mitt påstående när jag säger all den här frågan i viss mån hör samman med våra fri- och rättigheter. Vi slår vakt om demonstralionsrällen, möjligheter för grupper alt framföra sitl budskap. Del är väldigt många som inte har möjlighel alt komma hit lill Sveriges riksdag, men de kan samlas i hundralal och vandra genom Slockholms mest trafikerade gator lill Sergels torg och med hjälp av högtalare föra fram det budskap de har. Och vi anser alt della är en demokralisk rät-tighet Jag lycker atl det finns vissa likheter mellan della och alt för olika organisalioner med högtalarbil kunna föra ut ett budskap, göra re­klam. Inte minsl för ideella organisalioner med mycket små, frivilligt insamlade medel - de har inle alls samma ekonomiska resurser som de politiska partierna - belyder del oerhört mycket att få använda hög­talarbil. Jag anser all de ideella organisationerna är så värdefulla för vårt samhälle att vi inle skall försvåra deras arbele.

Jag vill gärna fråga kommunminislern, om regeringen vill ta några


 


initiativ för alt skapa likvärdiga föreskrifter för landet och därmed ge organisalioner möjlighet atl använda också det här udda mediet i sin verksamhet. Vi kan ju annars aktualisera frågan motionsvägen; den är fakliskl vikligare än man kanske gör den lill.

Herr kommunminislern ANTONSSON:

Herr lalman! Herr Johansson i Skärslad frågade vad som har hänt de senare aren; del har inle varit svårt atl få tillstånd lidigare. Jag vill bara hänvisa lill att det här är fråga om den lokala polismyndighetens bedömning i varie särskilt fall. Den praxis som har tillämpats när sådana ärenden kommii upp till regeringens prövning har, som jag nämnde i mitt svar, varit mycket restriktiv.

Av naturliga skäl vill jag inle lägga mig i en värdering av detta enskilda fall. På regeringsnivå kan vi inte bedöma den enskilda polismyndighetens handlande.

Herr Johansson i Skärstad talade om att sådana här frågor bör avgöras i gott samförstånd med kommunala myndigheler. I della fall finns del emellertid ingel kommunall velo; polisen har alliså inle skyldighel all höra kommunal myndighet

Jag vill inte kommenlera - för det slår inte i överensstämmelse med debaltreglerna - om en polisiär befallningshavares förfarande är rikligl eller inle, vilkel herr Johansson i Skärstad har som den ena frågan i sin interpellation. Som en renl personlig värdering vill jag gärna säga all jag hoppas att den humanitärt verksamma organisation som herr Jo­hansson åberopar, nämligen Lutherhjälpen, i sig har en så stark folklig appell till humanitet och idealitet all en utebliven högtalarreklam inle får någon negativ inverkan på insamlingens resultat

I det här fallel tror jag mig veta alt del gällde högtalarreklam på en starkt trafikerad gala, dessutom vid en tidpunkt på dagen då det är särskilt mycket folk i rörelse. Jag hoppas att inierpellanien förslår all man speciellt i sådana fall måsle la myckel stor hänsyn lill trafiksäkerheten och väga dess krav mol del ändamål som reklamen gäller.

Herr Johansson i Skärstad frågar om regeringen är beredd all la inilialiv som innebär all en annan praxis införs. Jag håller fasl vid min allmänna bedömning, alt den restriktiviiel som tillämpats i princip bör behållas, men jag tillägger gärna alt svarel på herr Johanssons i Skärslad fråga i delta avseende kan utläsas av slutet av mitt interpellationssvar: "Della utesluter emellertid inte alt det undanlagsvis kan finnas fall där tillstånd kan ges ulan fara för allmän ordning eller säkerhet. I vilken ulslräckning så kan ske får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varie särskilt fall."

Vidare sade herr Johansson i Skärstad, om jag uppfattade honom rätt, atl del finns olika ordningssladgor och olika tillämpning av dessa i olika kommuner. Till della vill jag säga atl jag väl kan föreställa mig att för­hållandena kan variera mellan olika kommuner. 1 mindre tätbebyggda områden och i områden med starka koncentrationer i bebyggelsen kan


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om bilburen högtalarreklam


137


 


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om bilburen högtalarreklam


man naturligtvis behöva ha olika regler för atl som i detla fall kunna tillgodose trafiksäkerheten.

Låt mig lill slul, herr talman, poängtera alt kommunerna själva har all beslula om innehållet i de kommunala ordningssladgorna och all regeringen inte har atl pröva dessa så länge de inte står i motsatsför­hållande till den allmänna ordningsstadgan.


 


138


Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Jag träffade i dag på flygplanet en person som är verksam inom en våra större kommuner, och jag berättade hell kort om del här ärendet för honom. Han sade då att man i hans kommun har den principen atl sådana här frågor skall avgöras i bäsla samförstånd med berörda myn­digheter, dvs. med fastighelsnämnden och parknämnden, och att man därvid lar stor hänsyn till de ideella organisationerna. Och det är ju en princip det här är fråga om, nämligen om man skall lämna tillstånd lill en del organisationer och stoppa andra. Från en annan person har jag f. ö. fått veta all en ideell organisation fått avslag också när det var fråga om glesbygd, där trafiken är myckel ringa. Frågan om lillslånds-givning hänger således inle bara ihop med om kommunerna har starkt trafikerade gator ulan det handlar om en praxis som en del polismyn­digheter håller på atl utforma.

Galorna är lika starkt trafikerade den 1 maj och under en valrörelse som de är den I april, som det gäller i detta fall, och då är frågan: Skall ideella organisationer ha rätt alt använda sig av bilburen högtalarreklam, som är elt utomordentligt fint hjälpmedel inte minst för dessa? Den frågan kan vi nog inte avföra.

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr lalman! Som praxis har utvecklats på detta område har de lokala polismyndigheterna i allmänhet beviljat tillstånd när det gäller högta­larreklam under valrörelse. Jag känner inte till något fall där regeringen har givit tillstånd till bilburen högtalarreklam under annan lid än då en valrörelse beräknals pågå.

Herr Johansson i Skärslad säger alt del har förekommii alt tillstånd har lämnats också i samband med första maj, och då vill jag säga, alt i den mån syftet med att använda en bilburen högtalare är atl irafikmässigt styra och leda ett första maj-tåg, så kan delta vara önskvärt ur allmän synpunkt och t o. m. ur trafiksäkerhelssynpunkt Men därmed menar jag inle all man bör ge tillstånd när det gäller alt bedriva politisk pro­paganda vid sådana tillfällen, ulan jag upprepar alt praxis har blivit all man lämnar tillstånd i samband med valrörelse.

Överläggningen var härmed slutad.


 


§ 3 Om samråd på central nivå inför SIA-reformen


Nr 116


 


Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordel för alt besvara herr Gillsiröms (s) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:358, och anförde:

Herr talman! Herr Gillslröm har frågai mig vilket samråd på central nivå som har skett inför den konferensserie som slatens ungdomsråd genomför inför SIA-reformen och vad orsaken är lill alt inbjudan lill konferenserna har begränsats till två av de berörda kommunala nämn­derna.

Jag vill först påminna om atl propositionen om skolans inre arbete betonade kommunernas ansvar för samordningen av olika resurser och insatser för all skapa en bättre barn- och ungdomsmiljö i kommunerna. Det ankommer t ex. på kommunerna atl beslula om vilkel kommunalt organ som skall handlägga frågor som berör slalsbidragel lill den allmänna fritidsverksamheten och på vilket sätt som samarbetet mellan förenings­livet, skolstyrelsen, fritids-, kultur- saml sociala centralnämnden skall organiseras. Härav följer all kommunerna också har ell betydande in­formationsansvar.

Självfallel har också slatens ungdomsråd med sin centrala slällning och sina nära kontakter med ungdomsorganisationerna betydelsefulla uppgifter för all stimulera och ulveckla samverkan mellan skolan och föreningslivet.

Den konferensserie som slatens ungdomsråd genomför sker helt på rådets eget inilialiv efter beslut i rådet, i vilket sitter representanter för bl. a. skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet Utöver del samråd som sker till följd av att olika organ är företrädda i rådels styrelse har särskilda överläggningar ägl rum med skolöversty­relsen vad gäller konferensernas uppläggning och genomförande.

De frågor som skall diskuteras på konferenserna berör i första hand skolstyrelsernas och fritidsnämndernas arbete. Rådet har valt att begränsa den kommunala medverkan till representanter för dessa båda nämnder. En begränsning har dessutom enligl vad jag har inhämtat varil nödvändig med hänsyn lill de resurser som rådei förfogar över för informations-och konferensverksamhet


Tisdagen den 26 april 1977

Om samråd på central nivå inför SIA-reformen


 


Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret

Frågan har föranlells av påpekanden från min egen kommun all den konferens som hölls där inte fick ha någon deltagare från två av de kommunala nämnder som enligl SIA-beslutel bör vara med i skolans aktiviteter. Det gäller centrala kulturnämnden och sociala centralnämn­den. Slatens ungdomsråd hade endast inbjudit skolstyrelse- och fritids-nämndsrepresentanler, och del kanske kan bero på praktiska omstän­digheter - en konferens bör t. ex. inte ha för stort deltagarantal för alt vara arbetsför. Det är en lång räcka av konferenser ule i landet som på det här viset bara får två av de inblandade kommunala nämnderna


139


 


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om samråd på central nivå inför SIA -reformen


med. Del är inle särskill bra, efiersom ju inte minsl SlA-ulredningen, där statsrådet Mogård var en av de sakkunniga, starkt betonat nödvän­digheten av elt gott samarbele mellan skolstyrelse, fritidsnämnd, kul­turnämnd och sociala centralnämnden.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att jusl Gävle kommun reagerat på inbjudningarna. Där finns ju ett speciellt projekt, BUV-projeklet -barn- och ungdomsverksamhetsprojektet - som sedan fyra år arbetar med en modell för samarbete som Kommunförbundet varit med om att ta fram. Arbetet beskrivs fö. utförligt i SIA-betänkandet på s. 808-810. Då bör man också veta att den modellen bygger på ett mer än tioårigt väl fungerande samarbete mellan skola-barnavårdsnämnd-polis, senare utvecklat till de fyra nämnderna och alla myndigheter och föreningar som över huvud tagel bedriver barn- och ungdomsverksamhet i kom­munen. Vad det centrala samrådet beträffar så är del beklagligt om bris­terna skall uppstå där, efter alla de försök som genom åren gjorts för att få de kommunala nämnderna all samarbeta. Man behöver bara på­minna om de tre digra cirkulär som regeringen åstadkom 1959 för alt få till stånd detta samarbele. Senare har del upprepats någon gång, och del längsta man kom var kanske när socialstyrelsen och SÖ för några år sedan gjorde gemensamma anvisningar.

När nu SlA-arbelet skall sättas i gång är resultatet helt beroende på om alla inom kommunerna verkande krafter för barn- och ungdoms­verksamheten kan utveckla ett gott samarbete. De förtroendevalda i de kommunala nämnderna, förvallningarnas personal och föreningslivel har alla ett stort ansvar för atl del skapas en bra skola. Därför är del nöd­vändigt all alla parler också deltar i de förberedande överläggningarna, och det hoppas jag skolans ansvariga statsråd är beredd all medverka till. Del centrala samrådet måste fungera, eftersom del annars blir elt slag i luften att uppmana de kommunala nämnderna atl fungera till­sammans.


Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag är angelägen om att understryka del som också herr Gillslröm talar om, nämligen vikten av samverkan mellan alla berörda kommunala nämnder inför SIA-reformen. Jag har inte uppfattat all del finns några pålagliga brister på del centrala området när del gäller denna samverkan och jag uppfattar inte heller atl det finns någon brist när det gäller statens ungdomsråds konferenser. Jag anser mig ha förklarat varför de har utformats som de har.


140


Herr GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Del är riktigt all ingen skugga skall falla på statens ung­domsråd när det gäller den här frågan. Jag har den inbjudan som har gått ul till konferenserna framför mig. Vad man skulle ha kunnal göra, i slället för all låla målgruppen beslå av en förtroendevald och en riän­stemän från ungdomsorganisationerna saml ivå represenlanler från var-


 


dera fritidsnämnden och skolstyrelsen i resp. kommun, hade varit att pruta till en representant från varie nämnd och la med kulturnämnden och sociala centralnämnden. Det är nämligen centralnämnden som enligt barnavårdslagen har ansvaret för kommunens förebyggande barn- och ungdomsverksamhet, och kulturnämnden ger ju fritidsverksamheten ökad bredd på elt område som alltför länge varil eftersalt

Eftersom de här konferenserna förmodligen skall följas av fler hoppas jag att man omprövar målgruppen och i stället tar med också repre­sentanter för de två resterande kommunala nämnderna. Jag tror också att samrådet då skulle bli bredare på konferenserna ute i kommunerna.

Jag ber att än en gång få tacka för svaret.


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om behovet av god allmänbildning i gymnasieskolan


Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om behovet av god allmänbildning i gymnasieskolan

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara fröken Hörléns (fp) den 31 mars anmälda interpellation, 1976/77:129, och anförde:

Herr talman! Fröken Hörién har frågat mig i vilken ulslräckning jag anser atl ulredningen om den gymnasiala utbildningen bör se som en målsättning all lillgodose behovet av allmänbildning som grund för en allsidig personlighetsulveckling hos eleverna.

Låt mig försl säga, atl jag självfallet delar fröken Hörléns uppfattning att det är angelägel all skolan sä långl som möjligt bibringar eleverna både kunskaper om och intresse för sådana allmänmänskliga frågeställ­ningar som nämns i interpellationen. Det råder bred enighet om atl skolan måste ge eleverna möjlighel till en allsidig personlighetsulveckling och all inslag av litteraturhistoria, psykologi, religionskunskap elc. har en viklig funklion alt fylla.

Gymnasieulredningen har enligl sina direktiv i uppdrag all pröva hur olika studievägar skall organiseras, bl. a. med avseende på fördelningen av studieförberedande och yrkesförberedande moment. I del samman­hangel måste också ställning tas lill hur elevernas allsidiga personlig­hetsulveckling skall främjas.

Jag utgår från att utredningen kommer alt ägna denna fråga stor upp­märksamhel redan i den första etappen av sitt arbele.


Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Till att böria med vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Jag uppfattar det som positivt och tror mig förstå att statsrådet i stort sett är av samma mening som jag beträffande behovet av allmänbildning i gymnasieskolan. Jag skulle dock vilja tillägga några ord för atl ytteriigare belysa vad jag är ute efter.

Vi lever i ett samhälle som går mol allt starkare specialisering på olika arbetsområden. Vi har försökt anpassa utbildningen efter arbetslivets


141


 


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om behovet av god allmänbildning i gymnasieskolan

142


krav. Den nuvarande gymnasieskolan omspänner inte mindre än 22 linjer. Hur den kommande gymnasieskolan skall se ul vel vi inle än, men ingenling lalar för att den kommer all få färre uibildningsvägar än den nuvarande. Snarare tvärtom.

Behovet av specialisering i utbildningen hänger delvis samman med atl den pågående forskningen och utvecklingen ständigt ökar vårt samlade förråd av kunskaper. Ingen aldrig så lärd kan i våra dagar kallas allvetare på del sätl som var möjligt för en professor på 1600-talet. På forskningens område kan f ö. specialiseringen ta sig det uttrycket alt utbildnings­utskottet sitter och grubblar över om en professur skall inrättas i enbarl anatomi eller anatomi med biomekanik resp. anatomi med neuroanatomi.

Vi kan naturiigtvis inle vrida klockan lillbaka, men vi får inle tappa bort behovel av den allmänbildande bredden i vårl ulbildningsväsen som en nödvändig grund för en övergripande helhelssyn på människans si­tuation. En arbetsledare klarar sig inle med enbart fackkunskaper i yrket. Han eller hon måste också vela någol om hur människan fungerar psy­kologiskt. En person som i t ex. SIDA:s riänsl arbetar i u-land behöver vela någol om den kultur och de föreställningar om tillvaron som man har i landet i fråga. Själva yrkesutövningen kan alltså göra del påkallat med en bred allmänbildning.

Men i delta sammanhang vill jag särskilt betona vikten av allmän­bildning som grund för den enskilda människans personlighetsulveck­ling. I specialiseringens samhälle finns risken för all också den enskilda människan får en ensidig och därmed ofta torftig personlighetsulveckling. För man elt stillasittande liv under arbetsdagen, behöver kroppen molion under fritiden. Det har vi lärt oss någorlunda väl, och skolan har inrättat sig därefter med gymnastik och idrottsdagar. Men vi behöver naturligtvis också kompensera t. ex. ett monotont eller oengagerat yrkesarbete med en sysselsättning under fritiden som kan stimulera och engagera andra sidor av personligheten än arbetet förmår atl göra. Från den synpunkten sett är del synnerligen angelägel alt skolan ger impulser till så bred ak­tivitet som möjligl genom ämnen som historia, litteratur, musik, teck­ning, konstslöjd, psykologi etc.

Inte minst psykologin kan vara värd några ord för sig. Som vetenskap är psykologin relativt ung, knappt 100 år gammal. Del är kanske fö. våra moderna lätortssamhällen som tvingat fram den. Med det lagarbete som i ökande utsträckning växer fram på många arbetsområden ökar också behovet av människokunskap. Håller den gamla satsen au genom sig själv känner man andra, så är det viktigt med kunskaper i psykologi både för en själv och för kontakterna med andra. Alla människor kommer i varie fall ofta i situationer då även elementära kunskaper på detla område får anses ovärderliga.

Andra svårigheter som drabbar människan hänger samman med se­kulariseringen och pluralismen i samhället. Det tidigare mera enhetliga normsystemet slällde inte människan i så många valsituationer. För de flesta människor blir det ändå viktigt all medvetet söka en livsåskådning.


 


1 annal fall hamnar man läll i den situationen, alt man oreflekterat ac­cepterar en livssyn eller en ideologi som omgivningen påpassligt står till riänsl med men som inte egentligen är förenlig med ens innersta väsen. Därför är det angeläget att undervisningen på gymnasiet förmedlar stoff som kan hjälpa eleverna all finna svar på de slora livsfrågorna om livels mening och mål. om kärlek och ondska, om lidandet, frihet och lycka. Ämnen som filosofi, religionskunskap, kultur- och idéhistoria har här myckel all ge.

Jag är naturligtvis medveten om att vi har en våldsam trängsel av ämnen på schemat i gymnasieskolan. Det går inle att få in alla de ämnen jag här har berört på alla linjer. Men jag tycker det är angeläget atl inför gymnasieulredningens arbete lyfta fram i ljuset värderingar som jag tror många här i riksdagen delar med mig. Kanske är de så självklara att de för den skull fåll en undanskymd plals i direkliven. Yrkesulbildning är nödvändig och bra, men vi får för den skull inle glömma all samhällel är lill för människans skull och inle människan för samhällels.

Till sisi vill jag slälla frågan, om jag får lolka slaisrådels svar så, all gymnasieutredningen i sitl arbete bör sträva efter all så långl möjligt i hela gymnasieskolan tillgodose behovel av allmänbildning som grund för en allsidig personlighetsulveckling?


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Om behovet av god allmänbildning i gymnasieskolan


 


Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Fröken Hörléns tolkning av milt svar är hell riktig. Jag vill möjligen göra ett lilel tillägg. Ulredningen bör sträva efter all så långl som möjligt i hela gymnasieskolan lillgodose behovet av allmän­bildning som grund för en fortsatt allsidig personlighetsulveckling. Det är nämligen enligl min mening i första hand grundskolan, medborgar­skolan, som bör lägga en sådan grund av allmänbildning all eleverna därefter själva kan vidareutveckla den och därmed utvecklas som män­niskor. Gymnasieskolan bör självfallet komplettera och yllerligare bredda vad grundskolan har givit. Men, som fröken Hörién påpekade, ämnes­trängseln är slor.

Låt mig särskill instämma med fröken Hörién beträffande behovel av psykologisk kunskap, som jag tolkar såsom kunskapen om all vara människa bland människor.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Mogård för tillägget till min tolkning av svarel.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:143 till arbetsmarknadsutskottet


143


 


Nr 116                §6 Föredrogs och hänvisades

-r- j       j_ _____ Motion

Tisdagen den

26   nr'l 1977        1976/77:1612 till näringsulskollet

§ 7 Föredrogs men bordlades åier skatleulskolleis betänkanden 1976/77:40-42 lagutskottets belänkanden 1976/77:22, 25 och 26 försvarsutskottets betänkande 1976/77:11 kulturutskottets betänkanden 1976/77:39 och 40 näringsutskottels betänkanden 1976/77:26 och 29

§ 8 Herr talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgon­dagens sammanträde skulle skatteutskottets betänkande nr 40 och kul­iurutskoltets belänkande nr 40 uppföras främst bland två gånger bord­lagda ärenden.

§ 9 Anmäldes och bordlades Konstilutionsuiskoilels belänkande

1976/77:40 med anledning av proposilionen 1976/77:100 såvitt gäller an­slag lill datainspektionen jämte molioner i datafrågor

Finansutskottets belänkande

1976/77:14 med anledning av motion om inrättande av ett dalorbaserat informaiionssyslem för allmänhelen, m. m.

Näringsulskollets betänkanden

1976/77:27 med anledning av motioner om dataindustrin m. m.

1976/77:31 med anledning av propositionen 1976/77:125 med förslag om

lilläggsbudgel 111 lill statsbudgelen för budgelårel 1976/77 i vad avser

teckning av aktier i Lantbruksnäringarnas Primärkredil AB. m. m. 1976/77:32 med anledning av proposilionen 1976/77:125 med förslag om

tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgelårel 1976/77 i vad avser

handelsdepartementets verksamhetsområde 1976/77:33 med anledning av proposilionen 1976/77:126 om ändring i

kapitaltäckningsreglerna för bankinstiiulen

Civilutskoltels betänkanden

1976/77:32 med anledning av proposilionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m. jämte motioner

1976/77:33 med anledning av molioner om begränsning av energiför­brukningen genom regler i anslutning lill byggnadslagstiftningen

1976/77:34 med anledning av propositionerna 1976/77:100 och 1976/77:107. båda i vad de avser anslag lill byggnadsforskning, jämte motioner

144


 


§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 25 april

1976/77:400 av herr Lorentzon i Kramfors (vpk) till herr arbetsmarknads­ministern om ekonomisk gottgörelse ål svenska fiskare med anledning av oljekatastrofen i Nordsjön:

Den pågående oljekatastrofen i Nordsjön kommer, enligt samstämmiga uppfattningar från havsfiskeexperter, all få förödande konsekvenser för Nordsjöfisket Atl del kommer all bli en förödelse för såväl lorsk- och räkfiske som annat fiske står redan klarl, frågan är nu bara hur stor förödelsen kommer all bli. Men den frågan kommer inle atl kunna be­svaras förrän om lidigasi elt år. Uppenbarligen kommer oljekataslrofen atl få konsekvenser för det svenska fisket genom att lönsamheten för­sämras och sysselsättningsläget för de svenska fiskarna som en följd därav blir sämre.

Jag vill mot denna bakgrund fråga herr arbetsmarknadsministern: Vilka åtgärder kommer man från regeringen atl vidla för all förmå de ansvariga för oljekataslrofen i Nordsjön, dvs. den USA-dominerade multinationella Phillips-gruppen, alt ekonomiskt gotigöra de förluster som de svenska fiskarna kan komma all åsamkas?

den 26 apnl

1976/77:401 av herr Jadestig is) lill herr industriministern om en ny han-delsstålsutredning:

Hallslahammar är en av de bruksorter som drabbas myckel hårt oavsett vilka alternativ som kan aktualiseras via de förslag som handelssiåls-utredningen redovisar. Såväl företagsledningen som de anställda och kommunen är myckel tveksamma lill utredningens arbetsform och för­slag. En ny utredning bör komma till stånd och dä i samverkan med alla berörda parter.

Är statsrådet villig all medverka lill all en ny handelsslålsutredning snarast lillsälls?

§11 Kammaren ålskildes kl. 15.46.


Nr 116

Tisdagen den 26 april 1977

Meddelande om frågor


 


In fidem

SUNE K. JOHANSSON


/Solveig Gemen


145


 



Sveriges riksdag
100 12 Stockholm
Telefon: 08-786 40 00 (växel)
Frågor om riksdagen
Telefon: 020-349 000
E-post: riksdagsinformation@riksdagen.se